Strumpmannen

Det här är till alla som jag inte redan prackat på den, eller hittat den själv. Don Hertzfeldts geniala Rejected.

Satt och spelade Crossfire med resten av Yoghurt-kompisarna när jag helt plötsligt fick lust att smaska i mig lite delikat trolldeg. Hjärnan mår med andra ord jättebra.

Ännu en dag som spenderades med pensel i hand. Lösa bräder som ska sitta intill taket och "hål" i södra väggen grundades. Den södra väggen är lite knepig då den ligger mitt i slänten. Pappa har därför byggt en ställning, mycket större än den vi använde när vi klippte häcken, där det är som knepigast. Ställningen är byggd av planker och stockar(?) som inte ska med i panelbytet och ser därför väldigt svag ut. Högst upp på ställningen satt jag och kletade grundfärg med fullt förtroende att min extra kroppssvikt inte skulle få allting att vika sig och ge mig en flygtur ner på baksidan.

Riktigt härligt väder idag, man känner för att inte göra något alls. Eller, om man faktiskt vill göra något, så orkar man inte. Jag tycker inte om sådana här dagar. Jag vill slappa för att jag valt det, inte för att det känns som jag plötsligt vaknat och vill somna om. Min kreativitet når bottennivåer dagar som denna.

Därför, med kreativiteten i botten, ska jag börja fila på vad som jag möjligen kan göra nästa skolavslutning (lika bra att börja i tid). Skolavslutningen är troligtvis belägen på skolans södra sida som vanligt. Vid cykelställena placerar vi en barnpool fylld med vatten och runt den ett par personer med pulversläckare. Nästa steg i planen är att invänta att de tråkiga talen ska komma igång. Då kliver jag fram, indränkt i värmetålig gel med ett tunt lager brandfarlig vätska ytterst, ställer mig framför talaren och tänder eld på mig. Sen ska jag skrikandes springa igenom den chockade folkmassan och slänga mig i barnpoolen medans mina medhjälpare sprutar pulver över mig.

Det som får mig att tveka över planen är på hur många sätt det är olagligt att utföra något sådant samt att jag kan bli allvarligt skadad om jag misslyckas (vilket är troligt med tanke på att jag inte är någon erfaren stuntman). Fast vad gör man inte för att göra världen mer random. Ja, och aftonbladet skulle ju säkert skriva om det med.

Börjar tröttna på min telefon nu. Den har fungerat ganska bra nu en period men har nu valt att inte vara samarbetsvillig igen. Utöver att den vägrar erkänna att den faktiskt har ett sim-kort instoppat så har den nu gjort skärmen hippare, men eftersom att mobilen tycker att svart är den hippaste färgen så ser man inte så mycket. Avstängningsknappen strejkar, så varje gång något händer måste man rucka lite på batteriet. Detta gör man dock inte riskfritt då sim-kortet även det kan ruckas då.

Så nu sitter jag här med en mobil som inte vill mer. Det är väl bara till att köpa en ny snart. Gärna en med hyfsad kamera.

Först så vill jag ge mig själv lite pluspoäng för rubriken som var ovanligt originell. *cheer*

Familjen (minus syster) och kusinerna Blomquist (minus Niclas) har varit ute med båt och tältat på en ö under den perioden. Eftersom att kameran knycktes av Lisa innan vi åkte var det upp till mig att dokumentera allting med mobilkameran.
 

Terroristerna lurar runt hörnet, är du verkligen säker? Om inte så har du tur. För nu kan du köpa det skyddsrum som vi på grund av renovering av garaget måste bli av med.

Skyddsrummet är byggt av tjock stålplåt fästa på en stålram. Om stålplåten inte är tillräcklig så finns det dessutom plats för ytterligare förstärkningar. Dörren är byggd av särskilt tjock gulmålad plåt och har två ventilationshål så att luften kan cirkulera utan att man behöver öppna dörren. Det rekommenderas att skyddsrummet gjuts in i betong för maximalt skydd.


Skyddsrummets kapacitet är högst begränsad. En person åt gången rekommenderas, men i nödfall kan man få in två eller tre personer, då på bekostnad av färskvatten och mat. Enligt tillverkaren så ska ett fullt utrustat skyddsrum kunna hålla en människa vid liv i två veckor vid terrorattentat, upplopp, kärnvapenutväxlingar, matteprov, utomjordsinvasioner, pandemier etc. El är tyvärr inte installerat men möjligheter till uppgraderingar finns.

