Strumpmannen

gLÖM INTE ATT GÅ MED I GRUPPEN vI SOM ÄLSKAR CAPS LOCK PÅ  FACEBOOK! mYCKET BÄTTRE ÄN FALUKORVSGREJEN.

Idag var jag rädd. Efter att förhoppningsvis skramlat ihop tillräckligt med poäng på matteprovet för ett G och fått reda på att vi inte hade någon samhäll idag heller och därmed hade hål i tre timmar framåt så beslöt jag, Jeffrey och Martin att dra oss hemåt. Jag hade ju trots allt bil idag. Så Martin och Jeffrey pälsade på sig (kallt ute) och vi traskade bort mot parkeringen. Problemet var att bilen inte stod kvar. Helvete, bilen står inte kvar! En massiv ångestattack for igenom mig. Vad fan gör jag nu!?

Jo, jag ringer pappa givetvis. Det visade sig att han utan att upplysa mig om det gått och hämtat bilen en halvtimme innan jag kom ut. Tack pappa för att du verkligen lyckas skrämma skiten ur mig.

Istället för att åka hem så spenderade jag då hela hålet i skolan. Somnade nästan ett par gånger och drev runt i jakt på något stimulerande att göra. Allt för att sen komma till psykologilektionen, göra prov i trettiofem minuter och sen gå hem. Underbart.

Att glida runt på Wikipedia är en av mina favoritsysslor. Idag snubblade jag in på en artikel om "vått golv"-skyltar. Den förklarar hur den genom historien bland annat hjälpte romarna att utvidga sig till den stormakt de en gång var (då det dramatiskt minskade antalet stukade vrister). Hela grejen är fejk men det är ändå kul att läsa.

Den riktiga artikeln är inte lika otrolig som den nyss nämnda men är inte för det tråkig heller. I USA kan man stämma folk man är hemma hos om man halkar på vått golv när de inte satt ut en varningsskylt. Det är ju dock inte särskilt förvånande då det är mer regel än undantag att dra in juridik i banala vardagshändelser,

Ni börjar bli duktiga på det här. Handsken is pleased.

 

Stens lärde mig att –Handsken-
-Handsken-, lärt mig att gråta
Så ta del –Handsken-, lär mig att vara –Handeken
'Cause det inte svårt att falla,
Och jag vill inte –Handsken- henne
Dess inte –Handsken- att falla
Och jag vill inte -Handsken-
Dess inte svårt att växa
När du vet att du vet –Handsken Handsken-

Jag tycker att det är deprimerande att snön smälter (tar skydd från det brinnande toapapper som kastas på mig). Då menar jag det verkligen. Snö är något härligt som ska omfamnas när den väl är här och det är ledsamt att se de vackra vita bergen dra sig tillbaka så att de sjuka bruna gräsmattorna blottas. Jag är dock glad för den kvalitetsvinter vi faktiskt fick i år, den ska minnas.

Även fast det resulterar i att snön smälter så har jag den senaste veckan glatt mig åt det varma vädret. Trots att det har varit nästan tio grader hela veckan så beter sig folk som att det fortfarande är midvinter med påpälsning därefter. Jag har istället, till mångas fasa(?), gått i kortbyxor och t-shirt varje dag till skolan. Eller inte riktigt alla dagar. Två dagar fick jag skjuts och då fick jag ironiskt nog inte hänga med i den varma bilen om jag inte tog på mig en jacka eller tröja. Det har varit riktigt angenämt.

Jag säger inte att det bitvis var kallt. Även om jag kanske inte fryser som andra gör så känner jag av en viss kyla. Huden svalnar av och ledvätskan i fingrarna blir tjockare (det är så det känns i alla fall). Men vid det här laget har jag byggt upp en sådan tolerans mot det att jag klarar det ändå. Vikingaarvet ska upprätthållas.

Engelska, vad i helvete? Jag vet inte om Karin på senare tid faktiskt blivit galnare eller om det bara är inbillning men det hon gör nu är i vilket fall som helst pants-on-head retarded. För er som inte redan märkt det (hur det skulle kunna undgå er är ett mysterium i sig, som att inte märka att man får tegelsten i huvudet) så har Karin en hard on för uppsatser men troligen även gangbangs då hon ger uppsatserna ett numerärt överläge mot eleverna i engelskgruppen. Just nu så pass många så att man passande nog kan rulla ihop dem, sticka dem i alla ens kroppsöppningar och ändå ha fler över att bli slagen i ansiktet med. Jag vill inte gå för djupt på det här, men om vår vän Freud har lärt oss något så var långa uppsatser en central del av Karins barndom.

