Strumpmannen

Att få gå omkring utan byxor en hel dag är absolut guld värt. Mina dagarna till äran nyrakade ben gneds skönt mot mitt säckvävsskynke. Barfota och barbröstad gick man och vrålade i D-husets korridorer. Utöver att ha fått vara ordentligt nedskitad och insmord i spritfärg så var det nog alla N jag placerade i folks ansikten som, så att säga, made my day. Det stora N jag placerade tvärs över Daniels ansikte hade kunnat vara nog för hela dagen. Det är någonting jag med största sannolikhet inte får göra igen (sorgligt nog). Men även det N jag snabbt lyckades rita dit i pannan på en samhällstvåa/etta.

Nu i eftermiddag har jag gjort klart de sista bitarna av Star Wars-dräkten. Den som man varken kan se, gå eller andas ordentligt i. Jag lär dö imorgon. Men jag dör med en dräkt som gjorde att jag nådde en ny nivå av nördighet på mig.

I Saudiarabien kan man bli stenad om man röker cannabis. Inget vidare från mitt håll.

Jag hade precis varit på maxi och köpt en spritpenna och var på väg hem. Efter att ha åkt igenom en tunnel såg jag en fyraåring på sparkcykel komma ner för backen i halv kareta med sin mamma halvjoggandes hack i häl. Eftersom fyraåringen höll sig på sin sida tänkte jag att jag lugnt och fint kunde cykla förbi. Tänkte ja. När jag var nästan jämsides med ungen fick han för sig att göra en skarp gir rakt över vägen så jag körde rakt in i honom. Han flög rakt ned i asfalten och skrapade upp händerna, hjälmen sprack och ungen började panikartat börja gråta.

Så kunde det ha gått.

Istället så gjorde ungen helt enkelt en tvärgir rakt över vägen och flög rakt ned i diket som en annan backhoppare. Jag blev riktigt rädd ett tag, det kan jag lova.

I natt runt 3 gick jag ut för att vänta med Jeffrey på att hans skjuts hem skulle anlända. Eftersom tröjan inte hade åkt av tidigare under kvällen bestämde jag mig för att det var dags för det nu. Vi hade stått där en stund kom polisen förbi med piketbussen. De stannade intill oss med nervevade rutor, föraren hade armen liggandes i det öppna fönstret.

Polisen: Var har du din tröja då?
Petter: Här! *viftar ivrigt med tröjan som jag håller i handen*
Polisen: Borde du inte ha på dig den då?
Petter: Det är ingen riktig fest om man inte tar av sig tröjan någon gång och festen är ju snart slut!
Polisen: Ok

Sen hissade han upp rutan och åkte iväg.

Jackan är fortfarande kvar ute i råssnäs. När jag sen skulle gå in och hämta den så hade de redan låst och larmat lokalen. Det tyckte jag var lagom kul. Får se när jag lyckas få tillbaka den.

Vaknade precis av att en vråltrimmad moppe med en industrikompressor på släp stod och brände gummi för fulla muggar i hallen utanför mitt rum. Jag försökte ignorera detta genom att stoppa en kudde i vardera öra men oljudet var allt för kraftigt för att med konventionella medel kunna stänga ute dem. Därför gick jag istället upp och undersökte varför vi släppt in mopedister i huset. Efter att inte ha hittat några sådana eller industrikompressorer så följde jag ljudet bort mot tvättstugan. Där stod tvättmaskinen och lät för full hals. Tydligen hade någon bestämt sig för att tvätta sin skruvblandning tillsammans med tvätten idag. Det var nämligen det som satt i filtret och lät som ett as. Dumma skruv.

Ledtråd

Fån början hade jag inte tänkt ta Che, jag hade tänkt ta Jesus.

Och innan det hade jag tänkt jag göra en print screen av mitt skrivbord

Ungen gör hemarbete.

En gång fick jag ett sådant av Karin.

