Strumpmannen

Var hos Jeffrey i helgen, där drog jag bland annat på mig smärta i en viss kroppsöppning (då halsen, Jeffreys helvetesförkylning var jag inte immun mot). Men det är inte det jag ska prata om, dels för att det är svårt att på ett underhållande sätt beskriva frustrerat gameplay i 12hx2 straight och dels för att det här bara ska leda upp till något annat (och för att jag är så medveten om vad jag skriver så kan jag berätta att det här är utfyllnad). Det intressanta hände istället när jag skulle åka därifrån. När mor plockat upp mig så frågade jag standardfrågan:

 

"Vad har ni gjort i helgen då?"

"Nä, inget speciellt, någon film på TV"

"Nähä okej"

"BTW, vi köpte en ny bil i förmiddags"

"Woot?!"

 

Det kom lite plötsligt. Visst visste jag att en ny bil var på väg. Men det var flera veckor eller månader kvar tills ett sånt beslut skulle fattas. Men efter en titt i någon bilaffär (heter det bilaffär? låter fel) under förmiddagen så slog dom till på en golf -11. Idag fick vi hem den, riktigt fin sak.

 

Blir inte mycket att köra den dock. Inte för långt kvar tills jag flyttar.

Nytt paintballevent är uppe. Inte i örebro den här gången utan i lite mer lokala mjölby. På initiativ av Alex, Hanna och mig letar vi nu spelare till den här skärmytslingen. Är ni intresserade kan ni titta här i eventet eller här på Paintballbanans hemsida.

 

 

Yoghurt Prevails

 

Jag gillar blinkande lampor

Vissa saker orkar man helt enkelt inte med. Wow, jag vet verkligen det här med hur man ska börja ett inte allt för allvarligt inlägg. Nej så här är det. Imorgon så har familjen fått för sig att åka ner till Jönköping och de ville att jag skulle hänga med. Mamma resonerade att de inte händer något i mitt liv längre, vilket är delvis sant. Men bara för att jag för tillfället städar, spelar Modern Warfare 2 och pratar med kompisar som inte bor i motala på MSN betyder det inte att det skulle vara särskilt mycket roligare att åka till Jönköping.

 

I Jönköping så finns det imorgon två saker man kan göra. Alternativ ett är att gå på Elmia och titta på alla bilar och lastbilar som visas där. Eftersom jag aldrig haft den übermanliga egenskapen att tycka om bilar eller ärvt lastbilsdyrkandet från fars sida av släkten så känns det ungefär lika roligt som att sätta ner ett finger i halsen. Alternativ två vore att under den tiden Max och Far dreglar över pimpade trailers gå och shoppa med den kvinnliga delen av min familj i vad nu jönköping har att erbjuda i shoppingväg. Alla kanske inte vet det, men folk med en Y-kromosom har inte samma tolerans mot de karga och syrefattiga miljöer som klädaffärer innebär. Vilket innebär att mitt huvud fylls med något som känns som varmt potatismos innan jag somnar i något hörn längst in i den 27e affären jag lyckats stappla in i.

 

Så istället för att faktiskt hitta på något imorgon så väljer jag att göra alternativ 3 istället. Ligga hemma och sova för en gångs skull (nej, på vardagarna går jag faktiskt upp tidigt).

Äntligen har vädret börjat svalna av ordentligt. Nu gör det en faktisk skillnad att ha fönstret öppet, till skillnad mot innan då det bara var en passage för ljummen inomhusluft att röra sig ut och ljummen utomhusluft att röra sig in. Det jag älskar med att temperaturen dalar är just att ha fönstret öppet så det blir kallt inne också (låt oss säga nere runt 15-17 grader om man har tur. Njutningen av att sova i ett kallt rum med ett varmt täcke inlindat 3 varv runt kroppen så man ser ut som ett fotonegativ av bajskorvarna vi hade till lunch häromdagen är löjligt stor. Vakna på morgonen, strunta i att gå upp och sen ligga i sängen ett par timmar.