Jag älskar sånt här!

Garagemålning stod på schemat idag. Framsidan och dumsidan skulle få lite u-314 på sig. Framsidan, inga problem. Dumsidan? Jo, den har sitt namn av en anledning. Mest egentligen för att arkitekten och alla som hade någon form av ansvar för bygget troligen var spritmarinerade under planeringen och bygget. Garaget ligger intill grannens hus. Så pass nära att man tycker att de helt enkelt kunde sitta ihop. Men istället så är det en femton centimeter bred springa i mellan där väggen helst också ska målas. Efter som att mamma och pappa inte kommer in där (jag sa inte varför!), min syrra totalvägrar att måla och min bror är för kort så fick jag göra det.  Petter is pleased!

Jag gillar statistik, därför sitter jag maniskt och klickar på bloggens statistikknapp var femte minut. Jämför med veckan som gott, blir orolig om något sjunkit och glad om något höjs. Förundras över att folk faktiskt läser det jag skriver eller, som i Karls fall, tittar på bilderna.

Något som jag tycker mindre om är att statistiken inte funkar under vissa klockslag. Hur irriterad kan jag vara berättigad att bli över att gårdagens statistik inte funkar mellan 00.00 och 01.00. Eller att statistiken inte fungerar alls mellan 01.00 och 02.00. För ett statistikfreak med tvångstankar är det överjävligt att inte se hur många som är inne på min blogg under det tidsintervallet. Ändå sitter jag där mitt i natten och tvångsklickar på statistikfliken, trots att jag vet att det inte fungerar. Det skulle ju trots allt plötsligt fungera och det vill jag absolut inte missa.

Igår natt så försvann min internetuppkoppling igen. Men då var det inte något fel på datorn. En drös andra motalabor delade mitt problem. Det var bara att vänta på att problemet skulle "lösa sig självt".

Man märker inte hur beroende man är av saker förrens de försvinner. Mina kvällar och nätter spenderas i stort sett bara på internet, om inte i webbläsaren så spelar jag spel online. Dessutom så försvann ju självklart det mesta av min musik nu när jag blivit beroende av spotify.

Dock så fortsatte jag att sitta vid datorn utan något att göra. Så istället för att göra något konstruktivt som att läsa en bok eller sova så roade jag mig med att arrangera ikonerna på olika sätt. Behold!

När vi åt pratade vi om små samhällen. Detta leder en osökt in på vadstena. Min syster som påstår sig vara mycket i vadstena förklarade då genialt hur nära man var till allting vart man än befann sig i vadstena.

Igår gick jag med i de gladas grupp. Där alkoholen är gud och ingenting är tråkigt, jobbigt eller ledsamt. En universell glädje gruppen får av sin lyckodricka.

Eller inte. Igår var den första gången jag drack alkohol och alla var jätteivriga över att få se mig påverkad (och glad). Tyvärr fick det inte den effekt på mig som folk ville. Jag kände mig inte gladare eller "odödligare" än vanligt, det var bara samme gamla buttra Petter. Däremot kände jag att min hörsel påverkades, men det kan ha berott på musiken. Dessutom så blev mitt balanssinne uppfuckat efter den ljusa idéen om att ta en shot. Efter att den hade sjunkit in så vågade jag inte gå omkring i samma omsättning som innan.

Festerna var dock roliga. Med VIP-hörna (som jag inte fick sitta i av någon anledning), en låda vodka inslagen i SSU-tejp (vilket visar precis hur SSU lägger sin budget), tårta som jag inte kunde äta och grillat på första festen och igelkottsklappande och höga bögtoner till Night of Passion (den bjuder jag helt klart på) på den andra. Jag saluterar alla lördagens festfixare. Hurra för er!

