Strumpmannen

Torsdag: Efter att ha flyttat dagens biologilektion till igår så fick alla ickegreker en ledig torsdag, det innebar att jag för en gångs skull får en paus mitt i veckan så att jag kan sova så länge att jag normalt skulle ha slutat innan jag vaknade. Inte allt för illa pinkat.

Vad gör man då när man har en ledig dag? Hittils så har jag baxat bort de fem ton snö som ockuperat vår garageinfart sen det började snöa igen. Att det sen snöandet inte slutat tar jag som att vädrets administration glömde bort att det ska snöa mer eller mindre kontinuerligt under vintern och därmed tog all snö från de senaste veckorna som legat bortglömd i någon rysk silo och slängt ut den över sverige i hopp om att chefen inte skulle märka något.

I övrigt har jag mest suttit på golvet så länge att mattan gjort avtryck i röven på mig och tryckt in varmt bly i terrorister. En ljuvlig sysselsättning när man har ett par yoghurtar med sig. Kan aldrig få en Kill/Death-ratio på 3.5 utan laget med mig. Jag har även stört mig på att det inte går att kolla bloggstatistiken just nu för att Blogg.se håller på och uppdaterar sidan. Mina tvångsbehov mår inte bra av att skjutas upp.

Idag är det förintelsens minnesdag och trots att det är bra vi fixar in föreläsare som berättar om de hemskheter som judarna fick utså i tyskland och polen under andra världskriget så tycker jag att en del värre saker hamnar i skymundan. Jag menar då enhet 731, en japansk rörelse som höll på med vad jag klassar som bland de värsta krigsförbrytelserna någonsin.

 

Enhet 731 var ett stort forskarlag som mest riktade in sig på att studera människokroppen, biologiska samt konventionella krigsmedel. De studerade hur potenta granater var vid olika avstånd (givetvis på människor, kinesiska civila och krigsfångar utplacerade på olika avstånd från granaten). Hur lång tid det tog för människor att dö efter att man infekterat dem med sjukdomar som pest, kolera och mjältbrand. De skar av armar och ben på fångarna för att studera hur lång tid det tog att dö av blodförlust. De fryste ner lemmar för att se hur kallbrand spred sig i kroppen. För de mesta så skar de sen upp sina försöksobjekt för se hur de inre organen påverkades. Offren om möjligt levande vid dessa ingrepp (för att slippa förruttnelse av kroppen) och utan någon form av bedövning.

 

Bland de mer bisarra experimenten de utförde ingick att hänga folk upp och ner för att se hur lång tid det tog innan de kvävdes, Amputering av magsäcken, Se hur länge en människa klarar sig i extremt tryck, kyla och värme innan hon avlider, samt experiment där man centrifugerade folk till döds.

 

Totalt så dog tiotusentals människor i lägret. Men som följd av lägren så dock så många som 200000 till 600000. Detta på grund av loppor bärande på det sjukdomar som man experimenterat med i enheten användes för att ”flygbomba” delar av den kinesiska landsbygden i ett försök att se hur väl den spridningsmetoden fungerade.

Aldrig hört talas om enhet 731? Det hade inte jag heller för något år sedan och det finns en bra anledning till det. När japanerna kapitulerade efter att atombomberna fällts så erbjöd USA sig att hålla tyst om 731 i utbyte mot de forskningsresultat som de åstadkommit. Det fick därmed aldrig samma uppmärksamhet som koncentrationslägren i Europa.

 

Ni hittar mer här

Det är skönt med sovmorgon, perfekta att komma försent på med. Som nu i morse. Eftersom jag hade fysikprov idag så tänkte jag att jag nog inte kan fem i nio-bussen och komma inknatandes på lektionen med den akademiska kvarten spenderad. Dels för att då skulle jag ha en kvart mindre att skriva provet på men också för att gymnasiet inte har akademiska kvartar. Därför tänkte jag att jag tar bussen som går en kvart innan så jag kommer precis lagom. Så där satt jag imorse, nöjd över att ha tjugo minuter över efter att ha gjort iordning mig, framför datorn och läste webbserier när jag tänkte att jag nog ändå kunde dubbelkolla när bussarna faktiskt gick. Föreställ er paniken som fyllde mig när jag såg att bussarna slutade gå en gång i kvarten precis lagom så att min buss inte skulle gå. Det var nu drygt tre minuter kvar tills nästa buss gick och det var antingen den eller komma för sent till provet.