 

Ger varje dag ett stort plus i kanten.

I morse väcktes jag hyfsat tidigt så att jag och far min skulle kunna ta en joggingrunda. Första gången på jättelänge som jag ens försöker göra någonting för att nettomängden kalorier ska närma sig noll (förutom att äta mindra av aktivitetsbrist vill säga). Så innan frukost så tog jag och pappa och kutade iväg på en rundan han hade mätt upp på jogg.se (han var mäkta stolt över det, kan inte använda datorer for shits men lyckades efter vad jag gissar var någon timme + hjälp från någon annan). 3km verkade lite mäktigt för en vars svettigaste sommaraktivitet har varit att antingen bli stekt i sanden i varamon eller bli kokt i mitt eget rum när datorn stått på i ett dygn. Men envist så hade jag bestämt mig för att klara det.

 

Ja, bestämma sig och faktiskt utföra är två vitt skilda saker. Även om jag faktiskt tror jag hade klarat det konditionsmässigt (på gränsen dock) så fanns det dock en annan sak som orsakade problem, nämligen energibrist. Jag nämnde tidigare att jag sprang iväg innan frukost och eftersom mitt senaste sockerintag skedde över 12 timmar innan jag påbörjade min löparrunda så kan jag inte säga att blodsockret var på topp. Efter typ 2 och en halv kilometer blev jag plötsligt grymt yr i huvudet, spyfärdig och var nära att springa ner i och eller/kollapsa i ett dike. Flämtande fick jag gå de resterande 500 metrarna. Snopet med tanke på att jag hade orkat springa dem om jag kunde springa rakt utan spykänslan.

 

Till nästa gång - ät frukost innan.

1. Jag har inte fått några hårda slag i huvudet på sistone (stegen som jag nickade i eftermiddags var inte så hård).
2. Det är inte fullmåne.
3. Jag har en massa andra aktiviteter att utföra.

Ändå så har jag under de senaste dagarna varit riktigt sugen på att spela strategispel. Det är verkligen inte något jag gör särskilt ofta då jag ofta blir matad med mina egna pungkulor så fort jag försöker mig på dem (alternativt får ångest när en bit av min bas blir förstörd av [sätt in kraftfull fiendeenhet här]. Så jag tankade hem starcraft 2 och satt sen i drygt en timme och klurade ut hur man skulle installera det. Vad som följde var faktiskt riktigt underhållande. Jag fick köra kampanjen på casual trots allt (jag är trots allt pissig på det här) men jag har suttit i flera timmar och kommenderat runt enheter och mosat fiender var de nu ploppat upp. Jag är faktiskt ganska nöjd till och med.

Vad fan är det för fel på mig?

Har aldrig fattat varför folk blir städsugna när de har viktiga saker att uträtta. Varför byta ut en tråkig uppgift mot en annan? Som respons på ett diagram jag såg idag har jag konstruerat ett som jag anser stämmer generellt i dessa tider.

Är inte riktigt min grej att göra saker innan man verkligen behöver det, något som ibland leder till problem när man missar det där sista ögonblicket man kunde utföra uppgiften på och får lida av konsekvenserna. Nu har jag verkligen byggt upp för att berätta om någon allvarlig händelse, något jag ändå är rätt nöjd över att jag inte kan ge er. Ni får istället gotta er i min dumhet.

Ni som följt mig ett tag vet att jag har en 360-säng (en säng som är i stort sett kvadratisk) som jag är väldigt nöjd med. Den är byggd av två enkelsängar som man skulle kunna säga att jag ärvt av mormors föräldrar. De är med andra ord ganska gamla, så när mormor och morfar skulle göra sig av med sina två gästsängar så blev det bestämt att jag fick ärva dem (fick gå ner en hel generation sängmässigt). Idag har jag och pappa varit på tippen och kastat bort mina gamla sängar för att sen åka till mormor och plocka upp de nya. Snäppet bättre fjädring är det i dem, ska bli en fröjd att sova på dem.

