Strumpmannen

Igår så spenderade jag kvällen på att se My Bloody Valentine, en skräckfilm med en 3D-gimmick. Den var faktiskt inte så illa fastän det var en schablonfylld nyskräck i stil med det mesta som kommit ut i genrén de senaste fem åren. Förutom just att man kan se den tvåfärgs 3D och må halvt illa över hur suddiga många detaljer blir.

Men även om filmen i sig inte hade så mycket att erbjuda i form av originalitet så fick jag ändå ut någonting av den, nämligen antagonistens favoritredskap att ha sönder tonåringar med, nämligen en stor och tung gruvhacka. Med något som såg ut att vara löjlig lätthet kunde mördaren klyva, sprätta upp och spetsa sina offer utan att ens svettas i sin tjocka dräkt. Detta gör att gruvhackan nu glider in på listan för tillhyggen jag gärna har till hands när nästa zombieepedemi bryter ut.