Strumpmannen

...eller åtminstone vara nära på att dö. Under min skolgång så har jag gått i tre klasser. Den första var hela lågstadiet och upp till och med femman, den andra var resten av grundskolan och den tredje är den jag går i nu. Bra klasser allihop. Men varje gång jag bytt klass så har det känts som ett uppbyte, vilket i sig också varit väldigt trevligt. Nu har jag dock inte tänkt att hylla min nuvarande klass i det här inlägget. Istället så hoppas jag att det här på något sätt ska bli en trendbrytare.

Min första klass i bråstorp var också en A-klass. Alla i den bodde i princip grannar eller hade gjort det under någon gång under de sex åren. Någon gång i mellanstadiet, jag vill minnas att det var i femman men jag är inte helt säker, så fick en av mina klasskompisar cancer, leukemi. Han fick cellgifter, tappade allt hår och var väl så där allmänt kass som cancerpatienter blir. Efter mycket om och men så kom han till slut igenom sjukdomen. Idag så lever han väl ett fullgott liv men då spekulerar jag bara. Jag har inte så mycket kontakt med honom längre.

I sexan fick jag en ny klass som sen fylldes på i sjuan med ett antal nya elever. Vi var uppåt en trettio stycken när vi slutade nian. Allt var verkligen riktigt härligt men lite synd att alla skulle åt olika håll i och med gymnasiet. En förmiddag veckan efter skolavslutningen så började det cirkulera rykten om att någon från skolgårda hade blivit påkörd uppe vid kosrningen av metallvägen och östermalmsgatan. Samma kväll var hela klassen och lade blommor på refugen. Jag vet inte hur lång tid det sen tog tills begravningen men jag har fortfarande kvar ett halvt paket pappersnäsdukar i kavajen jag använde den dagen.

Om det här nu håller i sig så skulle någon i NV07A kunna vara död eller nära döden innan sommaren är slut. Det eller i den andra klassen som har en gemensam länk. Nämligen Jonas Löfkvist i ES07 som är den enda andra som gått i samma klasser som mig genom hela grundskolan.

Konstig tanke eller hur? Vore väl lite osmakligt med en bild på klassen är.