Strumpmannen

Nu i sommar så är det tänkt att huset ska målas om. Mamma tycker att vi ska ha någon nyans av grått istället för blekgult som vi har nu men har frågat oss andra om våra åsikter på husfärg. Jag vill absolut inte ha grått då det inte är någon riktig färg och protesterade vilt mot det första gången jag blev tillfrågad. Men eftersom man inte bara kan klaga utan måste komma med ett bättre förslag så ignorerades mina rop.

Jag funderade länge på vilken färg som skulle passa. Till slut kom jag fram att någon nyans av mörkrosa vore optimalt och lade fram det som förslag till mamma. Hon flinade åt mig och undrade varför i hela friden jag ville ha något så skrikigt. Jag svarade att det vore så coolt att när någon frågar vart man bor kunna svara "i det där mörkrosa huset nere vid Carlsund". Än en gång var min åsikt inte tillräckligt bra.

Veckorna som kom så bedrev jag en kampanj och lyckades få med mig mina syskon i mörkrosarörelsen och när hela familjen var samlad så röstade vi om husfärgen. Mörkrosa vann mot grått med 3-2 och då tänkte vi att då får vi trots allt vår vilja igenom. Men så funger tydligen inte familjedemokrati, istället så blev vi fråntagna våra röster. Huset kommer nog bli grått till slut.