 

Olösta:

18/9

 

Nu har vi kommit en bit på vägen i den här tävlingen. Det kan därmed vara intressant att se vilka som ligger i topp just nu. Den ser ut så här för tillfället:

1. Gabriella

2. Isabella

3 Andreas, Johannes, Johanna Roshamn

Kände att det var dags att ta tag i motionen igen och bestämde mig för att gå till gymmet idag. Nautilus har tydligen infört något nytt och tjusigt system med magnetremsor istället för streckkoder som det var förut. Jag skulle därför byta in mitt gamla kort och få ett nytt. Det visade sig dock vara mer problematiskt än vad var tänkt. Datorn vägrade acceptera mitt kort, trots att jag har drygt 3 månader till godo att träna. Som bevis på detta lade jag fram de papper jag hade fyllt i när jag köpte årskortet. Efter en stund framkom dock problemet. Pappret var äkta, kortet var dock ogiltigt. Anledningen till det var att kortet var för en äldre period som jag av någon anledning använt istället för det nya fram tills nu. Jag har med andra ord gått och tränat sen januari utan att ha ett giltigt kort med mig. Tänk på det, ni som är sugna på att pumpa järn.

1. Idag drev jag in de fem kronor Martin lånade av mig igår för att köpa kaffe. Detta gjorde att han inte hade råd att köpa kaffe idag. Epic Win.

2. Skolan kommer nog snart bjuda på älgkalops igen.

3. Köttproverna Martin och jag tittade på för några veckor sen har bestämt sig för att jävlas ännu en gång med oss. När vi tog fram dem idag för att visa dem för Lennart så hade allihopa bestämt sig för att vara färglösa. Vi höjer ett par ögonbryn åt våra idiotprover.

4. Måste sy ihop mina säckar snart. Men jag orkar inte.

Såg det här klippet någon gång i femman senast. Kom och tänka på det idag och därför kommer det upp i bloggen.

Det är så här jag föreställer mig att kaffedrickare är på morgonen.

"Vad är likheten?" står skrivet på min arm. Anledningen till det är att idag har ännu en lärare förväxlat mig och Martin. Jag kan dock medge att eftersom Rune, som inte haft oss särskilt länge, inte kan ha full koll på alla elever direkt. När däremot Daniel skulle skriva upp hur långt jag (inte) kommit i matteboken så började han med att skriva "Mar", strök över och skrev sen mitt namn. Det är ju inte Dilner vi pratar om nu som verkligen inte hade koll på det här, utan Daniel som vi har haft lektioner med i princip varje dag i två år.

För så lika är vi väl inte?

Dörrar är inte något annat än platta burkor av trä som uppfunnits huvudsakligen för att hindra kvinnor från att känna sig stolta och i harmoni med sina kroppar

Nu plockar jag ännu ett citat ur bibeln. Hur teologerna tolkar den här biten är jag inte insatt i, men jag kör på ändå.

Ingen som har fått testiklarna krossade eller lemmen avskuren får upptas i Herrens församling.
-5 Mosebok 23:1

Gud tycker antagligen inte att en våldsam kastrering är en tillräcklig pina i sig. Tydligen så måste en man ha kvar sina manliga delar för att få komma in i himlen eller ens vara med i församlingen (kvinnor nämns inte ens, men eftersom de är kvinnor hamnar de säkert automatiskt i helvetet). Detta får mig även att undra över hurvida John Wayne Bobbitt kommer till paradiset eller inte.

Sen att de abrahamiska religonerna är väldigt penisfixerade vet man ju redan, men att man inte får komma in i församlingen utan en (om man är man) var ännu roligare.

Det här inlägget tillägnas min kropp, mer specifikt den värmereglerande delen. Ni som var uppmärksamma såg att jag hade kortbyxor, t-shirt och flip-flops till skolan idag. Ni som inte var det. Det beror inte på att jag gillar att blästra min hud i det kyliga svenska sensommarklimatet, jag har inga problem med den biten. Detta beror på min inre termostat som är väldigt effektiv vid lägre temperaturer (och givetvis för att mina solglasögen ger mig 40+ i frost resistance). Det var faktiskt lagom varmt ända tills jag kom hem och fick syn på en urtjusig vintermössa som låg på byrån i hallen. Automatiskt tog jag på mig den varma, tjocka mössan. Jag tror att detta ledde till att resten av kroppen helt plötsligt också ville ha på sig tjusiga vinterkläder, för efter ett tag med mössan på så började jag frysa. Främst om benen.

Med andra ord:
Vara ute i kortbyxor = Helt okej!
Vara inne med mössa = Inte så bra.

Ibland undrar jag hur vissa produkter uppkommer. Ölsorten Porter är ett exempel på det, speciellt efter att ha läst produktbeskrivningen på baksidan av flaskan.