 Att ta in gästbloggare är väldigt smidigt för då hinner jag göra andra saker som att pilla mig i naveln och svettas ute i solen. Det som följer är skrivet av min syster Lisa och är en sann historia (eller så sann en historia blir när man tänker tillbaks på den efter mer än 10 år). //Petter

Det var en molnig sommardag dag. Petter och hans lillasyster Lisa var ute och lekte på trädgården. Moln i olika former svävade förbi uppe i det blå. Lisa ville jätte gärna leka med sin storebror Petter, som mycket hellre låg och latade sig i gräset. Jag vill leka med dig. Sa lisa till Petter Men jag vill hellre ligga här och kolla på molnen. Svarade Petter. Den stackars lilla flickan lisa blev ledsen och gick till baksidan. Där fick hon en ide. Hon såg en stor sten som låg på marken. Hon tänkte att om hon tog stenen och kastade den i Petters huvud, så kanske han ville leka med henne. Lisa tog upp den stora, tunga stenen och bar den till framsidan där Petter låg i gräset och latade sig. Hon gick närmare Petter och släppte stenen i ansiktet. Petter skrek av smärta medan blodet rann ner från hans mun och näsa. Stenen hade träffat rakt på en tand, och en bit av den hade försvunnit ner i gräset. Denna sanna händelse slutade dock väldigt bra, med tanke på vad som hade kunnat hända. Tänk om jag hade fått ta hand om min utvecklingsstörda bror resten av livet, på grund av att jag kastade en sten i hans huvud när jag var fyra år. Läskig tanke….

Dagens rebus består av chockerande tre bilder! Förhoppningsvis så är den också mycket svårare än den förra.

Rubriken säger väl allt egentligen. Idag har jag varit på bio och sett den nya Harry Potter. Det som var mest intressant var hur vi faktiskt lyckades komma in gratis, dagen efter premiären.

Den här gången hade vi bestämt oss för att boka biljetter vi SFs hemsida. Min bror var väldigt ivrig över att få se den sjätte filmen i serien då han är ett stort fan av den (trots att han aldrig läst böckerna, nåväl). I vilket fall som helst ville vi inte att biljetterna skulle ta slut halvvägs i kön så vi skulle behöva stå utanför biografen i 3 timmar som idioter och vänta på nästa visning. På SFs hemsida kunde man köpa biljetter, men av någon anledning inte boka. Detta löste vi lite snabbt med mammas kort (hon skulle ändå betalat) och så var det klart.

Vid biografen var det kö, lång kö. Så pass lång att det, när vi var halvvägs igenom, kom ut personal och skrek att nu var biljetterna slut och de som inte hade bokat eller förköpt kunde dra till McDonalds. Då blev man självklart lite nöjd över att man förutsett detta. Nöjd blev man också över att kön tunnades ut. Till slut kom vi fram till disken. Jag sa till mannen bakom den att vi hade köpt biljetter på internet, varpå han bad mig om mitt kort. Detta gjorde mig en aning förvirrad, på hemsidan hade det verkat som att vi hade köpt biljetterna. Ingenstans stod det att vi i själva verket hade bokat dem, för det var "köpt" som användes på hemsidan. Så jag sa att vi inte hade något kort med oss men att jag hade ett kvitto över vilka platser vi köpt och att det som syntes hade dragits pengar. Efter att de tittat en kort stund på den så blev vi eskorterade in i biosalongen och fick sätta oss. Det verkar som att därför att alla som inte bokat eller förköpt biljetter redan hade gått så fick vi platserna ändå, gratis.

Så om ni vill gå på bio gratis kan ni göra på det sättet. Det är bara att boka/köpa över internet. Säga det till kassören och se allmänt förvirrad ut när ni säger att ni inte visste att man behövde kort så kan ni med lite tur komma in ändå. Utan att betala. Jag kan tillägga att sen efter att vi kom in så hittade jag att det på kvittot stod skrivet i väldigt små bokstäver att man skulle ha med sig kort. Men det var inget man förväntade sig när man "köpt" biljetterna redan.

Och filmen då? Daniel Radcliffe såg lagom efterbliven ut hela filmen. Förutom i 15 minuter när han druckit någon trolldryck och blev om än ännu mer efterbliven. Filmen påminde mig också om att dagens film bara är specialeffekter, väldigt mycket är nog inspelat med en blå skärm som bakgrund. Däremot så kan jag inte neka till att allt är väldigt atmosfäriskt.
Mitt betyg:

Det är dessa personer som vi i höst ska förundra när vi skrikandes patrullerar Platengymnasiets korridorer i obskyra maskeradkostymer. De som vi kommer kunna skrämma upp lite med historier om att första biten faktiskt är riktigt slapp. De som vi kommer ha roligt med på nobelfesten sen. Det är självklart Nv09a jag talar om. Här är en titt på de förhandslistorna jag lyckats få tag på.

Dagens lunch: Pastasallad.

