Strumpmannen

Häromdagen när jag drog mitt kort i matsalen så fick jag inte ut någon tallrik. Jag  försökte ett antal gånger innan jag gav upp och kom fram till slutsatsen att det var dags att pensionera det utslitna kortet. Jag gick därför optimistiskt bort till expeditionen i hopp om att man skulle få ett nytt gratis kort om man slitit ut sitt gamla. Det var är ju trots allt skillnad på att slita ut ett kort och tappa bort det.

Så var det ju tyvärr inte. Istället så fick jag en arg blick och en kommentar om att "det kan ju inte vara bra att ha klistermärken på kortet", vilket jag nu då har. Det spelar väl ingen roll vad man har på kortet så länge man inte är korkad och klistrar fast det på magnetremsan. Men det fattade väl inte hon. Som grädde på moset så drog hon med sin nagel på magnetremsan, skrapade bort en lagom stor bit och förstörde därmed allt hopp om att kortet kanske skulle ha fungerat ändå. Och eftersom jag inte hade några pengar på mig så fick jag ta ut min sista matlapp, tur att jag ens hade någon kvar.

Men hon var inte färdig än. Dagen efter när jag kom tillbaka så fick jag en spydig kommentar om att det var jag som inte kunde sköta mitt kort. Snacka om en som tar ut ilskan av sin livssituation på eleverna.

De senaste dagarna har jag förhindrat min syster från att trampa på en mosad fiskmås, suttit i en hylla på IKEA bland kartonger fyllda med dasslock och spelat pokemon på min gameboy samt besvarat ett hej från en random person med ett väldigt högljutt "Det är fel!". Vad har du gjort som är udda på sistone?

Badrummet här hemma är efterblivet. Det är en smärtsam upplevelse att använda handfatet och spegeln samtidigt. Medans mer konvetionella badrum har spegel precis ovanför handfatet där den faktiskt borde vara så har vi placerat spegeln på motsatt vägg från handfatet. Detta av att den då inte blir nedsmutsad lika lätt.

Jag lyckades dock sent igårkväll få igenom en ändring på det. Trots att jag inte ska bo kvar hemma särskilt länge så kommer den sista perioden få en genomlevas med en spegel som sitter där den ska. Under de senaste veckan eller två så har jag låtit bli att raka mig. Detta för att det inte är optimalt att raka i blindo som jag hittils fått göra men även för att jag är lat. Blev smått förvånad när mamma kom ner och lovade att sätta upp en spegel bara jag fixade till det.

Klart jag rakade mig sig. Blev en sådan förändring att Johannes trodde jag hade klippt mig.

OMG this is the greatest thing I've seen in my life! There's this unicorn that's not really a unicorn but a robot posing as one. And the robot unicorn runs around on floating islands eating butterflies and headbutting rockstars.I was a unicorn once. I headbuttet my way to 60000 points. Or hamburgers, i'm not really sure.

Ledtråd: Tvetydigt ord, kom jag på ett par minuter efter att jag lade upp den.

Observation: Längst ner i låtsasslutförvaringssystemet för gammalt kärnbränsle 450 meter under marken i oskarshamn så finns det 8 meter djupa gropar. De groparna ingår i låtsassystemet för att prova hur bra man kna pytsa ner de gigantiska sarkofagliknande cylindrar av segjärn och koppar på bästa sätt. På botten på den rundtursgrop som fanns där nere låg en anseelig mängd mynt (även: en tjuga) som folk kastat ner där. Förra året hade de gått ner och samlat ihop alla pengar och skänkt till barncancerfonden. Av den anledningen kastade jag ner ett mynt i gropen (även för att jag hade lust att kasta något och pennor verkade inte särskilt lämpligt). Det tillfredställande ljudet jav mynt om sten ag tänkte på när myntet singlade ner mot botten uteblev dock. Tydligen så låter bottnar på gropar "BANG!" när de träffas av mynt. Tillräckligt högt för att en del som stod runt gropen skulle hoppa till.

En annan observation: Vakten i tunneln måste ha en Telia-chef som bitch. Trots 450 meter granit över huvudet så stod han glatt och fipplade med sin mobil när guiden berättade för oss vilka enorma mängder lera som det var tänkt att man skulle begrava tunneln i.

Gissa låten helt enkelt. Nu utifrån musiken istället för enbart texten.

Första dagen efter lovet. Det innebar att morgonen spenderades i ett mer eller mindre hjärndött tillstånd där jag tack vara att mina morgonritualer är inbäddade i hjärnstammen lyckades klä på mig och trycka i mig en strumpa till frukost. Det var med andra ord helt som vanligt. Eller det var precis som vanligt tills jag fick ett argt samtal från tandläkaren som undrade vart jag höll hus. Vadå tandläkare? Jag ska ju gå till skolan och sova på engelskalektionen, hade jag även en tandläkartid?

