Strumpmannen

• Jag är oförmögen att göra ett impulsköp. Har jag planerat att köpa något så står jag dessutom oftast en halvtimme i butiken innan jag köper det bara för att få in "rätt feeling"
• När jag är ute och blir sugen på att köpa något att äta så brukar jag inte ha råd/ ha med mig plånboken. Alternativt så har jag plånboken, räknar hur mycket jag har på mig, ser att jag har råd och blir äcklad av det. Jag tappar suget så att säga.
• När jag faktiskt blir av med pengar så är det relativt ofta för att jag råka tappa dem bakom TV-bänken eller något (vad jag gör bakom TV-bänken är min ensak). Sen när jag hittar dem är jag rik igen.

Antagligen för att det är bitvis tråkigt hemma (de flesta bitarna) så upptäcker jag en del saker jag inte märkt förut. Igår gjorde jag en chockerande upptäckt när jag läste på näringsdeklarationen på mitt oboypaket. Vad jag upptäckte var att oboy innehåller en anseelig mängd kostfibrer. 5,5% av oboy består nämligen av kostfibrer, vilket är ganska mycket mindre än låt säga knäckemackor som ligger uppe på 16% men fortfarande mer än nyttiga saker som t.ex. fullkornsris på 3%.

 

Förvånande eller hur? Vi kommer ändå inte kunna resonera om att det är nyttigt då ~80% av de resterande 94,5% är kolhydrater/socker. Men låtsas går ju.

Det bästa kända famous last words jag hört måste komma ifrån John Sedgwick. De är så klassiska att dem själva bör definera vad famous last words innebär.

 

John Sedgewick var general för nordstatarna under amerikanska inbördeskriget. Under ett slag vid spotsylvania ledde han artilleritrupperna mot fienden en dryg kilometer bort. Sydstatsprickskyttar stod och sköt på det när de stod och riktade in sina kanoner men eftersom en prickskytt på den tiden inte var mer än en soldat som kunde skjuta långt och inte pricksäkert (träffsäkerhet var verkligen skit på den tiden) så traskade Sedgewick lugnt omkring bland sina soldater. När dessa ryckte till ibland när de hörde skott avfyras en dryg kilometer bort så ska Sedgewick ha sagt "I'm ashamed of you, dodging that way. They Couldn't hit an elephant at this dist-" för att sen få ett skott rakt i ögat och stendö.

Vissa saker orkar man helt enkelt inte med. Wow, jag vet verkligen det här med hur man ska börja ett inte allt för allvarligt inlägg. Nej så här är det. Imorgon så har familjen fått för sig att åka ner till Jönköping och de ville att jag skulle hänga med. Mamma resonerade att de inte händer något i mitt liv längre, vilket är delvis sant. Men bara för att jag för tillfället städar, spelar Modern Warfare 2 och pratar med kompisar som inte bor i motala på MSN betyder det inte att det skulle vara särskilt mycket roligare att åka till Jönköping.

 

I Jönköping så finns det imorgon två saker man kan göra. Alternativ ett är att gå på Elmia och titta på alla bilar och lastbilar som visas där. Eftersom jag aldrig haft den übermanliga egenskapen att tycka om bilar eller ärvt lastbilsdyrkandet från fars sida av släkten så känns det ungefär lika roligt som att sätta ner ett finger i halsen. Alternativ två vore att under den tiden Max och Far dreglar över pimpade trailers gå och shoppa med den kvinnliga delen av min familj i vad nu jönköping har att erbjuda i shoppingväg. Alla kanske inte vet det, men folk med en Y-kromosom har inte samma tolerans mot de karga och syrefattiga miljöer som klädaffärer innebär. Vilket innebär att mitt huvud fylls med något som känns som varmt potatismos innan jag somnar i något hörn längst in i den 27e affären jag lyckats stappla in i.

 

Så istället för att faktiskt hitta på något imorgon så väljer jag att göra alternativ 3 istället. Ligga hemma och sova för en gångs skull (nej, på vardagarna går jag faktiskt upp tidigt).

Mary Baker Eddy skapade institutionen och oxymoronen "Christian Science" under mitten av 1800-talet. En organisation som bland annat pysslar och har pysslat med medicin. Fick nys om henne i boken "Salvekvick och Kvacksalveri" (bra bok för övrigt) och bestämde mig för att kolla upp henne på wikipedia. Hilarity ensues.