Carnegie Porter började bryggas redan år 1836 och smaken är densamma än idag. Porter har ett härligt skum och doftar som kaffe. Smaken är fylligt söt, mjukt balanserad av en markerad humlebeska. Den vinner på att lagras. Smaken mognar och blir mer harmonisk. Prova att blanda Carnegie Porter med ett ljust lageröl. Half & Half brukar det kallas i England.

Idén att kombinera kaffe och öl, drycker som båda kvalificerar sig som minst sagt äckliga, i en och samma flaska förundrar mig. Nu har jag iförsig inte smakat den här drycken men jag kan föreställa mig den illasmakande (men harmoniska) soppa som man får ut av det.

Anledningen till att vi införskaffade den här helvetiska brygden var för att tillsammans med svartvinbärssaft och enbär blir den en otippat god sås. Något som får mig att förundras ännu mer över vem som blandade porter, svartvinbärssaft och enbär från första början av vilken psykisk sjukdom den led av.

Efter att ha inskaffat material under veckan så började jag idag på dragetdräkterna. Ambitiöst så har jag byggt upp grunden på den mask som jag ska använda under den andra dagen. Trots att jag är totalt ohändig så har jag ändå lyckats få ihop ett hyfsat snyggt bygge av gips, ståltråd och plaströr att kvävas i.

En betydande mängd ståltråd användes för att forma "nosen" på masken. Jag var väldigt skeptisk till hur mycket stadga det här skulle ge nosen. Det visade sig dock senare att det inte gav några problem alls.

 

Så här långt kom jag idag. Jag hade tänkt fästa plast och möjligen tyg på den också men det visade sig att gips är så pass efterblivet att eltejp inte fäster på det. Att jag sen inte hittade min limpistol var också en bidragande faktor till att det stannade här.

 

Ja, och sen en bild från första biten av tillverkningen då jag fortfarande hade gips i ansiktet.

 

Löjligt sexigt

Hittade cheesecake från när min syrra fyllde år i våras när jag rotade igenom frysen. Nu är Petter glad, det är bara synd att jag inte har några digestive-kex att strö över.

"Är det hål i båten får man ro som fan". En analogi till sistaminutenplugg.

Många filmer marknadsförs genom utlovande av blod och filmsmärta. Hela saw-serien bygger på folks vilja att se andra dö på vridna och plågsamma sätt. Här har jag satt ihop ett par mysiga klipp med mycket klägg (gore) och blod med bitar i.

Inte så konstigt att ett klipp från cube-serien skulle komma upp. Det är som en föregångare till Saw fast med mindre bakgrundshistoria och mycket mer fokus på matematik och kött som slits, fräts, skivas, hackas, sprängs och eldas sönder. Den här tar dock priset.

Day of the Dead

Det enda den här filmen gör är att bygga upp inför den här sekvensen. Att filmen sen är lika blodig som Romeros andra är också ett plus.

Hostel

Det här är nog det enda klipp som riktigt känts i magen på mig. Den fick mig att inte vilja se tvåan, den här scenen och bara den.

Riki-Oh: the Story of Riki

Den här filmen har jag faktiskt inte sätt. Den ska dock vara något av en pionjär vad gäller kläggnischen i kampsportsträsket. Den fick komma med för att den är så löjligt rolig.

Tarmar är för övrigt något som är roligt i kläggfilmer. Hade tänkt ha med ett snutt ifrån Dog Soldiers där en man och en hund drar dragkamp om den förres tarmar. Mer rolig än äcklig.

 

Men nu räcker det.

 

 

Spenderade en timme på motalas bibliotek idag efter skolan i väntan på att teorilektionen skulle börja. Förutom att fortsätta läsa på jPod så tjuvlyssnade jag på två äldre herrar som satt och samtalade. Egentligen så ska jag nog inte säga att de samtalade för om de gjorde det så var det i någon form av kod som jag inte lyckades knäcka. Jag ska ge ett litet exempel.

Man 1: Tågstation?
Man 2: Nej.
1: Skåpbil?
2: Nej.
1: Willys?
2: Två gånger.
1: I Linköping?
2: Nej.
1: Torget?
2: Ja.
1: Willys?
2: Ja, ju!