1. Hitta lite pasta som står framme, färdigkokad så klart.
2. Leta efter grönsaker i kylen. Konstatera att det inte finns några som är uppskurna.
3. Strunta i grönsaker.
4. Häll på Thousand Island dressing på pastan.
5. Färdigt. Ätes med bröd.

Glömde att det faktiskt var tisdag idag. Men nu kommer det till slut en rebus i alla fall.

Idag har vi börjat på allvar med att måla om huset. Det blev U-314, den "mindre grå" grå färgen. Vi har hunnit måla nästan hela garaget och i princip hela framsidan. Utöver det så har pappa dessutom bytt ut stora delar av panelen innan vi började måla. Det lär vara klart om en vecka eller två.

Färgen vi har är någon typ av akrylbaserad historia. Den påminner mig om den gröna färgen jag hade när jag var hulken för snart två år sedan. Mest för att den när den torkar blir som ett plastlager som fastnar på huden. Lyckligtvis så rör det sig inte om några större mängder nu då jag bara fått lite på händerna. Värre var det med hulken då allt var grönt utom "kortbyxezonen".

"Student" sa jag till kvinnan i biljettluckan och räckte fram två hundralappar.
 "Ska bli, vill du ha ett program också?" svarade hon medans hon fumlade med min växel.
"Ja tack, jag kan ta ett."
"Det blir trettio kronor extra."
"Nej tack, då vill jag inte ha något!" svarade jag då snabbt, snodde åt mig växeln och gick med snabba steg in i parken.
Ungefär så lät det när jag hittat till Vadstenas folkpark igår, ivrig över att få se Muntra fruarna i Windsor. Eftersom att jag var sist in fick jag sitta så jag såg scenen ifrån sidan vilket fick mig att känna mig halvt nonchalerad av skådespelarna.

Första biten försod jag inte så mycket av. Det var nog för att två paralella spår startade ungefär samtidigt och mitt mindre begåvade intellekt förstod det först efter en liten bit in i pjäsen, varpå mina försök att koppla ihop allting bara blev pinsamma. Resten flöt på bra utan missförstånd från min sida.

Efter att ha genomlidit första delen blev det paus. Jag säger genomlidit eftersom mina nya byxor visade sig ha en knappar på bakfickorna, något som i kombination med trästolar och min totala avsaknad av rumpa fick knappen att sticka rakt upp i bäckenet på mig. Jag testade att dra upp byxorna, hasa ner dem och byta sittställning. Till slut kom jag på att jag kunde sitta på jackan. Det var skönt. Genomlidit innefattar absolut inte skådespelet, det bjöd till många skratt.

I pausen tog jag mig en titt runt i parken, något som jag inte hunnit när jag kom dit. Rekvisitan i parken var imponerande, iallafall ett av de avhuggna huvudena såg riktigt äkta ut. Hoppas jag.

För inte så länge sen så skrev jag om att jag efter min lyckade kampanj för att få huset rosamålat blev ifråntagen min röst i frågan (här). Så är det inte längre, jag har faktiskt fått tillbaka min rösträtt igen. Tyvärr så är mina nyvunna rättigheter väl begränsade. Jag får nämligen bara rösta på en av två olika gråa nyanser.

Idag så målade mamma/pappa/Max (ingen aning om vem, jag var nog inte vaken då) upp en två kvadrater i kandidaterna på garageväggen. U-314, vilket låter som en tysk ubåt, och "by" vilket ska vara någon lokal gråblandning. Tydligen skulle nyanserna vara olika men jag undrar ändå om de inte råkade ta samma burk bägge gångerna eller om de helt enkelt bara hade en nyans i det här skenvalet. Mamma sa dock att den ena kvadraten faktiskt var gråare än den andra. Hur grå kan vara gråare än grå är dock något som jag tyvärr inte fullt greppat än.

Huset blir grått till slut.

Klockan elva klev sång in i mitt rum och väckte mig. Då såg jag ungefär så här trött ut.
Det var här jag märkte hur illa bonnbränna är. Som tur blev min kropp även den medveten om det och tog bort pigmentet från armarna till bilderna efter.

Nu i sommar så är det tänkt att huset ska målas om. Mamma tycker att vi ska ha någon nyans av grått istället för blekgult som vi har nu men har frågat oss andra om våra åsikter på husfärg. Jag vill absolut inte ha grått då det inte är någon riktig färg och protesterade vilt mot det första gången jag blev tillfrågad. Men eftersom man inte bara kan klaga utan måste komma med ett bättre förslag så ignorerades mina rop.

