Strumpmannen

Det är skönt med sovmorgon, perfekta att komma försent på med. Som nu i morse. Eftersom jag hade fysikprov idag så tänkte jag att jag nog inte kan fem i nio-bussen och komma inknatandes på lektionen med den akademiska kvarten spenderad. Dels för att då skulle jag ha en kvart mindre att skriva provet på men också för att gymnasiet inte har akademiska kvartar. Därför tänkte jag att jag tar bussen som går en kvart innan så jag kommer precis lagom. Så där satt jag imorse, nöjd över att ha tjugo minuter över efter att ha gjort iordning mig, framför datorn och läste webbserier när jag tänkte att jag nog ändå kunde dubbelkolla när bussarna faktiskt gick. Föreställ er paniken som fyllde mig när jag såg att bussarna slutade gå en gång i kvarten precis lagom så att min buss inte skulle gå. Det var nu drygt tre minuter kvar tills nästa buss gick och det var antingen den eller komma för sent till provet.

Panik. Uppför trappen i fyra steg. Ner igen för att hämta grafräknaren. Upp, skit i att ta på sig jacka. Skorna tar för lång tid de med, passade inte till kortbyxorna jag hade på mig heller. På med flip-flops istället. Ut, lås och kuta genom 3 decimeter snö till busshållsplatsen med peruken jag hittade igår i ena näven och busskortet i den andra. Lyckades precis hinna fram innan bussen gled in i fickan, ibland har man flyt helt enkelt.

Sen kan sägas att flip-flopsen inte var en slump att jag tog idag, det var meningen att jag skulle köra "kallkläder" idag med kortbyxor och t-shirt. Men vore det inte för dem hade jag med största sannolikhet inte hunnit till bussen och hade därmed fått hitta på något annat sätt att ta mig till skolan. Som kommentar på peruken sen så var den inte med i planeringen från början utan blev snarare en bonus. Vad gör man inte när man hittar fina saker?