 

 

Förkasta hygien? Bra jobbat där.

Ledtrådar:

Hubben

Äntligen har vädret börjat svalna av ordentligt. Nu gör det en faktisk skillnad att ha fönstret öppet, till skillnad mot innan då det bara var en passage för ljummen inomhusluft att röra sig ut och ljummen utomhusluft att röra sig in. Det jag älskar med att temperaturen dalar är just att ha fönstret öppet så det blir kallt inne också (låt oss säga nere runt 15-17 grader om man har tur. Njutningen av att sova i ett kallt rum med ett varmt täcke inlindat 3 varv runt kroppen så man ser ut som ett fotonegativ av bajskorvarna vi hade till lunch häromdagen är löjligt stor. Vakna på morgonen, strunta i att gå upp och sen ligga i sängen ett par timmar.

 

Ger varje dag ett stort plus i kanten.

I morse väcktes jag hyfsat tidigt så att jag och far min skulle kunna ta en joggingrunda. Första gången på jättelänge som jag ens försöker göra någonting för att nettomängden kalorier ska närma sig noll (förutom att äta mindra av aktivitetsbrist vill säga). Så innan frukost så tog jag och pappa och kutade iväg på en rundan han hade mätt upp på jogg.se (han var mäkta stolt över det, kan inte använda datorer for shits men lyckades efter vad jag gissar var någon timme + hjälp från någon annan). 3km verkade lite mäktigt för en vars svettigaste sommaraktivitet har varit att antingen bli stekt i sanden i varamon eller bli kokt i mitt eget rum när datorn stått på i ett dygn. Men envist så hade jag bestämt mig för att klara det.

 

Ja, bestämma sig och faktiskt utföra är två vitt skilda saker. Även om jag faktiskt tror jag hade klarat det konditionsmässigt (på gränsen dock) så fanns det dock en annan sak som orsakade problem, nämligen energibrist. Jag nämnde tidigare att jag sprang iväg innan frukost och eftersom mitt senaste sockerintag skedde över 12 timmar innan jag påbörjade min löparrunda så kan jag inte säga att blodsockret var på topp. Efter typ 2 och en halv kilometer blev jag plötsligt grymt yr i huvudet, spyfärdig och var nära att springa ner i och eller/kollapsa i ett dike. Flämtande fick jag gå de resterande 500 metrarna. Snopet med tanke på att jag hade orkat springa dem om jag kunde springa rakt utan spykänslan.

 

Till nästa gång - ät frukost innan.

 

Ledtrådar:

Hubben

 

Ray Bradburys reaktion på den här videon. Gjorde mitt liv.

 

Kunde jag göra så här skulle jag gå omkring utan byxor lite oftare.

 

Försök nu att få ut det ur huvudet.

1. Jag har inte fått några hårda slag i huvudet på sistone (stegen som jag nickade i eftermiddags var inte så hård).
2. Det är inte fullmåne.
3. Jag har en massa andra aktiviteter att utföra.

Ändå så har jag under de senaste dagarna varit riktigt sugen på att spela strategispel. Det är verkligen inte något jag gör särskilt ofta då jag ofta blir matad med mina egna pungkulor så fort jag försöker mig på dem (alternativt får ångest när en bit av min bas blir förstörd av [sätt in kraftfull fiendeenhet här]. Så jag tankade hem starcraft 2 och satt sen i drygt en timme och klurade ut hur man skulle installera det. Vad som följde var faktiskt riktigt underhållande. Jag fick köra kampanjen på casual trots allt (jag är trots allt pissig på det här) men jag har suttit i flera timmar och kommenderat runt enheter och mosat fiender var de nu ploppat upp. Jag är faktiskt ganska nöjd till och med.

Vad fan är det för fel på mig?

Har aldrig fattat varför folk blir städsugna när de har viktiga saker att uträtta. Varför byta ut en tråkig uppgift mot en annan? Som respons på ett diagram jag såg idag har jag konstruerat ett som jag anser stämmer generellt i dessa tider.

Ledtrådar:

1. Den här filmen är en av hittils tre remakes av en film inspelad 1956.

 

Hubben

Det här är hubben för filmgissartävlingen. Från varje nytt tillskott i tävlingen så kommer jag länka till det här inlägget. Här kommer alla regler, redan existerande och eventuellt nya, finnas, länkar till alla olösta filmbilder och diverse uppdateringar som kan tänkas komma.