Panik. Uppför trappen i fyra steg. Ner igen för att hämta grafräknaren. Upp, skit i att ta på sig jacka. Skorna tar för lång tid de med, passade inte till kortbyxorna jag hade på mig heller. På med flip-flops istället. Ut, lås och kuta genom 3 decimeter snö till busshållsplatsen med peruken jag hittade igår i ena näven och busskortet i den andra. Lyckades precis hinna fram innan bussen gled in i fickan, ibland har man flyt helt enkelt.

Sen kan sägas att flip-flopsen inte var en slump att jag tog idag, det var meningen att jag skulle köra "kallkläder" idag med kortbyxor och t-shirt. Men vore det inte för dem hade jag med största sannolikhet inte hunnit till bussen och hade därmed fått hitta på något annat sätt att ta mig till skolan. Som kommentar på peruken sen så var den inte med i planeringen från början utan blev snarare en bonus. Vad gör man inte när man hittar fina saker?

Gissa om jag blev förvånad idag på Fysiklektionen när Daniel kommer fram till mig viftandes med mitt nyrättade fysikprov. Inte bara mitt, jag fick även halva Niklas när vi ändå var igång (jag smugglade dock tillbaka det till dess rättmätige ägare ganska snabbt). Det gick ganska bra också. Speciellt med tanke på att jag inte kunde något den gången heller.

Men nu tänker säkert en del "Fysikprov? Vi har ju inte haft fysikprov någon gång nu på sistone" och jo, det är helt korrekt. Daniel har rättat ett prov som jag glömt bort exakt när jag gjorde. Men någon gång i början på oktober är jag ganska säker på att det var. Jag kan med andra ord nu med gott samvete lämna in nästa fysikuppgift tre månader för sent.

Sen var det ju fysikprovet på fredag. Det vore ett ypperligt tillfälle att sätta in tremånadersuppskjutningen. Nu då jag kan ännu mindre än jag kunde på det förra provet.

Istället för att tänka på det kryper jag nog till sängs och läser Simon Singhs Big Bang. Känns inte som att mitt liv alls kretsar runt fysik idag, än mindre imorgon och nästa dag.

Projektarbete också jue.

(Hur många var det förresten som såg fisken jag smög in?)

Ibland så vill jag skriva om saker men det känns som att det i sig blir alldeles för kort att behandla (ju längre desto bättre). Därför så slår jag helt enkelt ihop alla i ett inlägg så att ni får läsa om det och jag slipper komplex över korta inlägg.

-Varför ritar Petter bara nakna människor?
Replik från min systers kompis efter att ha kollat igenom mina egenritade bilder jag använt i rebusar. Egentligen så skulle jag inte säga att jag ritar nakna människor. Jag ritar helt enkelt inte ut kläderna (stor skillnad där). Anledningen till att jag inte gör det är att jag först en gång skissade Robert utan kläder framför datorn, blev nöjd med stilen och helt enkelt fortsatte med den.

- Här kommer hela jävla björnligan.
Yttrades av en herre i övre medelåldern när alla Kristins födelsedagsfirare gick ner för backen mot brygget igår, antagligen som en referens till oss. Jag och Robert som hörde det exploderade i skrattattacker när herren nästan kommit ur hörhåll och hade skrattkramper nästan ända tills vi satte oss ner framför scenen väl inne i baren.

