Strumpmannen

Vissa dagar känns helt bortkastade. Idag har jag till exempel försökt att få fart på projekt: ny bloggdesign. Det har gått väldigt väl om man räknar att gå från optimistiskt hoppfull till deprimerat besviken och sen tillbaka igen som en manodepressiv jojo dagen då dess kaffebryggare gick sönder. Först och främst så har jag ingen aning om hur HTML-kodning fungerar. Jag kan pilla in små saker här och där som knappar och annat. Men att i princip bygga en hemsida från grunden fick mig att försöka slita av mig skägget (gick inte, det är för kort för att få ett ordentligt grepp om). Därför bestämde jag mig för att muta syrran att göra det åt mig. Hon har ett antal timmars schemalagd erfarenhet av sånt här, något jag hoppas i slutändan ska leda till att det här någon gång ska bli klart.

Annars så får jag slå någon av matte/data killarna jag känner och tvinga dem att göra det åt mig. *host*

Ponnys är härliga. Inte den stora varianten som bits och gör mina ögon fuktigare än varenda gata i motala just nu. Istället är det den varianten som kommeri Kate Beatons HarkAVagrant! och är allmänt awesome med extra bacon. Det är en liten, fet ponny som löser mysterier och besegrar trollkarlar precis som alla ponnys värda namnet borde göra.

Det finns ett par sätt att åka buss gratis. Det absolut vanligaste är att man plankar in. En metod som en del har gjort till en konst. Tyvärr så nästan förutsätter den att det är en mindre folksamling ska in samtidigt som man kan gömma sig i. Idag när jag satt på bussen på väg hem från bokrean så såg jag en tjej som ganska enkelt klev in ensam och inte betalade för sig. Man kan säga att jag blev inspirerad.

Metoden funkar kanske bara ett par gånger och funkar bara om man har ett par kronor för lite på sitt busskort för att resa. Ett busskort är ett måste. Tjejen ifråga som gjorde det här hade något milt förståndshandikapp, så där lagom så att hon var väldigt verbal. Hon gick på bussen och istället för att ta upp busskortet direkt som folk i allmänhet gör så började hon prata om tonfisksmörgåsar eller navkapslar med busschauffören. Tillräckligt länge för att chauffören inte orkade vänta på att hon satt sig utan körde iväg. Hon stod där en stund tills hon äntligen tog upp busskortet och *beepade* det. Slut på pengar, busschauffören tittade strängt på henne och hon gav en hjärtskärande blick tillbaka. Chauffören fick antagligen väldigt dåligt samvete av det för det såg ut som han nästan ursäktade sig för att hon inte kunde betala och  bad henne bara sätta sig. Jag kan slå vad om att om en kontrollant hade kommit på så hade busschauffören försvarat henne och sagt att hon satt där på hans initiativ.

Det man gör då när man har slut på pengar är att spela förståndshandikappad. För er som inte vet hur man gör så pratar man som man kommer från en annan del av köping, fejkar något tix och drar upp byxorna lite för långt. Var sen väldigt verbal och prata mycket med busschauffören så han verkligen fattar att du är efterbliven. Kontakten kommer göra det svårare för honom att kasta av dig när det visar sig att du inte har råd med biljetten. Sätt dig sen långt fram i bussen. Det gör alla förståndshandikappade.

Enligt japansk folktro är månen befolkad av kaniner som lagar mochi (en sorts klibbig rismoskaka).  Detta då månens "hav" ser ut som en kanin som står på tå vid en usu (en stor mortel). Detta är tydligen även något dom pratade om ombord på apollo 11 innan de landade där.

Om man letar efter länder med uppfuckade ekosystem så är Australien stället man kan blåsa av arbetsdagen för. Införandet av kaniner för jakt vars population sköt i höjden på det sättet bara kaniner kan och sabbade jordbruket. Sen rävar av samma anledning som sen drev åtminstone 10 arter till utrotning. För drygt 80 år sedan planterade man in giftiga paddor för att skydda jordbruket mot en inhemsk skalbagge. Det visade sig funka riktigt bra, skalbaggarna försvann men även en hel bunt andra småkryp. Inte nog med det, när populationen sköt i höjden så konkurrerade den ut många andra inhemska arter. Så många att djur högre upp i näringskedjan också påverkades. De ville ju inte äta paddorna, de var ju giftiga.

Nu har de stampad paddor i stort sett sen de planterade in dem utan större framgångar. Vad är då nästa steg? Jo, vi lockar giftimmuna köttätande myror från deras naturliga habitat så att de kan ha ihjäl paddorna. Det visar sig nämligen att när paddorna blir angripna så är deras svar att helt enkelt sitta kvar och visa hur giftiga (och badass) de är. Men eftersom myrorna inte bryr sig särskilt mycket om giftet så blir de massakrerade. Här funkar ju planen i alla fall. Frågan är vad som kommer hända om eller när myrorna väljer att  sprida sig ifrån sina gamla bon och bosätter sig där paddorna nu är. För som man redan märkt så har "lägg till en art"-metoden fungerat utmärkt hittils.

Svampbob är med god marginal det bästa barnprogrammet just nu.

