Kalaspuffar består till drygt 80 % av socker och 20% av ämnen sockret kan sitta på. Vanligtvis så köper vi inte hem kalaspuffar på grund av den höga sockerhalten mot....ja, allt annat. Men på grund av något om godisförbud som införts här hemma så hittade jag ett paket i skafferiet i veckan. Troligtvis som sockersubstitut. Jag har inte ätit kalaspuffar på flera år så jag var tvungen att prova igen. Det smakade väldigt sött, vilket inte var särskilt förvånande. En sak som jag blev påmind om var bieffekten jag får av sockerdragerade vetepuffar. Nämligen att ens kiss sen luktar kalaspuffar.

Jag vill tro att det inte bara är jag som har upplevt det här men jag har fått höra att ingen förutom jag här hemma upplevt samma sak som jag. Jag gjorde då något jag inte kunde göra förra gången jag åt kalaspuffar, jag googlade på det. Mycket riktigt så visade sig detta fenomen vara ganska vidspritt. Vad som google inte fick fram var vad som orsakar det. Jag antar att det inte satsas så mycket pengar i "kalaspuffs-luktande-urin"-forskning men i alla fall jag skulle tycka att det ar intressant att få veta vad det beror på.

Min morbror är en bottenlös historiebrunn. Det är så tacksamt att skriva om honom för han gör så många komiska saker. Idag till exempel så berättade han om när han varit ute i det kalla vädret och hamnat i en kort kö i en backe innan en korsning. Han stod där i godan ro när han plötsligt ser att bilen framför honom började närma sig honom. Först lite långsamt med i allt snabbare takt. Bilen skulle ju köra in i hans  så han börjar tuta men bilen fortsatte att närma sig. Han tutade frenetiskt tills han insåg att det inte var bilen framför som gled ba åt honom utan han själv som rullade framåt, tutandes som en galning, mot bilen framför.

Vi brukar skratta åt när någon gör bort sig i släkten och sen älta det i all evighet. Det är därför min syster kallas "Lisa Latex" samt varför min brorsa kommer få höra frasen "Hallå, vem läser inte skvaller" i framtiden.

Torsdag: Efter att ha flyttat dagens biologilektion till igår så fick alla ickegreker en ledig torsdag, det innebar att jag för en gångs skull får en paus mitt i veckan så att jag kan sova så länge att jag normalt skulle ha slutat innan jag vaknade. Inte allt för illa pinkat.

Vad gör man då när man har en ledig dag? Hittils så har jag baxat bort de fem ton snö som ockuperat vår garageinfart sen det började snöa igen. Att det sen snöandet inte slutat tar jag som att vädrets administration glömde bort att det ska snöa mer eller mindre kontinuerligt under vintern och därmed tog all snö från de senaste veckorna som legat bortglömd i någon rysk silo och slängt ut den över sverige i hopp om att chefen inte skulle märka något.

I övrigt har jag mest suttit på golvet så länge att mattan gjort avtryck i röven på mig och tryckt in varmt bly i terrorister. En ljuvlig sysselsättning när man har ett par yoghurtar med sig. Kan aldrig få en Kill/Death-ratio på 3.5 utan laget med mig. Jag har även stört mig på att det inte går att kolla bloggstatistiken just nu för att Blogg.se håller på och uppdaterar sidan. Mina tvångsbehov mår inte bra av att skjutas upp.

Idag är det förintelsens minnesdag och trots att det är bra vi fixar in föreläsare som berättar om de hemskheter som judarna fick utså i tyskland och polen under andra världskriget så tycker jag att en del värre saker hamnar i skymundan. Jag menar då enhet 731, en japansk rörelse som höll på med vad jag klassar som bland de värsta krigsförbrytelserna någonsin.

 

Enhet 731 var ett stort forskarlag som mest riktade in sig på att studera människokroppen, biologiska samt konventionella krigsmedel. De studerade hur potenta granater var vid olika avstånd (givetvis på människor, kinesiska civila och krigsfångar utplacerade på olika avstånd från granaten). Hur lång tid det tog för människor att dö efter att man infekterat dem med sjukdomar som pest, kolera och mjältbrand. De skar av armar och ben på fångarna för att studera hur lång tid det tog att dö av blodförlust. De fryste ner lemmar för att se hur kallbrand spred sig i kroppen. För de mesta så skar de sen upp sina försöksobjekt för se hur de inre organen påverkades. Offren om möjligt levande vid dessa ingrepp (för att slippa förruttnelse av kroppen) och utan någon form av bedövning.

