Strumpmannen

På lunchen idag tog jag, Sulek och Jeffrey oss en tur till napoli, inte för att stuvade makaroner är oaptitiligt på något sätt utan för att kebab är löjligt mycket godare (vilket antas bero på mängden lök som är inblandad vid tillagningen). Sulek hade tagit bilen till skolan, troligen för att han var förutseende vad gällde pizzaätandet eller för att han är slö. Dock så hade han parkerat bilen halvvägs till napoli så man hade kunnat gå den resterande om det inte vore för att vi behövde ta ut pengar. Martin visade vilka färdigheter som krävs för att få körkort och fickparkerade snyggt utanför östenssons rakt på en parkeringsfri zon.

Väldigt snyggt, men för att vara rättvis så var han faktiskt inne i en parkeringsruta med ett halvt bakhjul. Något som Jeffrey påpekade kanske skulle gett 5 procents avdrag på böterna.

Bilen var för övrigt väldigt trång. De två långa människorna i framsätet krävde benutrymme och sköt bak bilstolarna en bra bit. Så långt att jag fick sitta med benen så brett i sär att jag riskerade svåra pungsskador ifall vi krockade. Det i kombination med mina stora fötter gjorde att jag satt som i en rävsax i baksätet. Men efter mycket lirkande kunde man till slut ta sig ut ändå.

Napoli erbjöd den snabbaste servicen jag sett på åratal. Det tog max fem minuter från att vi beställt till att vi fick våra flottdrypande kebabvarianter. Jeffrey fick in en kebabrulle stor som en underarm och Martin något som såg ut som en uppfläkt kebab med bröd (och ost). Min kebab med bröd var stor som ett litet land.

Ingen av oss åt dock upp. Kebabmage började infinna sig när man ätit två tredjedelar och kort därefter slutade man i hopp om att man inte skulle få besvär av det på lektionen som följde. Vi åkte sen sakta tillbaka till skolan och bromsade in till promenadfart varje gång vi närmade oss ett farthinder. Magarna var inte glada.