Henry demonstrerar diskmedelsormen och failar hårt
När jag var på platen i morse för att göra lite propaganda för det natur så hade jag det stora nöjet att få se på när Henry skulle göra klassikern diskmedelsormen. Jag, ett par andra naturare och en hel hög med potentiella elever och deras föräldrar stod i spänd förväntan när Henry blandade ihop diskmedel och väteperoxid. När han sen skulle häla i kaliumjodid i mätglaset så lyckades han på någon vänster missa och hällde nästan allt utanför (riktigt stiligt gjort) så att den snabba diskmedelsormen blev en slö diskmedelssnigel som knappt kom över kanten på provröret, tror inte jag garvat så hårt sen kvällen innan och björnligan kommentaren.

Bomull och sand i näsan, förlängd reaktionstid, får glida tillbaka efter var och varannat ord jag skriver för att rätta till alla misstag jag gör. Allt blod har centrifugerats ut i fingrar och tår som är uppsvällda, röda och mycket tyngre än vad jag minns att de var för en dryg timme sen. Varenda nervände i kroppen sitter och masseras av en liten apa som om och om igen doppar händerna i fisljummen chokladsås.

Jag har ingen vidare kontroll över vad jag gör. Varken tankemässigt eller fysiskt. Högerarmen ligger i kläm, leden är på gränsen att vikas åt fel håll, blodet stoppas, aporna sticker små apnålar i den. Råkar ta mig själv på näsan, känns som bomullen och sanden ska ramla ur, tar mig självpå näsan för att försäkra mig om att den sitter kvar. Ögonlocken vill ramla ner igen, min tidsuppfattning är uppfuckad, mörkt är det också, även när jag öppnar ögonen.

Armen knakar när jag böjer den, aporna drunknar av blodet som plötsligt strömmar tillbaka ut i fingrarna. Munnen är torr, efter en snabb återfuktare känner jag igen smaken, sömn. Ligger som en halvsmält ostskiva över sängkanten framför skärmen som gått in i energisparläge. Jag vill inte somna om men orkar verkligen inte göra något annat, det är så jävla skönt att sova ett par timmar när man kommit hem.

I helgen så har jag egentligen inte gjort någonting produktivt som att knarka fysikläxor eller titta lite på engelska (men hur pass nyttigt det faktiskt är kan diskuteras). Jag har mest legat och slöat och tänkt på hur skönt det är att inte göra någonting. Men jag har faktiskt åstadkommit något idag. Nämligen att bli omslagspojke för Silvertejpens fanclub på facebook. Det är mitt dagsverke.

Klärvoajans är bullshit, det är också så svårt att stava att jag var tvungen att googla det och sen copypastea det för att till slut få det rätt. Jag tror inte att framtiden är utlagd för en, men vissa triviala händelser får en att undra (lugn jag kommer inte gå särskilt mycket djupare än det här i ämnet). Som idag till exempel. Mitt högeröga har varit väldigt rött idag utan någon speciell anledning, så pass rött att jag fått kommentarer på det och frågor om vad jag gjort. Jag har viftat bort det med att inget särskilt hänt och att det inte känns annorlunda på något sätt, vilket det inte heller gjort. Nu ikväll dock när jag skulle dricka lite vatten till maten så lyckades jag få ett sugrör i ögat. Något som irriterade ögat skapligt men eftersom det redan varit rött hela dagen så blev det inga färgskiftningar alls. Det var som att min kropp förberett sig för det hela dagen.

Med det så vill jag till listan med märkliga egenskaper jag har (se autopilot) även lägga till omedveten klärvoajans (copy paste). Något som inte vore helt fel att faktiskt kunna ha användning för.

En given följdfråga på "Tittar du på pappret efter att du torkar dig"" är väl ändå "hur vet blinda när de ska sluta torka sig?"

Hur?

Är hur trött som helst just nu. Det känns som jag alltid är det efter skolan, även då vi slutar tidigt. Det som är intressant är hur jag inte blir trött just efter skolan på tidiga dagar, utan runt fem-sex när man brukar komma hem i vanliga fall. Som att kroppen väntar för att vara säker på att jag är hemma.