 

Bland de mer bisarra experimenten de utförde ingick att hänga folk upp och ner för att se hur lång tid det tog innan de kvävdes, Amputering av magsäcken, Se hur länge en människa klarar sig i extremt tryck, kyla och värme innan hon avlider, samt experiment där man centrifugerade folk till döds.

 

Totalt så dog tiotusentals människor i lägret. Men som följd av lägren så dock så många som 200000 till 600000. Detta på grund av loppor bärande på det sjukdomar som man experimenterat med i enheten användes för att ”flygbomba” delar av den kinesiska landsbygden i ett försök att se hur väl den spridningsmetoden fungerade.

Aldrig hört talas om enhet 731? Det hade inte jag heller för något år sedan och det finns en bra anledning till det. När japanerna kapitulerade efter att atombomberna fällts så erbjöd USA sig att hålla tyst om 731 i utbyte mot de forskningsresultat som de åstadkommit. Det fick därmed aldrig samma uppmärksamhet som koncentrationslägren i Europa.

 

Ni hittar mer här

Fick som förslag igår att jag skulle lägga upp lite länkar till Don Hertzfelds underbara verk, något jag påpekade att jag redan hade gjort någon gång för länge sen. Jag tog mig en titt i arkivet i hopp om att hitta inlägget men lyckades inte hitta dem. Något som förbryllade mig då jag klart minns att jag gjort det.  Vad jag sen kom på var att jag har lagt upp ett inlägg om det, bara att det var i min gamla blogg och för över två år sen.

Jag ska inte länka dit, däremot så ska det här bjudas på högkvalitativ humor. Varsågoda.

Den svenska julmusiken är ett återkommande fenomen.

 

Rättelse: Efter ännu en titt i arkivet hittade jag inlägget. Det här är med andra ordet tredje gången jag hyllar Hertzfeld. Han förtjänar det dock.

Det är något som Petter borde börja med? De låter i mina öron ganska bra, och som ni kanske fattat nu kommer detta inlägg inte hamna i en av de ”vanliga” kategorierna utan i ”Gästbloggers”. Detta då det inte är Petter som sitter vid spakarna idag utan Oskar, några känner mig andra inte. Det senare är inte mitt problem men det ni kan behöva veta om mig är att jag träffade Petter genom Alex och efter Alex spam, vi har alla råkat ut för det?

 

Men du kanske börjar fundera över varför jag fick skriva här och vad jag vill komma ut till er med, så här kommer det.

 

Jag antar att de flesta som läser denhär bloggen vet vad ett PA100-projekt är, Projektarbete 100 poäng. Men för de som inte vet kommer en kort förklaring. Det är en obligatorisk kurs för alla treor på gymnasiet, vad jag vet, som ligger utanför schemat och består till största del av eget arbete. Man får göra i princip vad man vill så länge det är inom ens studieinriktning, så är det i alla fall för mig i Linköping(stor stan?).

 

Så, vad har jag för PA100 och varför skulle ni vilja veta om det? Jo det är såhär att jag har dragit igång en helt ny festival. Så vad är det för festival? Jo, det är en virtuell festival. En virtuell festival kanske du frågar dig själv, men jag kan bara säga att du kan lugna ner dig och fortsätta läsa så hoppas jag att alla frågetecken ska ha rättats ut när du läst klart.

 

Festivalen kommer att gå av stapeln den femte februari och tanken är att man ska kunna anordna en Friafestival fest/party/what ever, så länge som musiken spelas högt och man är i gott sällskap. Om man nu, mot förmodan, inte kan anordna eller gå på en Friafestival fest kan man alltid skruva upp volymen hemma och sen komma och hälsa på i chatten eller på forumet som kommer att finnas tillgängligt under festivalen. Där kommer man att kunna diskutera allt från hur man får igång musiken till hur bra festivalen är, för det kommer den att bli? Om festivalen inte är bra har ni bara en person att skylla på och det är er själva, eller ja ni kan också skylla på mig då alla genrer inte är täckta men det ska nog finnas något för alla.