Willys återkom de till hela tiden för övrigt.  Först trodde jag att de löste korsord, något som willys dock inte stödde. Jag fick aldrig reda på vad de pratade om. Kanske var tur det.

Damp ner lite brev i brevlådan idag som var adresserade till mig. Bland annat information vad gäller när jag ska göra teoriprovet och uppkörningen. Efter en dryg månad på körskolan anser min körlärare att jag kommer att kunna göra dem i den senare delen av oktober. Teoriprovet ska jag avlägga den tjugoförsta och köra upp dagen efter. Var även nere på körskolan idag och bokade in halkbanan den tjugonde oktober. Dessutom så är ju högskoleprovet samma helg. Om jag även minns rätt så är det höstlov veckan efter så man kan ju räkna med att vi har en större hög med andra uppgifter och prov som ska göras då också. Det lär bli en fin vecka med andra ord.

Sen fick jag även en kallelse från landstinget. Ska upp till US i november och kolla om min rygg vridit sig något mer* sen förra året. Förhoppningsvis kan jag då köra dit upp själv, bara för att.

*Min rygg har en krökning på 19 grader i brösthöjd. Det är inte så illa som det låter då jag aldrig besvärats av det. Dessutom så är det först vid 20 grader som man gör något åt det.

Helgen spenderades åt att inte göra läxor. Blev inte särskilt förvånad på den punkten men ändå, jag kunde varit mer produktiv. Överlag så har nog min förmåga att faktiskt göra läxor minskat ju längre jag gått på gymnasiet. Det var de första veckorna i ettan som jag var absolut mest produktiv, lite synd då vi inte hade så mycket viktigt då. Då gjorde jag varenda läxa. Till och med Edoff frågade mig en gång om jag inte gjorde annat än att plugga. Sen kom den lysande eftermiddagen där jag, Martin och Erik teamade upp och gjorde alla samlade ekvationspapper vi hade fått av Daniel under en tvåveckorsperiod. Fem timmar tog det, något man blev mindre nöjd med då man fick en lika stor bunt nya övningspapper dagen efter. Efter det har det bara dalat.

Att jobba lönar sig ofta så småningom, att slöa lönar sig nu.

Nya influensan lär vara ett uppblåst hot men lär ändå slå ut eller försvaga vissa delar av vår infrastruktur, även inom den privata sektorn. På vissa ställen är det mer uppenbart än andra, till exempel på OLWs utvecklingsavdelning. Med hela kreativa smakutvecklarteamet utom den där konstiga killen med propellermössan hemma i feber och influensakval och den verkställande avdelningschefen utbytt mot en vikare precis utexaminerad från handel så kommer nu OLWs nya smaksensation.

Martin köpte givetvis dessa. Jag kan med glädje säga att det endast med lite fantasi smakade bearnaise.

Steg upp extra tidigt idag för att leta material til dragetdräkterna. Mamma och jag åkte hela vägen till skänninge för att titta runt i ÖoBs armélager efter användbara prylar och material. Köpte ett par trefingrade vantar som luktade som dom legat längst ner i en tvättkorg i en vecka och nio meter bårrem som förhoppningsvis ska komma till användning på något sätt. Vi var även på granngården och köpte jutesäckar som ska snittas upp och sys om.

Jag saknar dock vissa saker. Till exempel ett gammalt skärp i läder eller liknande material. Eftersom jag har en plattform här där jag kan efterfråga saker gratis så undrar jag om det är någon som har ett sådant som jag kan få  eller köpa för en billig penning. Jag kommer med största sannolikhet göra det obrukbart så räkna inte med att få tillbaka det. Men jag kan köpa det som sagt.

På lunchen idag tog jag, Sulek och Jeffrey oss en tur till napoli, inte för att stuvade makaroner är oaptitiligt på något sätt utan för att kebab är löjligt mycket godare (vilket antas bero på mängden lök som är inblandad vid tillagningen). Sulek hade tagit bilen till skolan, troligen för att han var förutseende vad gällde pizzaätandet eller för att han är slö. Dock så hade han parkerat bilen halvvägs till napoli så man hade kunnat gå den resterande om det inte vore för att vi behövde ta ut pengar. Martin visade vilka färdigheter som krävs för att få körkort och fickparkerade snyggt utanför östenssons rakt på en parkeringsfri zon.