För det skulle verkligen varit en fröjd att sova på dem om jag faktiskt hade flyttat in dem i mitt rum lite tidigare under kvällen innan mamma hade gått och lagt sig. Runt niotiden påpekade hon att jag borde flytta in sängarna på mitt rum, vilket jag tolkar som att hon skulle bli allt annat än glad om jag släpade in sängarna i skrivande stund (hon jobbar imorgon och vaknar nästan när grannen vänder sig i sin säng).

Så nu sitter jag här i min fotölj utan säng. Sömntåget börjar glida in på perrongen och jag har ingen biljett. Blir att man får planka, något som i det här fallet är en metafor för att sova på trägolvet.

Bowerstone market är en fascinerande plats. Centrum i en så pass stor stad som Bowerstone med affärer och marknadsstånd borde vara en väldigt livlig plats. Istället så är platsen relativt övergiven, man känner igen i princip alla som vandrar omkring där. Min favoritplats i fable 2 då det är i princip det enda stället man inte blir attackerad av wraiths, banditer eller förvuxna skalbaggar om man så bara går längs en väg.

Dock så finns det ändå en sak som gör Bowerstone market smått obehaglig. Adam the househusband heter en individ som verkar ha blivit besatt av att mig. Så fort jag kommer innanför stadsdelens grindar så ser jag att han står där och väntar på mig. Sen följer han efter mig vart jag än går. Ibland så tror jag att jag faktiskt lyckats skaka av mig honom för att sekunden senare märka att han på något sätt sprungit i förväg och troget väntar vid någon affär jag tänkt besöka, besatt mässande "I want you, i want you now.

Besattheten sitter nog lite djupare än kändis-till-fan-viset. Vad jag sett så är killen väldigt ivrig att få packa lite kola med mig. När man står och handlar selleri så kommer han upp till en och säger att han åt skaldjur precis innan om jag fattar vad han menar med det. För att förtydliga det lite extra så följer han alltid upp det ned att vi borde hitta en säng.

Den här manlige beundraren är en ytterst effektiv cockblocker utöver att han är irriterande. Min björnliknande kroppshydda borde locka till sig en hel drös beundrarinnor. Detta uteblir då jag antar att Adam övertalat hela stadsdelen att jag är homosexuell. Jag har därför försökt leta reda på vart han bor för att "fixa till" eländet. Jag äger trots allt varenda hus i hela market district.Detta är dck något jag misslyckats med, vilket får mig att tro att han i sjävla verket bor i en regntunna bakom min residens i Bowerstone. Jag har därför inte kunnat ha ihjäl honom på det stealthiga viset.

Det förhindrade dock inte att jag till slut klubbade ner honom med en 50 kg tung krigshammare precis framför stadens hotell. Vakterna brydde sig mycket mer den gången då jag av misstag sköt sönder grannens dör med armborst. Adam var antaglien en riktig pina i röven för hela distriktet.

För inte så länge sen förlorade vi en stor man, en visionär vars idéer har haft stort inflytande på det moderna samhället. Jag pratar givetvis om Morrie Yahoi som gick bort för en vecka sen. Jag kommer att tänka på dig varje gång jag öppnar en påse ostbågar.

Var på tekniska museet idag (that's stockholm om ni inte hade koll på det). Utöver att ha skrämt en stackars turistgrupp nerei gruvutställningen och med hjälp av utställningen om kvinnliga uppfinnare kommit fram till att det bästa det sämre könet någonsin hittat på är torrmjölk (slog den väggfästbara kapsylöppnaren i alla fall).