Riktigt fail att missa den, tydligen så hade jag fått veta det ett par veckor tidigare och jag har svaga minnesfragment av att jag satt vid köksbordet och diskuterade det. Men det samtalet kan lika gärna ha handlat om att trycka godissvamp i öronen. Jag slapp dock betala straffavgift och fick faktiskt en ny tid tre timmar senare. Eftersom jag numera inte litar på mitt minne längre så skrev jag istället upp tiden med stora siffror på armen samt en massa pilar som pekade mot den. Allt för att jag inte skulle missa den ännu en gång. Riktigt effektiv metod, förstår att man inte får använda den för att komma ihåg saker på prov.

Så här är det: Efter gymnasiet ska jag satsa på att bli läkare. Som ni alla vet så är läkarlinjen inte den absolut lättaste linjen att ta sig in på. Att försöka med mina betyg är som att försöka trä på en kondom på en falukorv som sitter fast på ett av rotorbladen på en helikopter. Det visar sig dock att medans man betygsmässigt behöver MVG i alla ämnen, så mycket meritpoäng man kan få, ha fångat alla pokémon och ha en massa tur för att ens bli reserv så behöver man bara ynka 1.8 på högskoleprovet för att kvala in sig.

Högskoleprovet är där med helt rätt för mig. Så idag så satt jag mellan halv nio och fyra och fyllde i rutor så det glödde om det. Blev hyfsat nöjd med resultatet och drog hem. Förväntansfull om vad facit skulle uppbringa för poäng åt mig. Jag rättar skiten, räknar ihop hur många fel jag hade. 22, vilket lät helt acceptabelt, jag kanske till och med var och slogs bland de riktigt bra grapparna. Jag tittar på normeringsvärdena för våren och hösten 2008.

22 fel innebar att jag fick 100 poäng, en summa som låter väldigt fin men som inte var tillräcklig. Gränsen till 1.8 låg på 101 poäng. Vad i helvete? Jag deppade. Sökte lite sympatier från facebook med uppdateringen: "Ett poäng från 1.8. Typ dö". Allt var väldigt dystert tills Gäb sa: "Du fick också 99 poäng alltså?".

Först blev jag lite förvirrad, sen mer hoppfull när Jeffreys röv bekräftade att gränsen i höstas låg på 100 poäng. När jag sen kollade själv så visste jag inte vad jag kände. Gränserna har fan varit statiska hur länge som helst, vad är oddsen att de ändrades förra gången. Om det håller sig kvar nu så har jag lyckats, jag slipper högskoleprovet igen!

Men om gränsen hoppar upp ett snäpp eller om jag räknat fel (vågar inte räkna om poängen) så är jag körd. Då sitter jag där i höst igen. Jag vågar inte hoppas just nu, det är lättare att bara ha ångest.

Alltid roligt när man hittar musik som man inte lyssnat på på länge. Som igår när jag snubblade över Mindless Self Indulgence igen. Ett band jag inte lyssnat på sen högstadiet. Tar mig direkt tillbaks till Felwood.

Mindless Self Idulgence - Straight to Video

Det var varmt ett tag idag. Åtminstone så tror jag att det var det för jag har inte varit ute och känt på luften sen sent igårkväll men det såg i vilket fall som helst varmt ut. Tecken på det var förutom att det var obehagligt ljust ute var att min kanin som bor ute låg och solade magen. Allvarligt talat, när jag tittade ut genom köksfönstret mot Majas bur så låg hon uppfläkt mot solen med benen tryckta mot väggen på ett sätt som är väldigt okaraktäristiskt för en kanin. Vi skrattade åt henne ett tag (och åt det faktum att hon faktiskt är brun på ryggen och vit på magen vilket gör det fullt förståeligt varför hon vill sola den biten) och tänkte ta kort på henne när någon sa "hon kanske har dött" vilket var mindre roligt. Så jag knackade på fönstret för att se om hon reagerade. Och reagerade gjorde hon. Hon flög upp, slog två skruvar och satte sig i spaningsläge för att försäkra sig om att ingen hade sett henne.

Så jag har tyvärr inga bilder men vi som såg det fick i alla fall ett gott skratt.