Det konstiga är att jag kände precis samma sak under lovet. Jag var hur pigg som helst, även under Karls och mitt sov-off, förutom just vid fem-sex (då gällde det både på natten och på eftermiddagen). Kroppen verkar ha en inbyggd klocka och den slår på två gånger per dygn. Synd att den tiden är så jävla felplacerad.

Idag så har jag personligen levererat Jeffreys pris. Det innebar att jag nu under de senaste timmarna kört fram och tillbaka till hogstad, något som faktiskt kunde ha varit fint i det kalla vinterlandskapet om det inte hade varit så mörkt när jag väl drog tummen ur arslet och åkte iväg.

Priset då, vad var det för något? Det kan jag tyvärr inte säga. Då Gäb kommer få sin först imorgon så vill jag inte avslöja något än, jag kan dock fortsätta att bygga lite hype. Vad är det Petter har hittat på den här gången? De som vet kan jag räkna på ena handen. Det jag kan säga är att jag tillverkat det själv. Det skulle ju inte vara roligt jag inte hade gjort det. Samt att Jeffrey verkade gilla det.

Malins bil är kall. Det kom jag underfund med igår på väg till Karl. När jag först klev in i bilen så trodde jag att den helt enkelt inte var varmkörd än, men en dryg timme senare var jag bara glad över att få kliva ut i den varma, sköna snön som låg i inbjudande drivor längs gatorna. Det här kommer dessutom ifrån mig, tänk på det.

Uppe i Karls lägenhet fick jag hälsa ordentligt på hans bror för första gången, något som gav upphov till ett kort förvirrat ögonblick för hans del och ett lite roligare för min del.

Petter (tar i hand): -Petter
Jag: -Petter

det är minsann inte något man hör för ofta. Sen så kan jag lite barnsligt säga att det var roligt när han hälsade på Niklas också. Sen såg vi inte av Petter under resten av kvällen.

Vi spenderade kvällen på Guitar Hero (ett namn som inte passar särskilt väl längre) med mig i hatt på bas. Vi såg även på Inglorious Bastards. En film som vida överskred mina förväntningar. Även då Brad Pitts överspelande fungerade väldigt bra, trots att det var på gränsen till löjligt på vissa håll.

Igår bjöds det på middag hemma hos Jesper. För ynka femtio kronor fick vi vara med och äta det som Martin och Jesper bjöd på i en tävling om vem som lagade godast mat. En sexrättersmiddag, för endast femtio spänn (måste peka ut det ett par gånger). Jag var skapligt nöjd efteråt. Det var väldigt jämt. Vi som blev bjudna enades om att Martins ugnstillagade brieost var snäppet bättre än Jespers räkcocktail men att Jespers potatislåda (vad det nu är för något, väldigt god iallafall) med kalv, rödvinssås och baconlindad sparris var vassare än Martins fläskfilé, hasselbackspotatis och hemlagade bearnaisesås. Efterrätten var knepigast, men efter en omröstning så kom vi fram till att Jespers Cheesecake gjorde honom till kvällens mästare, men Pannacottan martin gjort var i princip likvärdig. Martins fick därmed et straff, då det är roligare att straffa förloraren än att belöna vinnaren. Jag tänker inte gå så mycket närmare vad själva straffet innebar. Bara att krama en gran i bara underkläderna var för klent.

Sen, eftersom vi var samlade, så delade vi ut lite julklappar. I enlighet med de traditioner jag i högsta grad var med och formade så var många av presenterna opraktiska eller onödiga. Jag fick en bananskivare till exempel (Den var jättefin). Men det var spfnorken jag var mest glad över. Ett ätverktyg som är både sked, gaffel och kniv i ett. Testade den idag och den fungerar jättebra. Det end jag hade problem med var vart jag skulle placera den andra handen. Den är inte van vid att vara överflödig.