En av anledningarna till att vi åkte dit var för att gå på 4D-bion. En 3D-biosalong med lite gimmicks som stolar som stutsade runt, pinnar som petade upp från sitsen i röven på en och små hål som det blåste luft i ansiktet på en från. Fråga mig inte vart den fjärde dimensionen kom in i det hela, jag som dödlig kunde väl inte uppfatta vad som nu pågick. Filmen vi såg var en lightversion av "an inconvinient truth" med lite 3d-gimmicks inslängda och var helt klart anpassad för en publik några år yngre än mig (ändå kom jag in på en barnbiljett, gränsen för när man slutar vara barn går tydligen vid 19). I sluttampen av filmen så fick man till och med ett quiz på ett antal miljörelaterade frågor. Svarade både rätt på flest frågor samt var snabbast med att knappa in rätt svar på fjärrkontrollen. Något som gjorde att en del blängde på mig (no shit) när spotlighten utsedde mig till vinnare.

Jo, sen köpte jag ett antal böcker när jag ändå var i Stockholm. Nu har jag att läsa ett bra tag framöver med nya volymer av Petra Östergren, Nick Hornby, Karin Boye och Simon Singh.

För det mesta så är mina drömmar bisarrt osammanhängande. Vaga minnen av att jag spelat nakenmonopol med fem andra personer i min säng ena stunden för att i andra anfalla besticksmonster i ett medeltida slott (jag vill se någon tolka det i kommentarsfältet). Men någon gång ibland så får man faktiskt ut något användbart ur drömmar. En gång lärde jag mig faktiskt vad semantik betyder.

Igår natt så fick jag dock en viktig uppenbarelse. Jag drömde nämligen att jag hade decimeterlångt skägg. Det var det enda drömmen handlade om. Jag stod ensam i intet och kände hur det var att ha långt skägg. Den helt otroliga och sjukt realistiska känslan av att dra fingrarna genom skägget. Texturen, motståndet, trasslet - helt otroligt. Kommer fortfarande ihåg i detalj hur allt kändes. Det här kommer helt klart påverka mig i mitt framtida skäggval.

Visst är det trevligt att vädret blivit bättre de senaste dagarna. Det är inte olidligt varmt längre så man kan faktiskt ha fönstrena stängda utan att kvävas eller svettas ihjäl. Solen kan jag också leva utan, nu när jag fått i mig tillräckligt med D-vitamin för att klara en vinter vid treriksröset (ge mig en rulle silvertejp, ett paket tändstickor och en sked så klarar jag vad som helst vid treriksröset).

Dock så börjar det bli väldigt tråkigt att sitta här nere i kryptan. Då ingen delar min entusiasm över det vackra vädret så har jag inte dragit till stranden på evigheter och alla egentliga utomhusaktiviteter har lagts på hyllan. Jag behöver göra något, hålla mig aktiv, matta ADHD-monstret inom mig.

Därför tycker jag att vi har en filmkväll hemma hos mig snart. Någon på?

Det finns ett par saker som indikerar hur mycket man sitter vid datorn. Bland annat har jag en insticksmodul till firefox som räknar antalet aktiva timmar jag har surfat med den browsern. I skrivande stund så är den uppe i 1321 timmar sen jag installerade den den 15e juli förra året. Räknar man sen bort lite drygt 10-40 timmar så får man sen en ganska bra bild över hur mycket tid som faktiskt gått åt till att sitta på facebook eller titta på när monsterbajsaren klämmer ut 5 liter krämig chokladmousse.

Ett väldigt bra indikator på att jag suttit lite för länge är de inbränningar jag fått i TVn jag använder som datorskärm. Något som man är logiskt med statiska saker som taskbars. Tills man tar i åtanke att jag har en LCD-TV. Som inte ska få inbränningar.

Värmen tar död på mig. Eller rättare sagt så tog den dö på mig tills jag hämtade upp en gammal trasig fläkt ifrån källaren och lyckas laga den med någon meter packtejp och en kork från en vodkaflaska. Ibland känner man sig riktigt Macgyver. Speciellt när det blåser sval luft i ens fluffiga hår.

Min syrra har gått omkring och tjatat väldigt mycket om att jag ska utveckla achievementen Acquiring Personal Space lite bättre. Därför är det precis det jag ska göra.