En del människor är helt enkelt hur coola som helst och då kommer de ändå sällan upp i nivå med Joe Davis. Joe Davis är forskare vid MIT inom biologi, vilket i sig är en bedrift men kanske inte låter så coolt. Vad han gör med sina naturvetenskapsskills är dock häpnadsväckande på ett antal plan. Just nu jobbar han på ett monument till alla som omkom när Katrina ödelade mississippi. Ett torn som på någon vänster samlar in joniserat kväve som finns i luften under åskväder och använder det för att skjuta ultravioletta laserstrålar rakt ut i atmosfären. Varför? För att han kan!

Han har även protesterat mot den censur av det kvinnliga könsorganet på voyagers plåtar (barbiedocka-syndromet) och bestämde sig för att skicka ut en egen signal till potentiella utomjordingar. Han stoppade upp mikrofoner i hela bostons balettdansösgrupp, spelade in ljudet av det, kodade om det till en signal och skickade ut det mot våra närmaste stjärnor. Även detta för att han kan.

Inom mer traditionell biologi (monumentet använder en sorts magnetiska bakterier) så har han bland annat byggt en ornithopter, en flygmaskin som flyger som en fågel, med hjälp av benen från en groda på grund av en vadslagning. Ett fiskespö med en krok på enbart 25 mikroner. Med detta fångar han bakterier som med hjälp av forcefeedback känns som svärdfiskar, annars så är det inte en utmaning anser han.

För att han kan. Ni kan läsa mer om honom här.

Tittade just på den tid jag ägnat åt bejeweled blitz på facebook och kom fram till att det är mer än 2792 minuter. För att bespara er lite tid så är det lite mer än 46 timmar eller nästan två dygn effektiv speltid. Nu är det här inte allt för exakta siffror då jag bara räknat de minuter jag tagit medalj på (resten registreras inte) men man kan nog med stor säkerhet gissa på att jag kommit ett antal timmar in över tvådygnsgränsen.

Åh, just det ja. Den här tiden är ackumulerad från höstlovet fram tills nu, för att få lite perspektiv på det hela.

Satt och ändrade lite bland vilka program som automatiskt ska startas upp vid datorstart. Skulle stänga av Ccleaner när det här meddelandet kommer upp:

Här kommer apteringen -Handsken- och stampedin upp -Handsken
Liksom de -Handsken-, sa jag bout "att blåsa
Så se upp -Handsken-, Geronimo är jävlar -Handsken-
Jag är på en -Handsken-, runt, runt går jag
När kommer -Handsken- att sluta? Jag vet inte
Tryna plocka upp där -Handsken- slutade
Men jag vet allt möjligt

Lycka till!

Inne på timme 11 på lovets LAN (ett dykarLAN har jag hört). Det är pissigt varmt här inne och det lär bara bli värre ju längre natten går. Till er som inte trodde att det kunde vara varmt på Platen - HEJ.

Nätverket var i början väldigt instabilt. Tog säkert en och en halv timme för det att fungera vettig. I farten verkar det som jag lyckats bränna sönder det nätverkskort jag införskaffade i tidigt i höstas när moderkortets integrerade lade av. Det är som ni kan tro väldigt svårt att LANa utan nätverksanslutningar, desperat som jag var så testade jag min gamla trasiga moderkortsanslutning som nu givetvis funkade. Jag vet inte längre vad det är med min dator. I bästa fall så självläker den, i sämsta så var den aldrig trasig från början och fick mig att köpa ett nätverkskort i onödan.

Klart mest irriterande ikväll (låter som att det inte är särskilt kul här men what the hell). Något pucko tyckte att det var jobbigt att gå upp för trappen i kafeterian och valde istället att gå ut genom det som nu är en nödutgång. Tydligen så kopplar det inte att man faktiskt inte ska gå ut där när larmet går igång när man öppnar första dörren, går in, ser skylten "dörren är larmad", drar bort plomberingarna på den andra dörren och sen går ut. Resultatet var att larmet var igång trots att man stängde dörren. Åtminstone 6 timmar tog det tills securitas kom hit och stängde av skiten. Under den tiden blev tanken att få ha ihjäl något (föredragsvis den som öppnat dörren) mer och mer tilltalande.

Ikväll efter att ha varit på Niklas inflyttningsfest så gick jag iväg mot kyrkogården. Niklas bor högst en minut ifrån den och därför tyckte jag att det var läge att söka upp och hälsa på en gammal bekant till mig. Jag måste verkligen säga att det är något fint och härligt med kyrkogårdar om natten. Speciellt en kväll som denna när stjärnorna tittade fram och luften stod still. Helt tyst så när som prasslandet av ett par rådjur som smög omkring mellan gravarna. Myriader av ljuslyktor som fyrar i mörkret. Jag skulle kunna ha suttit där ett bra tag, bara lyssnat på tystnaden.

Ska skaffa mig en egen kyrkogård.