Hör att det är många som klagar på snömassorna som kommit under dagen. Jag tycker bara att det är hur härligt som helst när det dimper ner ett par extra ton i trädgården. Är det vinter så ska det synas. Annars så är jag en köldmänniska. Trivs bäst när det är mer kallt än varmt.

Vad det beror på har jag ibland spekulerat över. Är det så att min kroppstemperatur är lägre eller att jag har något osynligt späcklager som skyddar mot det värsta? Idag så berättade mamma om morfar och hur han tacklade snöoväder. Mitt i vintern när snön låg som den gör nu (vilket var vanligare förr) och alla tog bilen, bussen, snöskoter eller helikopter till jobbet som brukade morfar glatt cykla alternativt släpa cykeln till jobbet. Komma in till omklädningsrummet, ta en dusch och glatt basunera ut att det är riktigt härligt väder ute medans resten stod och huttrade vid de löpande banden i tjocka kläder.

Känns som att det kan finnas ett par helt klart överlägsna gener som jag kan ha ärvt ifrån det hållet, något jag har järnmorfar att tacka för.

Vet inte när det hände men just nu upptäckte jag att Whatever People Say I Am, That's What I'm Not inte längre är låst på spotify. Vågar inte hoppas för mycket för den har varit upplåst en gång tidigare och jag var jätteglad i de fåtal timmar som varade innan de låste den igen. Jag hoppas nu att den förblir upplåst, annars så vet jag vad jag kommer göra i natt.

Sista dagen på sista APU-veckan innebär den sista sovmorgonen innan det är dags att träffa Karin igen. Jag sov in, inte för länge utan precis lagom. Jag vaknade, tog en dusch, åt en hastig frukost och satte mig på bussen till skolan. Det blev den bussen som tar en till sporthallen precis när första lektionen börjar. Det var i alla fall vad jag trodde tills jag i stan tog mig en titt på schemat för att minimera runtspringandet och som en slak varmkorv över näsan fick fram att jag egentligen hade börjat en dryg timme tidigare. Ingen big deal dock, då dagens fyra lektionstimmar ändå skulle spenderas på matte ändå och de två sista på prov.

Det var i vilket fall som helst den initiella planen. Men efter att den enda timmen innan provet användes mer till att jämföra bröstvårtor och karikatyrer av bänkkamrater än att lära sig polynomdivision så bestämde jag mig för att ta provet först efter lovet. Vips så försvann sista lektionspasset och jag hade tekniskt sett slutat. Men jag drog inte hem förrens efter att ha ätit skolans delikata bonnbrända falukorv med broccoli. Värt.

Låter som en utmärkt dag på platen.

För någon vecka sen ville någon "Tiffanykropp3288" bli kompis med mig på MSN. Jag accepterade för att se vem som låg bakom. Tyvärr så loggade aldrig personen in, någon som gjorde mig irriterad när en person med liknande namn gav sig på Karl och började skriva till honom. Det visade sig att Karls bekanta var en bot vilket troligen min då också var. Jag kunde inte vänta på att få höra från den här. Idag så loggade personen in och skickade en vibb, ungefär så här följde konversationen.

*vibb*
Jag:  Woho!
Tiffany: i'm 22/f your a male right?
Jag: Yes. I'm also a fan of turtles.
*boten loggar ut*

Härligt att man kan göra en bot mållös. Det kan jag tänka mig att göra oftare.

Pappa ringde mig precis och påminde mig om att sista anmälningsdagen till högskoleprovet är idag. Det tog mig med garden nere för jag är så van vid att Daniel tjatar om det nästan flera månader innan om att man ska anmäla sig då och då. Ingen panik dock, jag anmälde mig precis nu. Tänkte bara vara lite schysst och varna er andra som tänkt göra det men inte kom ihåg det, det är säkert en och annan.

Idag så ska jag börja jobba på en ny design till min blogg. Har lite idéer som jag hoppas ska kunna genomföra. Lite bättre, lite personligare.

Jag har nu spenderat fyra dagar utan några vettiga byxor på mig. Men efter att ha suttit i mitten mellan två ytterst lättretade och retglada syskon, en kombination som gjorde mig så pass seg i huvudet att det tog mig drygt 7 minuter att skriva så här långt, så tänkte jag glida över enklare meningsuppbyggnad och saker jag älskar. Alla hjärtans dag och allt.

Jag älskar färg, silvertejp, alla annan tejp, att pilla bort ändarna på skosnören, stoppa pennor mellan tårna, ord som "katttass" eller "ägggula" där tre av samma konsonant kommer på rad, långt hår som fladdrar i vinden när man cyklar, banan, alla bilder på mig som är yngre än ett och ett halvt år, folk som bjuder på sig själva, långkalsonger, snö innanför andras jackor, de flesta former av kakor, Storystarka spel, NV07A, att förundras över dagens överaskning på existenz, wikipedia, solglasögon, sängar bredare än en meter, mat som inte försöker dölja att den är onyttig, Simon Pegg, saker som exploderar, arga tyska pojkar och att sova in på eftermiddagen.

Givetvis mycket mer men det är vad jag kommer på i ett svep.