Lördag, slutet på en extremt varm vecka och jag hade för länge sen tappat bort min vattenflaska. Något man fick kompensera med en frukostranson inehållande en halvliter pucko med extra kakao. Eftersom det var den sista kvällen gällde det att bli av med allt alkoholhaltigt vi lyckats ta med oss. Något som potentiellt skulle kunna förklara varför spyan kom när den kom. Vad som dock kan påpekas är att varken jag eller jeffrey hade fått tag på större mängder sprit till borlänge, jag satt egentligen bara på en liter cider, drygt en deciliter vodka och stundtals lite billigt bag-in-boxvin från våra tältgrannar. Jeffrey kan intyga att jag fått i mig klart större mängder under studentveckan och då inte alls mått dåligt.

I vilket fall som helst så drog vi iväg til festivalområdet för kvällen. Mando Diao stod på schemat, ett av de band som drog mig till P&L från första början. Jeffrey och jag placerade oss ganska långt bak så att vi till och med fick sittplats. Där hade vi suttit ett tag tills det började kännas som allt blod åkt upp i huvudet. Inte en skön känsla, speciellt som halsen samtidigt började kännas väldigt tjock. Först trodde jag att jag skulle kunna kämpa mig igenom det men det var bara att acceptera att pommesen jag åt innan nog skulle få se solen ytterligare en gång. Jag flyttade skorna åt Jeffreys håll och lade sen tre ordentliga satser löksås (srsly, that was what it looked like) på gräset medans cirkeln runt mig utvidgades nämnvärt (som att det skulle skvätta menar jag).

Det är äckligt hur snabbt sånt här släpper. En minut efter att jag utplånat allt som bodde i den biten av gräset så var blodet jämt fördelat i kroppen igen och illamåendet historia. Så här i efterhand skyller jag det hela på att jag var just uttorkad i kombination med chocken kroppen fick av alkoholen som fanns i all vätska jag intog. Lite orutinerat men från och med nu lär jag ju alltid dricka ordentligt varma dagar.

Oh, btw: Vi gick därifrån ganska snabbt efter incidenten för att få i mig någon fast föda. Är det inte lite skumt att Jeffrey valde att beställa pizza åt oss?

Som en del kanske redan vet så var jag på Peace & Love redan innan de körde igång med musik. De två första dagarna är det enligt traditionen bara föreläsningar och liknande. Det passade därför bra att 18 timmar av mina totala 24 jobbtimmar låg på de dagarna. Det var lugnt och pressen på mig som säkerhetsvakt var löjligt låg. Det var även under de här dagarna jag gick mest. Sammanlagt 60 kilometer.

Tisdag kväll hade jag allmän patrull. Det betyder att säkerheten var så pass överbemannad att de utmönstrade folk med radio och gav dem instruktioner att gå runt vart ni vill. Eller i vårt fall: Gå runt vart ni vill och håll koll på alla zigenare (ytterst PK). Jag och min gruppkamrat Ludvig bestämde oss vid ett tillfälle att patrullera gångvägen som gick mellan campingen festivalområdet. Allt folk var ju där. Det var väldigt lugnt fram till dess att Katarina di Leva skulle hålla i någon meditation. Något som fick den mest stenade hälften av campingens residenter att börja röra sig bortåt.

Trots god skyltning så var det ett litet gäng som var totalt oförmögna att hitta entrén. Ludvig och jag bestämde oss för att hjälpa dem. Det var trots allt bara en knapp 10 minuterspromenad dit, något vi kunde undvara från vårt "ordinarie patrullområde". Vi feluppskattade dock ganska grovt hur sega stenade människor är. Vi hann drygt 50 meter innan de hittade lampor i olika färger som hängde i ett träd. Sen stod de och snurrade under dem i ett par minuter innan vi fick med dem därifrån. "Jag vill snurra jämt" sa en av dem innan vi lyckades hitta ett par nya träd som de glatt ställde under för att snurra en stund till. Vi blev trötta på dem då. Så vi lämnade dem åt sitt öde där under lamporna och traskade iväg.

Såvitt jag vet så står de där och snurrar fortfarande.