Jag funderade länge på vilken färg som skulle passa. Till slut kom jag fram att någon nyans av mörkrosa vore optimalt och lade fram det som förslag till mamma. Hon flinade åt mig och undrade varför i hela friden jag ville ha något så skrikigt. Jag svarade att det vore så coolt att när någon frågar vart man bor kunna svara "i det där mörkrosa huset nere vid Carlsund". Än en gång var min åsikt inte tillräckligt bra.

Veckorna som kom så bedrev jag en kampanj och lyckades få med mig mina syskon i mörkrosarörelsen och när hela familjen var samlad så röstade vi om husfärgen. Mörkrosa vann mot grått med 3-2 och då tänkte vi att då får vi trots allt vår vilja igenom. Men så funger tydligen inte familjedemokrati, istället så blev vi fråntagna våra röster. Huset kommer nog bli grått till slut.

Läste en kolumn i tidningen idag som berörde tillverkningen av artificiell sperma. Tydligen så har forskare nu kommit ännu ett steg närmare att tillverka funktionsdugliga spermier ur stamceller/benmärg. Syftet med det är att även infertila män ska kunna få biologiska barn. Detta fick kolumnisten i fråga att "nästan börja gråta av förtvivlan", då han menar att detta i längden kommer göra män överflödiga och att vi på sikt kommer att fasas ut. Detta skulle naturligtvis leda till ett sämre värld eftersom det är männen som är stommen i samhället menar han på.

Nu vet inte jag om han skrivit detta med ett tjockt lager ironi påbrett, för en sådan här konspirationsteori kan man väl knappast ta på allvar? I och för sig så skulle samhället troligtvis bli sämre ett tag om all världens kvinnor blev militanta nazistflator från helvetet och helt sonika utrotade männen från planetens yta, bara för vi nu kan välja bort män som spermaproducenter. Jag behöver inte ens förklara hur osannolikt det låter, inte när vi män är alltför söta och gulliga för att alla elaka och sura tjejer ska kunna döda varenda en av oss.

Och nu till något helt annat :
Danmark exporterar sperma till över 50 länder vilket gör dem till en av världens största spermaproducenter (då menar jag självklart naturlig sperma).

Achievement Unlocked:
Tillägna ett blogginlägg åt sperma.

Här om natten snubblade jag över en intressant sida när jag drev runt. Det är något "uträkningsverktyg" för hur mycket pengar ens blogg är värd. Man skriver in sitt domännamn och får ett pris* för sin blogg.  "Varför inte" tänkte ju jag. Det som följde gjorde mig full i skratt.
3000 spänn. Nu säljer jag min blogg och drar och köpfrossar i strumpor! Jag blev nästan glad tills jag såg att sidan sköts av tränade apor. Min blogg har antagligen inget större värde än av den sentimentala typen jag hyser för mitt domännamn, vilket inte ens är så högt med tanke på att jag lätt skulle sälja det om någon bjöd tre Gustav för den.

*Notera att de inte köper bloggar

Efter som att vädret inte är för fint och inte för dåligt idag så ägnades förmiddagen åt trädgårdsarbete. Eller eftersom förmiddagar då man är vaken är rätt sällsynta under sommarlovet så kan man istället säga att den allra sista biten ägnades åt det för min del. Mamma och pappa var lite flitigare dock. Mamma smörjde till exempel in hela altanen i skummande öl. Något som gav den en ny lyster.
Jag ägnade mig istället åt den helt klart maskulinare sysslan häckklippning. Med släktens nya (nästan kollektivt ägda, fast egentligen så är den morfars) sladdlösa häcksax klippte jag nästan hela yttre ovansidan av baksidans häck. Vi har införskaffat en sladdlös maskin för att säkra släktens överlevnad. Den förra häcksaxen lyckades vi kapa sladden på minst ett tiotal gånger. Inkluderat mig förstås under förra årets klippning. Det stora problemet med baksidans häck är i slänten. Eftersom jag bor i ett sutterränghus så ligger en bit av häcken i en backe. Att få det rakt eller ens få till det alls längs den biten är knepigt (jag tror det var där jag lyckades kapa sladden i fjol). I år så fick pappa en snilleblixt och byggde därför en byggställning till den biten. Som tur var slapp jag klippa den biten. Den tog far min istället.


Får nog klippa yttersidan någon annan dag. Det kräver mer jobb men mindre finess.