Blommiga långkalsonger är ren lycka.

Nu om några minuter drar jag iväg till kläppen (ligger precis bredvid sälen, men det är inte sälen vilket är mycket viktigt). I år ska jag satsa på nya saker, som att till exempel bryta ett ben för första gången. Har hört att det ska göra rent svinigt ont, så jag måste ju prova. Jag tar även lite naivt med mig matte E-boken i tron att jag ska få något gjort, kanske öppnar den någon gång trots allt.

Vad jag vet så finns det inget internet i stugan, därför uteblir mitt bloggande fram tills tidigast söndag kväll. Det blir ju tyvärr ingen rebus eller nya ledtrådar på fredag då. Sen hoppas jag verkligen att mitt bacon kommer med posten lördag morgon, jag tittar på dig Jeffrey.

Min syster säljer aftonbladet om helgerna för att sponsra sommarens festivalande. På sin runda som hon går så har hon fått en hel del stammisar, bland annat en liten tant som har börjat bjuda in henne för att prata. Hon har visat Lisa runt i huset, visat vart hon ska på semester och pratat om hennes senaste herrbesök. Det känns som att hon är väldigt ensam, hon har även berättat att alla hennes barn bor uppåt Stockholm och sällan kommer på besök. Jag har därför sagt att Lisa borde ta tillvara på det här så hon kan ta del av hennes, förhoppningsvis, feta arv sen när hon dör. Att vara den där tidningstjejen när arvet delats ut hade varit obetalbart.

Det visade sig dock att tanten verkligen satt på en del. Hon var nära bekant med en som vann ett par miljoner och sen dog. Den bekantas släkt var väldigt snål och ville inte dela med sig av arvet men den bekante hade i smyg gett tanten pengar ändå. Så nu sitter tanten antagligen där på ett hus som hon själv äger och kanske någon miljon i pengar, en släkt som sällan kommer på besök och en trevlig tidningstjej som kommer varje helg. Låter ju trevligt.

Idag väntade jag mellan elva och halv två för att få höra "våd man kan gåra får ad få edt jettebrå pråjektarbeete". Fast det enda jag i princip fick lära mig var att man fick göra lite som man ville så länge man gjorde det och att folk troligen kommer att klaga på det sen när det är färdigt. Det gick på drygt tio minuter, något som kunde ha gjort de två och en halv timmarna jag spenderade i skolan efter skoltid blev lika värdelöst som en skyddsbunker för äppelmos. Istället så var jag testpilot i Roberts projektarbete och fick där med provflyga hans svävare. Awesomeness ensues.

Bild lånad av Alex

Första gången jag provkörde var drygt en och en halv klass åskådare. Av någon anledning fick jag till och med applåder.

Feta människor löper mindre risk att dö.

-Aftonbladet

Igår kom min bror ner till mitt rum och bad mig installera ett spel åt honom. Jag blev irriterad över det då jag tyckte att han mycket väl kunde klara det själv men han sa att det inte funkade när han satte i skivan. Jag bad honom då gå in på "den här datorn" och trycka igång installationen manuellt, något som även det verkade vara för svårt då "han inte hittade" vart han skulle trycka. Efter mycket tjat så gick jag upp till slut och blev förvånad när DVD-läsaren inte visades i fönstret. Kanske var datorn trasig.

Jag satte mig ner för att klura ut vad problemet var, gick in i enhetshanteraren och fick fram att läsaren inte funkade på grund av "kod 10". Jag har fortfarande ingen aning om vad kod tio är, vad jag vet är vad som orsakar det. Innan Windows Vista släpptes så var tydligen Apple skiträdda för att Windows med sitt nya snygga OP-system skulle svepa Apple ner i det djupa konkurshålet, något som verkar helt absurt idag med tanke på hur Vista idag bland många ligger snäppet under benbrott bland saker man önskar sig i julklapp samt hur starkt apple blivit det senaste Decenniet. Det de då gjorde var att i hemlighet modifiera iTunes så att de stängde när viktiga funktioner i datorn.

Hur vet jag det här då? Jo, för så fort jag avinstallerade iTunes efter påtryckningar från alla konspirationsteoretiker i något microsoft-forum så fungerade plötsligt läsaren igen. Det kändes lite som att bota alzheimers genom att klippa tånaglarna.

Det är sällan man kan säga att biotekniken är rolig eller ens intressant, även om det är relativt underhållande att se hur nära Monika verkar vara ett nervsammanbrott. Jag säger inte att dagens lektion var rolig, men en specifik del var det. Rune höll på att gå igenom hur PCR fungerar med primrande och kopierande av repeterande DNA-sekvenser. Till sin hjälp hade han datorn med klipp från youtube. Det som hände var att då klippet var rätt långt och någon ställt in skärmsläckaren att gå igång efter 2 minuters inaktivitet så kom plötsligt Per Törnqvist upp på skärmen iklädd i snygga friluftskläder poserandes i naturen. Bara som en skymt dock, för bråkdelen av en sekund efter så blev skärmen svart och "Jag är bög" studsade över skärmen skrivet i stora silvriga bokstäver. Sen stod man ut med lite mer bioteknik.