Väldigt snyggt, men för att vara rättvis så var han faktiskt inne i en parkeringsruta med ett halvt bakhjul. Något som Jeffrey påpekade kanske skulle gett 5 procents avdrag på böterna.

Bilen var för övrigt väldigt trång. De två långa människorna i framsätet krävde benutrymme och sköt bak bilstolarna en bra bit. Så långt att jag fick sitta med benen så brett i sär att jag riskerade svåra pungsskador ifall vi krockade. Det i kombination med mina stora fötter gjorde att jag satt som i en rävsax i baksätet. Men efter mycket lirkande kunde man till slut ta sig ut ändå.

Napoli erbjöd den snabbaste servicen jag sett på åratal. Det tog max fem minuter från att vi beställt till att vi fick våra flottdrypande kebabvarianter. Jeffrey fick in en kebabrulle stor som en underarm och Martin något som såg ut som en uppfläkt kebab med bröd (och ost). Min kebab med bröd var stor som ett litet land.

Ingen av oss åt dock upp. Kebabmage började infinna sig när man ätit två tredjedelar och kort därefter slutade man i hopp om att man inte skulle få besvär av det på lektionen som följde. Vi åkte sen sakta tillbaka till skolan och bromsade in till promenadfart varje gång vi närmade oss ett farthinder. Magarna var inte glada.

Jag tänker inte skriva något roligt här, bara rekommendera. Produkten som jag länkar till här är inget speciell i sig, bara ett exempel på hur populärlitteratur exploateras och plagiaseras. Kommentarerna är dock guld värda. Jag tror jag fick inre blödningar av dem.

Googlade på strumpmannen förut. Förut har det inte gett så bra resultat om man letade efter min blogg, istället kom det för det mesta upp länkar till barnboken av Dan och Lotta Höjer och om någon konstig örebroare som stal nylonstrumpor från handikappade och gamla tanter. Nu har dock min blogg börjat klättra upp för förstasidan, till allas glädje. Är snart större än....Kenza....vem nu det är.

Folk i syrrans nya klass kände tydligen till strumpmannen. Roligt att ettorna på carlsund trots allt vet vem jag är.

Jag har just insett hur underbart det är att sova en stund när man kommit hem från skolan. Istället för att sitta vaken och göra läxor direkt efter att man kommer hem så kan man ta någon timme, vila ut och ta samhällskunskapsläxor lite senare framåt kvällskvisten. Lite musik i bakgrunden och en skön säng gör susen.

Så fuck sömntåget och om jag vänder upp och ner på min dygnsrytm (som för övrigt redan är åt helvete). Det känns som att jag fått en dos brunsås rakt in i blodomloppet och allt är skönt och underbart. Det är nästan så att jag tar en halvtimme till nu.

Jag gör nog det.

Det gör den verkligen.

Skolfotot får mig alltid att inse hur svårt det är för mig att le på beställning. Det går helt enkelt inte att fejka ett leende. Jag ser bara väldigt besvärad och ansträngd ut, ibland till och med läskigt. Och då kan jag inte ens hålla det leendet en längre period, efter ett par sekunder i falskland får jag kramp i hals och ansiktsmuskler och måste vila.

Överlag så är jag därför en utåt sett en sur människa.  Det är helt enkelt på tok för jobbigt att gå omkring och visa om man är glad. I nian hade jag en klasskompis som påstod sig aldrig ha sett mig le. Folk blir dessutom inte alltid så glada när jag ler. Laila brukar bli väldigt misstänksam om jag någon gång är på "för" muntert humör och Johanna skrek rakt ut en gång när jag blottade mina vita (nåja) gaddar.

Därför är jag glad att skolfotot i år inte fokuserade på ansiktet i samma utsträckning som innan, utan mer på överkroppen. Det känns lite mindre krystat då för min del.

Här är en guide till hur man städar sitt rum som ett proffs. Ihopskriven av allas favoritstädare Petter Wettermark.

1. Röja
Mot veckosluten har alla ens prylar och pinaljer krypit ner från hyllor och ur lådor och lägger sig på golvet. Det är då viktigt att bli av med dem på lämpligt sätt så man sen kan få in snabeldraken och suga bort allt damm. Om du har en stor säng så är det bästa metoden att helt enkelt ta allting och lägga det på sängen. Annars så kan man lägga det precis utanför dörren i en stor hög (viktigt: en hög, snyggt slängd på golvet). Har du hyllor kan du även lägga upp så mycket skit som bara går där. Snygga till det kan man göra sen i steg 4.