Tyvärr så kom det ju inte upp någon rebus i fredags på grund av datorstrul (vilket är riktigt sexigt). Som kompensation för det så lägger jag upp två rebusar idag! Förhoppningsvis i varierande svårighetsgrad. Mycket nöje.

@ Lithobadet / Mariebergsbadet, Motala

En unge ~7 år plaskar febrilt i den djupare delen av stora bassängen. En badvärd närmar sig i maklig takt.
Unge: "Hjälp! Jag drunknar!"
Badvärd: "Öh, ja.... men har du det bra annars?"
Unge: "Va? Hallå, hjälp mig jag drunknar ju!"
Badvärd: "Men har du det bra annars?"
Unge: "Ja, det är väl ok."
Badvärd: Vad härligt då! =D"
Sen går badvärden iväg igen, medans ungen panikartat försöker hålla sig kvar vid ytan.

Idag kom lösningen på mina internetproblem med paket till Hökaretorget. Istället för att byta ut hela moderkortet (vilket så här i efterhand bara känns korkat) så införskaffade jag mig ett nätverkskort istället. Kortet gjorde storstilad entré i en låda på en halv kubikmeter, kortet var dock ungefär lika litet som kartongen var stor. Efter en väldigt kort installation kopplade min dator åter upp sig mot internet. Petter glad.

Var utanför Motalafestivalen i lördags (jag skulle inte betala mer än 5 kronor för att se Union Squares trummis spy på scenen). Hela festivalområdet var riktigt välbevakat med dubbla staket, säkerhetsvakter och patrullerande poliser. De hade till och med elstängsel, iallafall så var det min tolkning av skyltarna som var uppsatta på det yttersta staketet. Självfallet så var man tvungen att testa hurvida det var så. Men så var det inte.

Ladda ner musik är inte lika "säkert" nu som det var förut. Därför var det ganska klent för min del på musikfronten nu under våren. Men nu i början av sommaren så lät Adde mig låna hans spotifykonto. I början så var jag lite skeptisk till det. Kvaliten på låtarna var verkligen inte i klass med FLAC men det enorma utbudet som fanns att tillgå var nog för att jag skulle fastna. Tyvärr så använde jag som sagt Addes konto, något som gjorde att vi inte kunde lyssna på musik samtidigt och effektivt satte stopp för spotifyanvändningen för min del, jag ville inte använda det på hans bekostnad.

Jag hade inga invites så jag fick leta efter andra alternativ. Det var då Telia Music Player kom till min kännedom, något som enligt Telia var ett värdigt alternativ till Spotify. De hade till och med en jämförelse TMP och spotify imellan uppe på sin hemsida. Något som såg ut ungefär så här.

                                                        TELIA MUSIC PLAYER                            SPOTIFY
Obegränsat användande      3 datorer 2 mobiltelefoner                   1 dator åt gången
Snabb avspelning                                      Ja                                                          Ja
Kopieringsskydd/DRM                            Ja                                                           Ja
Synkronisering med mobiltelefon            Ja                                                         Nej
Avspelning utan internetanslutning      Ja                                                          Nej
Inkluderar datatrafik (mobil)                     Ja                                                          Nej
Stöder                                                     PC Mobil                                              PC Mac
Pris                                                     99 kr/månad                                         99 kr/månad
                                                           0 kr i 2 månader                                 0 kr med reklam

Jag tänkte "Cheers, i mobilen också, det där måste jag prova!". Så jag registrerade mig för två månader, laddade ner det och installerade det. Det första jag lade märke till var hur lång tid det tog att starta upp det. Medans spotify, iallafall på min dator, startar i samma ögonblick man trycker på sign in så tog det minst en halvminut för TMP för att komma igång. Nästa stopp var självklart musiken. Jag började med att söka på Arctic Monkeys, men fick bara upp en cover på brianstorm med något okänt band. Jag kollade stavningen, sökte på enbart arctic och monkeys samt på några av deras låtar utan resultat. Jag blev lite konfunderad, men valde att fortsätta leta efter låtar med andra artister. Rise Against (noll), Mindless self indulgence (inget), Franz Ferdinand (nada) och så vidare. Paramore hittade jag låtar med, men bara ett halvt(?) album. Men sen när jag skulle lägga in låtarna så visade det sig att jag var tvungen att ladda ner dem och att en låt tog mellan 2 och 3 minuter att få hem. Något jag verkligen inte orkade med.