Komma igång:
Tävlingen är rätt simpel. Varje måndag och torsdag kommer det komma upp ett nytt inlägg med en bild från en film. Er uppgift är att klura ut vilken film det är och skriva svaret i kommentarsfältet. De 3 som fått flest rätt under säsongen kommer att vinna och får då någon form av pris.

Vad man får och inte får göra:
Det mesta är tillåtet, eftersom den här tävlingen körs på internet så finns det ingen kraft i världen som skulle kunna hindra er från att använda google och liknande tjänster. Vad man däremot inte får göra är att använda så kallad Tsunamiröstning aka "göra en Robert". Det vill säga att man spammar svarsalternativ i drivor i hopp om att något ska vara rätt. Antalet svar man för skicka in per dag och inlägg är 2 (det vill säga att om det finns 3 inlägg uppe så får du svara totalt 6 gånger, 2 per inlägg).

Olösta just nu:

den senaste

samt

13/9

Det är lite svårt att göra en mäktig inledning på ett sånt här inlägg. Eller för den delen ett mäktigt inlägg överhuvudtaget, så jag kör på på ett svagt och ursäktande vis jag är lite mer van vid.

Jag vet inte hur ni uppfattar min vardag men särskilt händelserik är den inte. Att sen blogga om att det inte händer något funkar bara ett litet tag. Oftast så har man ett par bra inlägg i början, sen börjar man länka till andra saker och lägga upp roliga klipp i bloggen för att fylla ut vad man kan kalla vecko/daglig-kvoten. Ibland händer det givetvis saker men jag är ganska dålig på att återberätta saker utan att det blir ett långtradig uppradande en kronologisk linje händelser utan vidare utvecklingar.

Därför har alltid rebusarna varit ett ytterst effektivt inslag att falla tillbaka på. Jag hade alltid två dagar i veckan där jag visste att jag inte behövde prestera ett stycke text mer än en rubrik, en snabbt ihopklistrad bild och vilka rebusar som inte var lösta än och eventuellt varva det med ett par ledtrådar. Och om jag ville lägga upp fler inlägg den dagen? Fine, då gjorde jag det, eller sparade inlägget till dagen efter.

Nu känns det dock lite som jag spårat ur lite. Det var inte det här som var meningen med inlägget. Så låt mig komma till saken. Som jag nämnt tidigare så har jag för tillfället klistrat ihop min senaste rebus för ett bra tag framåt. Det förhindrar mig dock inte från att starta nya tävlingar med nya, fast liknande, koncept som ni får bita i. Och jag har haft ett liggande ett tag. Mina damer och herrar (det närmsta jag kommit att vara grandios i det här inlägget), jag ger er:

All hail killen i Tärnaby med telefonnumret 073-8008135. Nördhumor at it's worst.

Är inte riktigt min grej att göra saker innan man verkligen behöver det, något som ibland leder till problem när man missar det där sista ögonblicket man kunde utföra uppgiften på och får lida av konsekvenserna. Nu har jag verkligen byggt upp för att berätta om någon allvarlig händelse, något jag ändå är rätt nöjd över att jag inte kan ge er. Ni får istället gotta er i min dumhet.

Ni som följt mig ett tag vet att jag har en 360-säng (en säng som är i stort sett kvadratisk) som jag är väldigt nöjd med. Den är byggd av två enkelsängar som man skulle kunna säga att jag ärvt av mormors föräldrar. De är med andra ord ganska gamla, så när mormor och morfar skulle göra sig av med sina två gästsängar så blev det bestämt att jag fick ärva dem (fick gå ner en hel generation sängmässigt). Idag har jag och pappa varit på tippen och kastat bort mina gamla sängar för att sen åka till mormor och plocka upp de nya. Snäppet bättre fjädring är det i dem, ska bli en fröjd att sova på dem.

För det skulle verkligen varit en fröjd att sova på dem om jag faktiskt hade flyttat in dem i mitt rum lite tidigare under kvällen innan mamma hade gått och lagt sig. Runt niotiden påpekade hon att jag borde flytta in sängarna på mitt rum, vilket jag tolkar som att hon skulle bli allt annat än glad om jag släpade in sängarna i skrivande stund (hon jobbar imorgon och vaknar nästan när grannen vänder sig i sin säng).