 

Så, hur får ni tag på musiken? Ni har eller skaffar Spotify då musiken kommer att erbjudas i form av Spotify spellistor. Ett tips, för att inte förstöra feststämningen, kan vara att skaffa Spotify premium så man slipper reklamen.

Musiken kan också behövas laddas ner, har ett par artister som inte har sin musik på Spotify men jag vill även ge dem en chans.

 

Så vad behöver du?

Du behöver:

• ledig tid fredag och lördag den 5 och 6 februari.
• något att spela musiken på.
• Spotify.
• någon/några att festa med till den sjukt bra musiken.
• förstående grannar.

 

Några tider är ännu inte spikade men ni får hålla koll på hemsidan för mer information om festivalen.

 

Festivalen hittar ni här

 

Har ni några frågor är det bara att kontakta mig på Facebook (här), där jag borde vara kontaktbar den vakna delen av dygnet, ni kommer alltså få svar på frågor. Det går även bra att kommentera här på bloggen då jag kommer att svara på frågor som kommer upp här.

 

Sen måste jag erkänna en sista sak, och det är att Petter är en ganska modig kille som låter mig skriva på hans blogg. Jag vet inte om jag skulle lita på någon som ger en så pass luddig beskrivning som jag gjorde den där kvällen när jag frågade om han ville blogga om min festival, slutade med att jag fick skriva ett inlägg.

 

 

Jag ska raka av mig allt hår. Kroppshår, huvudet, ögonbryn you name it. Av ska det. Skaffa kängor i tungt läder och bara ha svarta tröjor med matchande svarta kepsar. Jag ska drapera mitt rum i Sverigeflaggor och ha Jimmie Åkesson som bakgrundsbild på datorn. Jag ska bli nazist och tatuera in en svastika i pannan. Jag ska döpa om mig till Ronny, flytta till blekinge, bo i en sunkig trea med fyra andra sura män och leva på bidrag. Jag ska skaffa en stor hund som heter Goebbels och äter invandrare. Jag ska skära upp turkar med sönderslagna falconflaskor och visa kuken för zigenare. Jag ska våldta killar på väg hem från krogen och anklaga dem för att vara bögar. Jag ska dö när ett AFA-mongo kastar en gatsten i huvudet på mig.

Sen så blir jag inte misstagen för att vara någon annan. Minst av allt Jeffrey (som för övrigt hjälpt mig utforma mitt nya liv).

Jag har fått påtryckningar från en läsare på senare tid som hotar att sluta läsa min blogg om jag inte skriver om ett specifikt ämne. Då det vore förfärligt tråkigt att förlora denne ur läsarskaran så har jag bestämt mig för att ge efter för dennes krav. Därför kommer dagens inlägg handla om bröst.

 

Som jag har förstått det så var den nyss nämnde läsaren involverad i en diskussion där bröst var en beståndsdel. Den ska ha gått ungefär så här:

 

”Varför tycker killar om bröst?”

”Varför tycker tjejer om kuk?”

”Men kuk är ju skönt!” (Utropstecknet är min skapelse, för att påvisa att läsaren riktigt menade det)

 

På någon vänster så blev det min uppgift att förklara varför killar tycker om bröst. Inte då på ett personligt plan efter mina åsikter och preferenser utan mer att jag ska förklara den teori som vetenskapen har om det.

 

För att förstå detta måste vi först lära oss ett begrepp man använder inom biologin, nämligen nyckelretningar. En nyckelretning är ett beteende om utlöses av ett specifikt stimuli. Till exempel så är rovfiskar ganska ivriga i att sätta tänderna i saker som skimrar som fiskfjäll, även om det sen visar sig vara en blank metallbit med vassa krokar fäst vid en fiskelina.

 

Vi tittar på en annan sak som killar tycker om, rumpa. Forskare som Desmond Morris anser att anledningen till att killar gillar rumpa går tillbaka ett par årmiljoner. Detta som en nyckelretning för sex. Kom då ihåg att för ett par årmiljoner sen var doggystyle den enda positionen som fanns, så det kanske inte är så lustigt att just rumpan blev en nyckelretning för kåta hanstackare.