TMP är segt, har ett dåligt utbud av låtar och det tar tid att sätta ihop ett musikbibliotek. Det fungerar också på det sättet att de 3 datorerna man kunde ha det på samtidigt är låst till tre specifika datorer. När man loggar in på en ny dator med TMP så låser man den datorn till kontot. När man registrerat tre datorer så kan man inte logga in någon annanstans ifrån. Dessutom är allt i programmet teliarosa, vilket vi jublar över.

Men hur var det med mobilen då? Jo, man behövde ladda ner låtarna där med. Jag lade helt enkelt ner projekt Telia Music Player.

Efter att ha tragglat med TMP så satte jag igång på allvar med att försöka få ett eget spotifykonto. Ett par sökningar på google fick in mig på en guide till hur man utan invites kunde registrera sig via en fransk proxyserver. Sagt och gjort, 2 minuter senare var spotify igång. En kvart därpå en lång (nåväl) spellista och en nöjd Petter.

Jag tycker fortfarande att kvaliten är sådär. Premiumkvaliten ska ju vara bättre men jag vet inte om jag är beredd att betala 99kr i månaden för den förbättringen. Det finns inget betygssystem (något jag använt flitigt i Windows Media Player). Men i övrigt finns det inte så mycket att klaga på.

Det som istället är bra är utbudet samt öjligheten att logga in vart man vill och ha sina låtar där utan att behöva ladda hem dem. Det räcker för mig. Gratis är gott, speciellt om det dessutom är lagligt.

De två senaste veckorna har självfallet inneburit en hel del promenader och eftersom min mobil har inbyggd stegräknare (av någon anledning) så har jag hållit koll på vilka distanser det har rört sig om. Totalt så har jag tillryggalagt 119 kilometer på det lilla område som innefattar strömsborg, charlottenborgs köpcentrum och charlottenborgsparken. Det kanske inte säger så mycket, därför har jag ritat en bild som visar hur stort det området är.



Mina flip-flops har tagit enorma mängder stryk av det här. Faktum är att de gick sönder idag efter att ha gått mellan ytterdörren och bilen. Så nu är det bara till att skaffa nya.

Datorn är allmänt jobbig just nu. Kom hem och tänkte gå in och blogga lite. Oturligt nog var hela hemmanätverket nere så jag fick vänta lite. Efter ett tag så fick min bror dock igång sin internetanslutning så tänkte ju jag att då borde ju mitt med funka. När det inte gjorde det blev jag smått irriterad och försökte med att återansluta till nätverket. Problemet med det var att när jag väl kopplat ifrån så påstod datorn att inga nätverk var tillgängliga. Jag prövade med att dra ut nätverkskabeln och sätta i den igen ett par gånger utan resultat när jag märkte att lamporna som ska lysa när kabeln är inkopplad inte gjorde det. Min kabel har tappat den där lilla grejen som håller den kvar i honan så jag tänkte ju att det var där felet satt. Så jag testade om problemet höll i sig om jag använde en annan kabel. Jag prövade med min systers kabel, ingenting hände.

Nu är jag allmänt trött på det här. Näst intill arg. Troligen så är det honan det är fel på. Något som inte jag kan fixa nu. Antingen så får jag lämna in den för att få den lagad eller köpa ett nytt moderkort, pilla isär datorn och byta ut skiten. Tyvärr så verkar det som att den modellen jag har inte säljs längre, varpå jag får ge mig in i moderkortsdjungeln och leta efter ett som passar mina andra komponenter.

Nej, skit i "näst intill", nu är jag förbannad!

Rebusen blir för övrigt inställd. *sad*

Jag äter alltid min lunch utomhus när jag jobbar. Idag efter att ha inhandlat dagens och traskade iväg mot parken i centrala charlottenborg så kom det fram en total främling och stannade mig. Han konstaterade att det var väldigt fint väder och fortsatte med att säga att "i åtvidaberg, där är det blött". Sen försvann han hastigt medans jag stod som ett frågetecken.

Överlag så hälsar jag väldigt mycket på folk nuförtiden. Alla som är på hemmet tycker om att hälsa på mig, även om jag inte pratat eller ens sett majoriteten innan. Jag hälsar givetvis tillbaka, vilket gjort att jag smittats av hälsarsjukan jag med. När jag cyklade hem häromdagen tjoade jag till och med på bråstorpsvägens eget fyllo. Något jag sällan gör annars.