Strumpmannen

Igår bjöds det på middag hemma hos Jesper. För ynka femtio kronor fick vi vara med och äta det som Martin och Jesper bjöd på i en tävling om vem som lagade godast mat. En sexrättersmiddag, för endast femtio spänn (måste peka ut det ett par gånger). Jag var skapligt nöjd efteråt. Det var väldigt jämt. Vi som blev bjudna enades om att Martins ugnstillagade brieost var snäppet bättre än Jespers räkcocktail men att Jespers potatislåda (vad det nu är för något, väldigt god iallafall) med kalv, rödvinssås och baconlindad sparris var vassare än Martins fläskfilé, hasselbackspotatis och hemlagade bearnaisesås. Efterrätten var knepigast, men efter en omröstning så kom vi fram till att Jespers Cheesecake gjorde honom till kvällens mästare, men Pannacottan martin gjort var i princip likvärdig. Martins fick därmed et straff, då det är roligare att straffa förloraren än att belöna vinnaren. Jag tänker inte gå så mycket närmare vad själva straffet innebar. Bara att krama en gran i bara underkläderna var för klent.

Sen, eftersom vi var samlade, så delade vi ut lite julklappar. I enlighet med de traditioner jag i högsta grad var med och formade så var många av presenterna opraktiska eller onödiga. Jag fick en bananskivare till exempel (Den var jättefin). Men det var spfnorken jag var mest glad över. Ett ätverktyg som är både sked, gaffel och kniv i ett. Testade den idag och den fungerar jättebra. Det end jag hade problem med var vart jag skulle placera den andra handen. Den är inte van vid att vara överflödig.

Min paketsgimmick i år var fyra likadana paket och ett lite udda som man skulle slåss om. Ska man välja det annorlunda paketet eller det som är likadant. Jesper tog det annorlunda och fick till sin besvikelse en purjolök. Inte för att han inte ville ha en purjolök. Han ville bara ha haft den tidigare under kvällen när han lagade sin mat. Resten fick plastbollar. Många plastbollar.

Sen ägde jag alla på Super Mario resten av kvällen. Jag är så bäst. Chips i ögat fick jag med, det är skönt.