 

Men brösten då? Jo, sen så fick en del apor för sig att gå upprätt var den nya grejen. En bieffekt av detta var att aporna ändrade ställning från doggystyle till missionären. Hanarna fick då tyvärr ingen rumpa att titta på, då den var på fel sida kvinnofolket. Det man då misstänker är att brösten, ett organ som alltid suttit i det området, omvandlades för att i större grad likna rumpan. För som jag nämnde tidigare med fisken så är det inte själva grejen som triggar ett beteende utan mer den allmänna formen, färgen eller någon annan egenskap som gör det.

 

Vad jag menar är att troligen har evolutionen gynnat de kvinnor som har bäst låtsasrumpa mitt på bröstet. Det för att vi har sex lite annorlunda än andra djur.

Det är skönt med sovmorgon, perfekta att komma försent på med. Som nu i morse. Eftersom jag hade fysikprov idag så tänkte jag att jag nog inte kan fem i nio-bussen och komma inknatandes på lektionen med den akademiska kvarten spenderad. Dels för att då skulle jag ha en kvart mindre att skriva provet på men också för att gymnasiet inte har akademiska kvartar. Därför tänkte jag att jag tar bussen som går en kvart innan så jag kommer precis lagom. Så där satt jag imorse, nöjd över att ha tjugo minuter över efter att ha gjort iordning mig, framför datorn och läste webbserier när jag tänkte att jag nog ändå kunde dubbelkolla när bussarna faktiskt gick. Föreställ er paniken som fyllde mig när jag såg att bussarna slutade gå en gång i kvarten precis lagom så att min buss inte skulle gå. Det var nu drygt tre minuter kvar tills nästa buss gick och det var antingen den eller komma för sent till provet.

Panik. Uppför trappen i fyra steg. Ner igen för att hämta grafräknaren. Upp, skit i att ta på sig jacka. Skorna tar för lång tid de med, passade inte till kortbyxorna jag hade på mig heller. På med flip-flops istället. Ut, lås och kuta genom 3 decimeter snö till busshållsplatsen med peruken jag hittade igår i ena näven och busskortet i den andra. Lyckades precis hinna fram innan bussen gled in i fickan, ibland har man flyt helt enkelt.

Sen kan sägas att flip-flopsen inte var en slump att jag tog idag, det var meningen att jag skulle köra "kallkläder" idag med kortbyxor och t-shirt. Men vore det inte för dem hade jag med största sannolikhet inte hunnit till bussen och hade därmed fått hitta på något annat sätt att ta mig till skolan. Som kommentar på peruken sen så var den inte med i planeringen från början utan blev snarare en bonus. Vad gör man inte när man hittar fina saker?

Gissa om jag blev förvånad idag på Fysiklektionen när Daniel kommer fram till mig viftandes med mitt nyrättade fysikprov. Inte bara mitt, jag fick även halva Niklas när vi ändå var igång (jag smugglade dock tillbaka det till dess rättmätige ägare ganska snabbt). Det gick ganska bra också. Speciellt med tanke på att jag inte kunde något den gången heller.

Men nu tänker säkert en del "Fysikprov? Vi har ju inte haft fysikprov någon gång nu på sistone" och jo, det är helt korrekt. Daniel har rättat ett prov som jag glömt bort exakt när jag gjorde. Men någon gång i början på oktober är jag ganska säker på att det var. Jag kan med andra ord nu med gott samvete lämna in nästa fysikuppgift tre månader för sent.

Sen var det ju fysikprovet på fredag. Det vore ett ypperligt tillfälle att sätta in tremånadersuppskjutningen. Nu då jag kan ännu mindre än jag kunde på det förra provet.

Istället för att tänka på det kryper jag nog till sängs och läser Simon Singhs Big Bang. Känns inte som att mitt liv alls kretsar runt fysik idag, än mindre imorgon och nästa dag.

Projektarbete också jue.

(Hur många var det förresten som såg fisken jag smög in?)