Min paketsgimmick i år var fyra likadana paket och ett lite udda som man skulle slåss om. Ska man välja det annorlunda paketet eller det som är likadant. Jesper tog det annorlunda och fick till sin besvikelse en purjolök. Inte för att han inte ville ha en purjolök. Han ville bara ha haft den tidigare under kvällen när han lagade sin mat. Resten fick plastbollar. Många plastbollar.

Sen ägde jag alla på Super Mario resten av kvällen. Jag är så bäst. Chips i ögat fick jag med, det är skönt.

Klockan tio idag så befann jag mig i bilen på väg till Linköping. Dags för lite mellandagsrea med mamma och Lisa, något jag inte alltid hänger med frivilligt och gör då deras Y-kromosombrist ger dem ett visst uthållighetsövertag shoppingmässigt. Jag gav mig iväg ändå. Något som var löjligt begåvat var när vi väl framme kom på att vi bara hade en mobiltelefon med oss, något som gjorde att den första timmen efter att vi delat upp oss gick ut på att försöka leta upp varandra så vi kunde gå vidare till nästa affärskomplex.

Jag var från början med för att införskaffa ett par nya jeans (Jins, någon?). En plan som ganska snabbt gick i stöpet då alla som låg inom min prisklass hade så usel passform att jag lätt hade fått ner åtskilliga liter russin i dem. Det är därför logiskt att man går och handlar böcker istället och i bästa "köp mer än du behöver"-anda så antog jag bokias Tag 4 betala för 3-erbjudande och har nu därför lite nya böcker att läsa.

Verkade typiskt mig att dra ut för att köpa kläder och komma tillbaka med något inte helt värdelöst men svårt att ha på sig. Men på vägen till bilen hittade vi en väldigt färgglad butik som jag först misstog för att vara en barnklädesaffär. Vad butiken hette lyckades jag aldrig få reda på, men två tröjor fick jag med mig därifrån. Inga byxor tyvärr, det får bli Kalle Anka-looken.

Jag tror att när Alex och min julhälsning lades upp förra veckan så var det en del som tänkte tillbaka på hur Alex och jag gått runt och skrikit "aah my eyes!" och vridit oss av skratt och dragit en koppling där i mellan. Jag tror dock att det är många som tänker sig att det är just det som syndes på bilden som framkallade ögonsmärtor (och om det gjorde det på någon som såg bilden så är jag djupt ledsen för det). Det är inte en helt korrekt slutsats. Visst så var det under den dagen och under den fotosessionen som uttrycket först myntades, jag måste dock få förklara vad som egentligen menas med att Alex ögon gjorde väldigt väldigt ont.

Alex och jag har planerat det här sen en lång tid tillbaka. En episk julhälsning som verkligen skulle fästa sig i minnet på de som hade (o)turen att sen den. Det gick ner en mängd planering i det. Framskaffning av material, planering av datum och anskaffandet av en amatörfotograf som var tillräckligt diskret för att hålla det hemligt tills julafton. Den bild som jag lade upp var nog den mest barnvänliga (och mest komiska, på sitt sätt) bilden vi tog. Vi har en hel mapp med bilder som följer samma tema som med största sannolikhet aldrig kommer att få se dagsljus. Detta tack vare en kombination av kalla fötter från våran sida, något kanske kan få er att föreställa er hur pass diaboliska bilderna är, samt rädslan för att Alex skulle få pisk av Hanna om vi lade upp bilderna frivilligt.

Trots att vi inte är alltför positiva till att lägga upp resten av bilderna så är vi ändå på någon vänster stolta över dem. Något vi troligen inte skulle ha varit om vi hade fullföljt den ursprungliga planen. Tro det eller ej så är det jag just beskrivit en väldigt nedbantad version av den ursprungliga planen. Någon kanske lade märke till de tjusiga kortbyxorna vi hade på bilden. I ursprungsplanen så var det inte tänkt att vi skulle ha kortbyxor, vi skulle ha bikiniunderdelar. Även detta gick i stöpet på grund av kalla fötter och rädslan för pisk, men inte förrän i alla fall jag testade hur det skulle sett ut med hela bikinisetet på mig. När Alex fick se mig i den utstyrslen ramlade han omkull på golvet och vred sig i smärtor medans han skrek "Aaah my eyes!". Det är där uttrycket kommer ifrån.

