Strumpmannen

Jag tycker det är härligt när kroppen själv fixar saker åt en som är jobbigt. Att den självständigt tar tag i ett problem så jag slipper ta itu med det. Med det menar jag då inte matsmältning och hjärtslag som ändå vore allt för påfrestande att koncentrera sig på dagarna i ända. Det jag menar är enklare vardagliga saker.

Då undrar ni givetvis vad jag menar och det är i sig inte så konstigt. Grejen med att kroppen arbetar självständigt är konstigt och det händer inte alltför ofta. Det som hänt mig oftast är när jag någon morgon vaknar sittandes i duschen eller vid frukostbordet med en halväten smörgås i handen och inte har något minne av hur jag kom dit. Det är väldigt smidigt då man slipper vakna i en varm och ytterst mysig säng utan någon som helst vilja att gå upp i ett kallt rum. När jag vaknar är det redan fixat. Tack kropp.

Jo, just det. För att avsluta som om det här var frågespalten i en tjejtidning: "Är jag normal?"