2. Dammsuga
Om du har en dammsugare med reglage för sugstyrka så sätter du den på lägsta nivån. På det sättet kan du lyssna på musik medans du dammsuger. Dammsug sen mitt på golvet. Hörnen av rummet och under hyllor, byråar och sängar går att strunta i. Där är man ändå aldrig och berörs av lite skit. Om du missar lite damm så är det dock inte hela världen. Du ska trots allt städa nästa vecka också.

3. Flytta in
Om du lade sakerna på sängen, putta ner dem. Lade du dem utanför dörren, knuffa in dem så långt att det går att stänga dörren. Glöm inte att göra gångar där du ofta går i rummet.

4. Plocka iordning på hyllorna
Tråkigt, hoppa till steg 5.

5.Färdigstädat
Du har nu städat färdigt. Sätt dig vid datorn, dra ut eller gör något annat som är kul.

Glöm inte att varva städande med annat i takt med att du hittar gammalt intressant skräp på golvet eller när någon skriver till dig på msn. Pauserna ska gärna vara långa och oproduktiva. Du vill ju inte slita ut dig.

Visste inte riktigt vart jag skulle placera den här. Klipp-kateogrin är standard för film men den här är för konstig för att inte hamna i "WTF". Den är i vilket fall som helst en av de sjukare videor jag sett på länge. Njut.

I fredags så var jag nere på gymnasierock. Martin och jag hade delat erbjudandet om att köpte två biljetter för hundra riksdaler, så något billigare än det först var tänkt blev det (dessutom så fick man ju en lott som gav en chansen att vinna en gitarr och en förstärkare senare och ett tjusigt armband i blå plast). Det blåste en hel del under hela kvällen vilket ledde till att det även blev väldigt kallt om man ska tro Martin, Malin och Bella. Själv märkte jag inte av något förrens lite senare på kvällen, det kontrade jag dock genom att stoppa en varm cheeseburgare i vardera byxficka, det var varmt och mysigt. Då kunde man stå kvar till sista bandet spelat klart. Något de flesta av de få som ens var där gjorde, stackars Atmosfear.

Dagen efter så spontanköpte jag Rockband 2, var helt enkelt sugen på att bränna lite pengar på plastiga låtsasinstrument. Mamma tckte att det var dumt att göra av med hela studiebidraget på något så onödigt, speciellt nu när jag blivit myndig, jag sa då att jag skulle få igen pengarna sen under eftermiddagen när jag skulle vinna gitarren. Bror min var dock extremt exalterad över inköpet och slet tag i lådan med instrument så fort vi kommit in med bilen på garageuppfarten och sprang in i vardagsrummet för att slita upp den. Några minuter senare var allt ihopmonterat och spelet igång. Vi han dock inte spela särskilt länge, jag skulle möta upp med Martin och sen dra ner till hamnen för lottdragningen.

När vi kom ner möttes vi av någon vidrig blandning av country- och dansbandsmusik. Hamnrock hade tydligen glömt att det skulle vara rock....i hamnen. Det var inte mycket folk från gårdagen där inte ens när dragningen började närma sig kom det folk. I slutändan så var det kanske 10 personer där som troligen hade lotter, varav de flesta hade tagit med sig tomma gitarrväskor för att kunna konka hem det som de hoppades vinna. Den avdankade programledaren Uffe [något] drog papperslappar med nummer ur en hatt. Första lappen han drog hade tyvärr ingen maka i publiken, inte den andra heller. Han fick stå och dra ett bra tag utan att någon kunde ta priset. Plötsligt så drogs mitt lottnummer. Så jag fick gå upp på scen och ta emot gitarren. Killarna med gitarrväskornas miner var obetalbara när jag i mikrofonen konstaterade att jag inte kunde spela gitarr. Jag fick dock medge att jag kanske möjligen skulle försöka lära mig. Det roligaste av allt var att jag inte ens behövde visa upp min lott överhuvudtaget. Jag kunde helt enkelt ha varit någon som bara kom upp och tog gitarren för att sen försvinna i tomma intet.

Så nu sitter jag här med en gitarr (och en förstärkare) och funderar på vad jag bör göra med den. Det är möjligen inte någon som skulle vilja köpa den?