Det är ganska känt att Afrikas västra kustlinje och Sydamerikas östra är lite som två pusselbitar som passar i varandra (då de faktiskt suttit ihop en gång). Vad som är mindre känt är att om man trycker ihop dem så får man en T-rex. Se här.

Underbara, härliga och helt igenom fantastiska tisdagar. Vad skulle man göra utan dem? Nu i och med att någon form av sjukdomsperiod har startat (som jag missat helt tydligen) så betyder det att många lärare helt plötsligt försvinner hem för att ta hand om sina inte allt för friska barn. Nu var det i för sig ingen överraskning att Anna Wik var borta idag igen. Det betydde bara att man kommer till skolan halv elva, har en fysiklektion och sen har ett bombastiskt hål på drygt två timmar tills psykologin börjar.

Nu idag så var det dessutom dags att göra reklam för de individuella val tvåorna ska välja till trean. Något som bidrog till att sprida rykten om att vår psykologilektion var inställd. Men duktiga som vi naturare är så sökte vi upp Örjan och han slog direkt hål på ryktena och försäkrade oss om att lektion var något som inte skulle försvinna idag. Vi stannde därmed kvar i skolan i väntan på psykologin.

När de två timmarna sen hade gått och vi sitter och väntar på att lektionen ska börja så kommer Örjan fram till oss och säger att han måste ta och hålla reklamen för samhäll B så han kan bara ha oss i 20 minuter och sen får lektionen sluta. Med tanke på att alla skulle hålla sina redovisningar idag så att vi ska få det gjort innan APUn börjar rimmar inte det gott. Vi hann med två redovisningar. Eller mer två och en halv. Jag fick påbörja min och hann gå igenom en hyfsad bit när det plötsligt knackade på dörren. Örjan öppnade och bad dem vänta några minuter, något jag tolkade som att jag i alla fall skulle få prata klart. Örjan var dock inne på ett helt annat spår och blåsta av allt på mitten. Sen fick vi gå hem, bara sådär.

Med andra ord:
Total Skoltid: 3 timmar och 40 minuter
Total lektiontid: 1 timme och 10 minuter
Dag väl spenderad!

Förrförra torsdagen fick min morfar en stroke. Han hade precis gått nerför trappen till vardagsrummet för att titta på TV när min mormor frågade honom en sak. Det han fick fram var sluddrigt nonsens. Mormor förstod direkt vad det handlade om och ringde ambulans så fort hon kunde. Han lades in på akuten en dryg halvtimme senare.

Nu låter det som att morfar är allvarligt sjuk men så är lyckligtvis inte fallet. Morfar gick från att vara sängbunden och utan väl fungerande motorik i vänstersidan till att nästan ha tränat upp allt i den nivå han var innan på mindre än en vecka. Med bara en ny rullator som påminnelse om vad som hände veckan innan.

Morfar hade en väldigt tur. När han fick stroken var inte sluddrigt tal det enda symptomet, balansen påverkades i högsta grad och när han själv försökte ställa sig upp och klä på sig i väntan på ambulansen så ramlade han och slog nästan huvudet i bordet. Det jag vill få fram med det är att han fick stroken efter att han gått ner för trappen, något han aldrig hade kunnat göra om han redan fått den. Det gick då enbart ett fåtal minuter från att han fick den till att mormor upptäckte den och ambulansen var där. Minuter som kan ha inneburit flera dagars rehabilitering. Morfar är dessutom en riktigt kämpe, något man absolut inte för glömma bort. Än mer tur var att han inte hann gå och lägga sig. Då detta hände på kvällen så hade dtlika gärna kunnat hända under natten, något som hade förvärrat det här mångdubbelt.

Nu är morfar hemma och är pigg. Han har kutat omkring som ett glatt litet barn med sin rullator. Han blir dock fortfarande nervös av att vara själv hemma, mest på grund av sin alzheimer. Så nu när mormor ska bort om en och en halv vecka så ska jag vara morfarvakt. Något som förhoppningsvis är lika gulligt som det låter.

Ibland ropar nörden i mig hurra. Som nu idag när jag hittade ett par låtar från F-Zero på spotify. Remixat självklart, men tillräckligt underbart för att jag skulle lyssna på det hela eftermiddagen.