Så nu sitter jag här i min fotölj utan säng. Sömntåget börjar glida in på perrongen och jag har ingen biljett. Blir att man får planka, något som i det här fallet är en metafor för att sova på trägolvet.

Väldigt läskigt.

Bowerstone market är en fascinerande plats. Centrum i en så pass stor stad som Bowerstone med affärer och marknadsstånd borde vara en väldigt livlig plats. Istället så är platsen relativt övergiven, man känner igen i princip alla som vandrar omkring där. Min favoritplats i fable 2 då det är i princip det enda stället man inte blir attackerad av wraiths, banditer eller förvuxna skalbaggar om man så bara går längs en väg.

Dock så finns det ändå en sak som gör Bowerstone market smått obehaglig. Adam the househusband heter en individ som verkar ha blivit besatt av att mig. Så fort jag kommer innanför stadsdelens grindar så ser jag att han står där och väntar på mig. Sen följer han efter mig vart jag än går. Ibland så tror jag att jag faktiskt lyckats skaka av mig honom för att sekunden senare märka att han på något sätt sprungit i förväg och troget väntar vid någon affär jag tänkt besöka, besatt mässande "I want you, i want you now.

Besattheten sitter nog lite djupare än kändis-till-fan-viset. Vad jag sett så är killen väldigt ivrig att få packa lite kola med mig. När man står och handlar selleri så kommer han upp till en och säger att han åt skaldjur precis innan om jag fattar vad han menar med det. För att förtydliga det lite extra så följer han alltid upp det ned att vi borde hitta en säng.

Den här manlige beundraren är en ytterst effektiv cockblocker utöver att han är irriterande. Min björnliknande kroppshydda borde locka till sig en hel drös beundrarinnor. Detta uteblir då jag antar att Adam övertalat hela stadsdelen att jag är homosexuell. Jag har därför försökt leta reda på vart han bor för att "fixa till" eländet. Jag äger trots allt varenda hus i hela market district.Detta är dck något jag misslyckats med, vilket får mig att tro att han i sjävla verket bor i en regntunna bakom min residens i Bowerstone. Jag har därför inte kunnat ha ihjäl honom på det stealthiga viset.

Det förhindrade dock inte att jag till slut klubbade ner honom med en 50 kg tung krigshammare precis framför stadens hotell. Vakterna brydde sig mycket mer den gången då jag av misstag sköt sönder grannens dör med armborst. Adam var antaglien en riktig pina i röven för hela distriktet.

 

1. Vad fan? Tar han tag i björnens testikel?

2. Hur fan ligger björnen i busken för att testikeln ska sticka ut så där.

3. Barnprogram var snäppet vassare under 90-talet

4. Vad fan? Tog han verkligen tag i björnens testikel?

Idag hittade jag en av de absolut bästa artisterna på spotify. Vad annars kan man säga om de/den genialiska/geniale upphovsmännen/mannen bakom låtar som dessa.

För inte så länge sen förlorade vi en stor man, en visionär vars idéer har haft stort inflytande på det moderna samhället. Jag pratar givetvis om Morrie Yahoi som gick bort för en vecka sen. Jag kommer att tänka på dig varje gång jag öppnar en påse ostbågar.

Såvida ni inte legat under en sten de senaste åren så borde ni ha hyfsad koll på att serietidningsjätten Marvel just nu sätter ihop filmversionen av sitt fiktionella universum av superhjältar. Jag som partiellt är serietidningsnörd (jag läser inte serietidningar men har ganska bra koll på dem ändå) är väldigt exalterad över det här. Bara tanken på en hög filmer som på sikt är relaterade till varandra och som kommer sluta i ett kombinerat klimax av hjärnmosande awesomeness är...ja...typ...öh...får ögonen att ramla ut eller något.

Det är inte så konstigt att jag ett tag nu försökt få tag på den senaste installationen i serien; Iron Man 2. Filmen gick på bio sent i april och borde ha kommit ut i hyfsad kvalitet vid det här laget. En sak som jag märker att jag upprepar är att jag går in på t.ex. Piratebay, söker efter Iron Man, blir sjukt glad över att Axxo äntligen släppt en rip av den och börjar tanka hem. 10 minuter senare tittar jag lite noggrannare på torrenten och ser att det är originalet jag håller på att ladda ner. Och detta har hänt en massa gånger.

Dags för en bra riprelease snart?