Strumpmannen

Idag är det förintelsens minnesdag och trots att det är bra vi fixar in föreläsare som berättar om de hemskheter som judarna fick utså i tyskland och polen under andra världskriget så tycker jag att en del värre saker hamnar i skymundan. Jag menar då enhet 731, en japansk rörelse som höll på med vad jag klassar som bland de värsta krigsförbrytelserna någonsin.

Enhet 731 var ett stort forskarlag som mest riktade in sig på att studera människokroppen, biologiska samt konventionella krigsmedel. De studerade hur potenta granater var vid olika avstånd (givetvis på människor, kinesiska civila och krigsfångar utplacerade på olika avstånd från granaten). Hur lång tid det tog för människor att dö efter att man infekterat dem med sjukdomar som pest, kolera och mjältbrand. De skar av armar och ben på fångarna för att studera hur lång tid det tog att dö av blodförlust. De fryste ner lemmar för att se hur kallbrand spred sig i kroppen. För de mesta så skar de sen upp sina försöksobjekt för se hur de inre organen påverkades. Offren om möjligt levande vid dessa ingrepp (för att slippa förruttnelse av kroppen) och utan någon form av bedövning.

Bland de mer bisarra experimenten de utförde ingick att hänga folk upp och ner för att se hur lång tid det tog innan de kvävdes, Amputering av magsäcken, Se hur länge en människa klarar sig i extremt tryck, kyla och värme innan hon avlider, samt experiment där man centrifugerade folk till döds.

Totalt så dog tiotusentals människor i lägret. Men som följd av lägren så dock så många som 200000 till 600000. Detta på grund av loppor bärande på det sjukdomar som man experimenterat med i enheten användes för att ”flygbomba” delar av den kinesiska landsbygden i ett försök att se hur väl den spridningsmetoden fungerade.

Aldrig hört talas om enhet 731? Det hade inte jag heller för något år sedan och det finns en bra anledning till det. När japanerna kapitulerade efter att atombomberna fällts så erbjöd USA sig att hålla tyst om 731 i utbyte mot de forskningsresultat som de åstadkommit. Det fick därmed aldrig samma uppmärksamhet som koncentrationslägren i Europa.

Ni hittar mer här