Det påminde mig att jag måste köpa nästa F-Zero när det kommer ut (med betoning på när).

Ibland så vill jag skriva om saker men det känns som att det i sig blir alldeles för kort att behandla (ju längre desto bättre). Därför så slår jag helt enkelt ihop alla i ett inlägg så att ni får läsa om det och jag slipper komplex över korta inlägg.

-Varför ritar Petter bara nakna människor?
Replik från min systers kompis efter att ha kollat igenom mina egenritade bilder jag använt i rebusar. Egentligen så skulle jag inte säga att jag ritar nakna människor. Jag ritar helt enkelt inte ut kläderna (stor skillnad där). Anledningen till att jag inte gör det är att jag först en gång skissade Robert utan kläder framför datorn, blev nöjd med stilen och helt enkelt fortsatte med den.

- Här kommer hela jävla björnligan.
Yttrades av en herre i övre medelåldern när alla Kristins födelsedagsfirare gick ner för backen mot brygget igår, antagligen som en referens till oss. Jag och Robert som hörde det exploderade i skrattattacker när herren nästan kommit ur hörhåll och hade skrattkramper nästan ända tills vi satte oss ner framför scenen väl inne i baren.

Henry demonstrerar diskmedelsormen och failar hårt
När jag var på platen i morse för att göra lite propaganda för det natur så hade jag det stora nöjet att få se på när Henry skulle göra klassikern diskmedelsormen. Jag, ett par andra naturare och en hel hög med potentiella elever och deras föräldrar stod i spänd förväntan när Henry blandade ihop diskmedel och väteperoxid. När han sen skulle häla i kaliumjodid i mätglaset så lyckades han på någon vänster missa och hällde nästan allt utanför (riktigt stiligt gjort) så att den snabba diskmedelsormen blev en slö diskmedelssnigel som knappt kom över kanten på provröret, tror inte jag garvat så hårt sen kvällen innan och björnligan kommentaren.

Jag har fått en del frågor om hur jag sitter vid datorn när jag inte har någon datastol eller ens ett skrivbord för den delen. Jag kan åter igen besvara den frågan med att jag sitter i sängen och på golvet. Men eftersom en del kan ha svårt att föreställa sig det och för att det här inlägget skulle bli ganska meningslöst annars så har jag idag förberett en del bilder. Bilder som även ger er en unik inblick i strumpgrottan.

Så här ser det ut när jag slösurfar. Mest för att när jag då inte behöver använda tangentbordet så mycket då ställningen inte lämpar sig så väl åt att knappra tangenter. Detta kompenserar jag med att ha allt jag är inne på i rader efter rader med genvägar samt de dagar jag är riktigt slö, microsoft On-screen keyboard. Lägg märke till mina röda kalsonger som jag fick i julklapp trots att färg är något av en raritet här hemma.

Så här sitter jag däremot när jag vill koncentrera mig. På golvet med tangentbordet i knät och en låda vid sidan så att musen kommer upp en bit. Just att ha musen vid sidan är en kvarleva från när jag först skaffade datorn och hade en stol, eller snarare fotölj. Då hade jag istället musen (och plattan) vid sidan om mig på sängen. Något som gjort att jag numera trivs bäst med att ha den på det sättet (jag hoppas ni antecknar det här ifall att inlägget skulle försvinna. Ett riktigt bakslag för intresseklubben isåfall).

Bomull och sand i näsan, förlängd reaktionstid, får glida tillbaka efter var och varannat ord jag skriver för att rätta till alla misstag jag gör. Allt blod har centrifugerats ut i fingrar och tår som är uppsvällda, röda och mycket tyngre än vad jag minns att de var för en dryg timme sen. Varenda nervände i kroppen sitter och masseras av en liten apa som om och om igen doppar händerna i fisljummen chokladsås.

Jag har ingen vidare kontroll över vad jag gör. Varken tankemässigt eller fysiskt. Högerarmen ligger i kläm, leden är på gränsen att vikas åt fel håll, blodet stoppas, aporna sticker små apnålar i den. Råkar ta mig själv på näsan, känns som bomullen och sanden ska ramla ur, tar mig självpå näsan för att försäkra mig om att den sitter kvar. Ögonlocken vill ramla ner igen, min tidsuppfattning är uppfuckad, mörkt är det också, även när jag öppnar ögonen.