I onsdags så införskaffade köttmännen (mjukporr) kött till de tester vi ska utföra i projektarbetet. Vi har varit nere på östenssons i stan tre gånger den senaste veckan och tiggt kött. Vi ville inte lägga en massa pengar på en hel förpackning kött då vi enbart skulle använda ett par tiondelars gram av det. De två första gångerna kunde vi inte få något gratis, ena dagen var datumen på köttet för bra och den andra gången var inte den köttansvarige inne. Tredje gången fick vi lite kött med dåligt datum. Det kändes dock väldigt snålt att få just de bitarna gratis. Den köttansvarige sprättade nämligen upp en förpackning och skar upp en lagom stor bit åt oss. Biten kan inte ha vägt mer än 50 gram och köttet kostade 16 kr/kg. Att slippa betala för den biten kändes därmed väldigt onödigt (och pinsamt).

Idag och igår preparerade vi proverna inför teststaidet. Det innebar att väga upp de minimala mängder kött vi behövde, bomba dem och låta dem stå och svalna över natten. Nu i eftermiddags tog vi ut proverna ur bombrören. Alla var klart färgade, troligen av kopparjoner. Resultaten har dock hittills väckt fler frågor än svar.

Min mobil beter sig dumt igen. Vissa knappar slutar fungera, däribland "vänsterknappen" och den ena av multifunktionsknapparna. Vänsterknappen stör inte så mycket, det går att ta navigera menyerna ändå, även om man får ta vissa omvägar. Högerknappen ställer dock till en del irriterande småproblem. Det som hittils stört mig mest är att det är den knappen som stänger av väckerklockan. Den andra multifunktionsknappen styr snooze, men kan inte stänga av den efter det. Jag oroade mig över hurvida jag skulle kunna ha med mig mobilen till skolan och hur det skulle kännas som min väckningssignal konstant går på. Som tur var så kom jag igår på att man istället för att stänga av signalen kunde flytta tillbaks klockan ett par minuter direkt efter att man vaknat och därmed slippa fortsatt morgonterror.

Lättare sagt än gjort. När jag vaknade imorse så lyckades jag i mitt yrvakna tillstånd aktivera ytterliggare en alarmsignal. Nu har jag därmed två signaler att stänga av när jag vaknar, fast något säger mig att den siffran snart kommer att ligga uppåt fem. Dessutom så måste jag nu sätta signaler på helgerna med.

"Men Petter, varför stänger du inte av mobilen på helgmorgornarna då?".
Tyvärr så är det så att Sony Ericsson, smarta som de är, har byggt mobilerna så att alarmsignalen ska gå igång ändå även om mobilen är avstängd eller till och med urladdad. Jag tror för fiskpinnen att den kan forsätta ringa trots att man tar ut batteriet, maler ner mobilen och kastar den i havet.

Men just nu är jag på tok för snål för att införskaffa en ny. Vi får se hur lång tid det tar innan jag blir galen på den.

Tittade i ett ikea-häfte när jag kom hem idag. Förutom att jag jag hittade snygga plastväskor storlek skrivblock (som tyvärr inte fanns i gult) så hittade jag intressanta semesterrabatter. Främst riktat till barnfamiljer som vill till Kanarieöarna.

Erbjudandet gäller för:

• Två vuxna
• Två vuxna och ett barn
• Två vuxna och två barn
• Tre vuxna och ett barn
• Tre vuxna och två barn

Bara jag som tänker på alla familjer som har tre barn (eller fler) och två vuxna istället för tvärtom? Jag som är uppvuxen i en sådan vet att resebolagen har som norm att två är lagom och tre är en för mycket. Att sen tre vuxna och ett barn skulle åka på semester tillsammans får iallafall mig att lyfta lite på ögonbrynen.

Okej, för att vara rättvis så gäller vuxenstämpeln från 12 år (samma som systembolaget). Det betyder att tre vuxna plötsligt blev två vuxna och en unge på 12+. Att de dock räknar bort alla familjer som har tre barn under 12 och vill till Kanarieöarna tycker jag är dumt. Även om det inte rör mig längre om tre(+)-barnsfamiljer inte får rabatt på sin egentligen onödiga semester.

Min syrra daskade till mig i ansiktet med en kassler.