Vi har dessutom en bild på det spektaklet. Men den lär aldrig bli tillgänglig för er, någonsin.

Jag vet at det är en hel drös personer som undrat vad jag och Alex gjorde fredagen den fjärde december. Jag kan bara säga att om ni är riktigt nyfikna så ska ni titta in när det precis blir julafton. Då kommer det att till viss del klarna för er.

Efter den hype som byggdes upp under helgen inför korningen av nutidskryssvinnarna så kändes det lite otippat att jag skulle glida in och ta andraplatsen. Jag menar, Philip klättrade typ på väggarna över det här och jag hörde faktiskt en del spekulerande om vem som skulle ta hem det. Mig spekulerades det inte så mycket om, troligen för att jag aldrig haft några riktiga toppar i krysset utan, lite tamt, legat stadigt på 8-9 poäng och aldrig rört mig så långt därifrån. Jag blev dock riktigt förvånad när Anna ropade upp mig, men det var inte destomindre trevligt för det.

Men nu har jag ett biobesök. Vilken film bör jag se? Vad går ens nu?

Eftersom att jullovet är alldeles för kort för att inte ha en guide när det startar så tänkte jag att det redan får komma upp en nu.

1. Inomhusstekning
Inomhusstekningen är ett givet alternativ även under vinterhalvåret. Men eftersom jag redan skrivit om det en gång så tänkte jag inte ta upp det vidare. Men kort sagt så kan jag säga att det funkar på ungefär samma sätt.

2. Utomhusstekning
Här är vad som är nytt för årstiden. De förknippar nog inte jullov med att ligga ute i solen. Det är dock varken särskilt svårt eller jobbigt.

Först så behöver du en strand.

Eftersom att jag bor nära varamon så väljer jag givetvis att sola där. Men vilken strand som helst går egentligen bra. Glöm inte att ta med solglasögon och solstol. Man vill ju varken ligga på marken eller se oglassig ut när man pressar.

 

En av de stora fördelarna med att sola under jullovet är trängseln, eller avsaknaden av den. Hade jag varit på samma plats i juni eller juli hade jag med största sannolikhet inte fått en lika bra plats som jag hade här på bilden.

Kan också tilläggas att man inte behöver ha lika mycket solskyddsfaktor på vintern som på sommaren. Om man bara pressar en halvtimme-timme åt gången så rekommenderar jag att man inte använder någon alls då det kan sluta med att man blir ännu blekare än ni var innan. Planerar ni däremot att sola hela dagen så kan man använda en låg solskyddsfaktor.

Till sist så vill jag säga att ni inte bör ta ett dopp och sen gå upp och lägga sig och sola igen. Risken finns då att vattnet fryser på huden, vilket inte ger någon snygg färg.

Igår så spenderade jag kvällen på att se My Bloody Valentine, en skräckfilm med en 3D-gimmick. Den var faktiskt inte så illa fastän det var en schablonfylld nyskräck i stil med det mesta som kommit ut i genrén de senaste fem åren. Förutom just att man kan se den tvåfärgs 3D och må halvt illa över hur suddiga många detaljer blir.

Men även om filmen i sig inte hade så mycket att erbjuda i form av originalitet så fick jag ändå ut någonting av den, nämligen antagonistens favoritredskap att ha sönder tonåringar med, nämligen en stor och tung gruvhacka. Med något som såg ut att vara löjlig lätthet kunde mördaren klyva, sprätta upp och spetsa sina offer utan att ens svettas i sin tjocka dräkt. Detta gör att gruvhackan nu glider in på listan för tillhyggen jag gärna har till hands när nästa zombieepedemi bryter ut.