Armen knakar när jag böjer den, aporna drunknar av blodet som plötsligt strömmar tillbaka ut i fingrarna. Munnen är torr, efter en snabb återfuktare känner jag igen smaken, sömn. Ligger som en halvsmält ostskiva över sängkanten framför skärmen som gått in i energisparläge. Jag vill inte somna om men orkar verkligen inte göra något annat, det är så jävla skönt att sova ett par timmar när man kommit hem.

I helgen så har jag egentligen inte gjort någonting produktivt som att knarka fysikläxor eller titta lite på engelska (men hur pass nyttigt det faktiskt är kan diskuteras). Jag har mest legat och slöat och tänkt på hur skönt det är att inte göra någonting. Men jag har faktiskt åstadkommit något idag. Nämligen att bli omslagspojke för Silvertejpens fanclub på facebook. Det är mitt dagsverke.

Klärvoajans är bullshit, det är också så svårt att stava att jag var tvungen att googla det och sen copypastea det för att till slut få det rätt. Jag tror inte att framtiden är utlagd för en, men vissa triviala händelser får en att undra (lugn jag kommer inte gå särskilt mycket djupare än det här i ämnet). Som idag till exempel. Mitt högeröga har varit väldigt rött idag utan någon speciell anledning, så pass rött att jag fått kommentarer på det och frågor om vad jag gjort. Jag har viftat bort det med att inget särskilt hänt och att det inte känns annorlunda på något sätt, vilket det inte heller gjort. Nu ikväll dock när jag skulle dricka lite vatten till maten så lyckades jag få ett sugrör i ögat. Något som irriterade ögat skapligt men eftersom det redan varit rött hela dagen så blev det inga färgskiftningar alls. Det var som att min kropp förberett sig för det hela dagen.

Med det så vill jag till listan med märkliga egenskaper jag har (se autopilot) även lägga till omedveten klärvoajans (copy paste). Något som inte vore helt fel att faktiskt kunna ha användning för.

En given följdfråga på "Tittar du på pappret efter att du torkar dig"" är väl ändå "hur vet blinda när de ska sluta torka sig?"

Hur?

Rekommenderar VERKLIGEN att ni tittar på fler av deras filmer. Speciellt MANtage, Man Vs Toddler samt Barats & Bereta Theme Song

Är hur trött som helst just nu. Det känns som jag alltid är det efter skolan, även då vi slutar tidigt. Det som är intressant är hur jag inte blir trött just efter skolan på tidiga dagar, utan runt fem-sex när man brukar komma hem i vanliga fall. Som att kroppen väntar för att vara säker på att jag är hemma.

Det konstiga är att jag kände precis samma sak under lovet. Jag var hur pigg som helst, även under Karls och mitt sov-off, förutom just vid fem-sex (då gällde det både på natten och på eftermiddagen). Kroppen verkar ha en inbyggd klocka och den slår på två gånger per dygn. Synd att den tiden är så jävla felplacerad.

Idag delades det sista rebuspriset ut. Jag hade lyckats ta mig till Vadstena runt lunch för att överlämna förstapriset till Gäb. Hon var tyvärr inte hemma, men jag lämnade priset där ändå och det verkar som om vinnaren kom över det till slut.

Priset var en gyllene falukorv (kan skvallra att en sådan fick Jeffrey också). Det var det jag satt och slöjdade på igår. Färg fäster inte särskilt bra på falukorv upptäckte jag så jag var i princip tvungen att dränka korvarna i guldfärg och hoppas att något fastnar alls. Resultatet var över förväntan (återigen, se bilden här).

Det här innebar även att Den första rebussäsongen är helt avslutad. Den nya sätter igång på fredag och håller på i princip hela vårterminen (exakt tills när har jag inte bestämt än, men det är inte så viktigt än så länge). Var redo på fredag, för ni vill väl slå Gäb den här gången?

Idag så har jag personligen levererat Jeffreys pris. Det innebar att jag nu under de senaste timmarna kört fram och tillbaka till hogstad, något som faktiskt kunde ha varit fint i det kalla vinterlandskapet om det inte hade varit så mörkt när jag väl drog tummen ur arslet och åkte iväg.

Priset då, vad var det för något? Det kan jag tyvärr inte säga. Då Gäb kommer få sin först imorgon så vill jag inte avslöja något än, jag kan dock fortsätta att bygga lite hype. Vad är det Petter har hittat på den här gången? De som vet kan jag räkna på ena handen. Det jag kan säga är att jag tillverkat det själv. Det skulle ju inte vara roligt jag inte hade gjort det. Samt att Jeffrey verkade gilla det.

Malins bil är kall. Det kom jag underfund med igår på väg till Karl. När jag först klev in i bilen så trodde jag att den helt enkelt inte var varmkörd än, men en dryg timme senare var jag bara glad över att få kliva ut i den varma, sköna snön som låg i inbjudande drivor längs gatorna. Det här kommer dessutom ifrån mig, tänk på det.

Uppe i Karls lägenhet fick jag hälsa ordentligt på hans bror för första gången, något som gav upphov till ett kort förvirrat ögonblick för hans del och ett lite roligare för min del.

Petter (tar i hand): -Petter
Jag: -Petter

det är minsann inte något man hör för ofta. Sen så kan jag lite barnsligt säga att det var roligt när han hälsade på Niklas också. Sen såg vi inte av Petter under resten av kvällen.

Vi spenderade kvällen på Guitar Hero (ett namn som inte passar särskilt väl längre) med mig i hatt på bas. Vi såg även på Inglorious Bastards. En film som vida överskred mina förväntningar. Även då Brad Pitts överspelande fungerade väldigt bra, trots att det var på gränsen till löjligt på vissa håll.

Den första kvinnan ledamoten i Kungliga Vetenskapsakademin var Eva De la Gardie. Denna ära fick hon 1748 när hon visade att man kunde göra brännvin av potatis. Vilket bidrog till att svenskarna senare började odla potatis i stor skala.

Igår bjöds det på middag hemma hos Jesper. För ynka femtio kronor fick vi vara med och äta det som Martin och Jesper bjöd på i en tävling om vem som lagade godast mat. En sexrättersmiddag, för endast femtio spänn (måste peka ut det ett par gånger). Jag var skapligt nöjd efteråt. Det var väldigt jämt. Vi som blev bjudna enades om att Martins ugnstillagade brieost var snäppet bättre än Jespers räkcocktail men att Jespers potatislåda (vad det nu är för något, väldigt god iallafall) med kalv, rödvinssås och baconlindad sparris var vassare än Martins fläskfilé, hasselbackspotatis och hemlagade bearnaisesås. Efterrätten var knepigast, men efter en omröstning så kom vi fram till att Jespers Cheesecake gjorde honom till kvällens mästare, men Pannacottan martin gjort var i princip likvärdig. Martins fick därmed et straff, då det är roligare att straffa förloraren än att belöna vinnaren. Jag tänker inte gå så mycket närmare vad själva straffet innebar. Bara att krama en gran i bara underkläderna var för klent.

Sen, eftersom vi var samlade, så delade vi ut lite julklappar. I enlighet med de traditioner jag i högsta grad var med och formade så var många av presenterna opraktiska eller onödiga. Jag fick en bananskivare till exempel (Den var jättefin). Men det var spfnorken jag var mest glad över. Ett ätverktyg som är både sked, gaffel och kniv i ett. Testade den idag och den fungerar jättebra. Det end jag hade problem med var vart jag skulle placera den andra handen. Den är inte van vid att vara överflödig.

Min paketsgimmick i år var fyra likadana paket och ett lite udda som man skulle slåss om. Ska man välja det annorlunda paketet eller det som är likadant. Jesper tog det annorlunda och fick till sin besvikelse en purjolök. Inte för att han inte ville ha en purjolök. Han ville bara ha haft den tidigare under kvällen när han lagade sin mat. Resten fick plastbollar. Många plastbollar.

Sen ägde jag alla på Super Mario resten av kvällen. Jag är så bäst. Chips i ögat fick jag med, det är skönt.