På väg hem från skolan idag så hoppade fram en en tjej i tioårsåldern med en pinne i handen och viftade den mot mig. Hon frågade vem jag var så jag sa vad jag säger till alla i den situationen, snömannen. Då sa hon att hon skulle döda mig. Vad fan?

Dessutom, kuk.

Missade min tupplur idag vilket gjort mig löjligt trött. Nu har det istället blivit så att det är för sent att ta en tupplur och en aning för tidigt för att gå och lägga sig på riktigt. Hjälper inte att sängen är mjuk och inbjudande heller.

Det som jag egentligen tänkt ta upp idag är om hur dålig jag är på att prata i telefon. Nej, inte på det sättet att jag inte vet vilka hål luren ska vändas mot eller ens att jag har telefonfobi (egentligen inte längre), istället så är det att jag aldrig hör vem det är jag pratar med och hur pinsamt det är. Ett vanligt samtal börjar med att jag säger hallå och att den som ringer även gör det. Av någon anledning, om det så beror på kosmisk strålning eller att alla världens hundvalpar konspirerar mot mig, så tänker jag alltid på något annat i ögonblicket då den jag pratar med presenterar sig. Det är även alldeles för pinsamt att fråga vem det var då personen faktiskt var duktig och precis berättade vem det var. Ofta försöker jag då istöllet lista ut vem personen är genom att lyssna på rösten, något som jag brukar lyckas med till slut men som är ytterst förnedrande ända tills man gör det.

Det stora problemet är dock inte att jag alltid missar detta. Det är när någon jag aldrig eller ytterst sällan pratar med ringer. Utan rösten man kan försöka placera så är jag körd, finito. Jag får helt enkelt spela med tills jag lyckas placera personen, om jag ens gör det. Har åtminstone vid ett tillfälle tagit mig igenom ett telefonsamtal utan någon koll på vem det var för att sen slå upp vad som stod på nummerpresentatören på eniro och först då fått den där aha-upplevelsen. Jävligt pinsamt men det gick ganska bra till slut ändå.

You know the drill, låt oss börja.

I know it is difficult over the –Handsken-
But when I have you near
You want to go away
I know –Handsken- been thinking
But tell me how you feel

I’ve tried to meet others
But it is not easy
I have tried to –Handsken- you
In every way
It is time to hang up
But to stay feels so –Handsken-

Idag tänkte jag prata om änder. De där söta små fåglarna som bor i våra sjöar och lever på pensionärers välgörenhet i form av gammalt bröd. Jag såg nämligen en bild i tidningen idag där man beklagade sig på att det fortfarande var mycket snö i uppsala men att det var något herr gräsand brydde sig om (han hade vårkänslor helt enkelt). Bildens innehåll var väldigt väldigt lik våldtäkt. Men det kan det väl inte vara det hör väl inte precis till gräsänders beteende?

Låt det här scenariot fortgå en stund så har ni en bra bild över hur tidningsbilden såg ut.

 

Faktiskt så är det så att änder är ett av det djur som våldtar mest. Runt 30 procent av alla parningar är påtvingade. Faktiskt så många att det pågår någon sorts evolutionär kapprustning hanar och honor imellan. I shit you not, våldtäkt är så vanligt att evolutionen har gynnat de honor som är bra på att undvika våldtäkt och de hanar som är bra på att våldta.

 

Hanarnas penisar är ett kapitel för sig. De flesta fåglar har inte penisar överhuvudtaget utan nöjer sig med att gnida sin kloak mot honans kloak när de parar sig. Änder däremot märkte väl att gnida saker mot varandra inte alls var lika effektivt som att sticka in saker i andra. På så sätt kan änderna lättare hålla sig kvar men inte nog med att de ens har en penis, den är även taggig så att den ska fästa (fästa?) bättre. Den är även korkskruvad, något som också ger en bättre greppförmåga. Inte nog med att de är ytters bra på att hålla sig kvar (bevisligen) de har även något som kan liknas vid en borste på toppen. Då våldtäkt är så pass vanligt (och för att änder har något för gangbangs) så finns det ju en risk att honan de hoppar på redan har blivit betäckt. Borsten "städar ur" sperma som eventuellt var där innan, allt för att den här andens gener ska föras vidare.

 

Honorna är ju inte sämra dem. Jag nämde ju förut att hanarnas penisar var korkskruvade för bättre grepp. Det visar sig att de flesta är skruvade motsols. Honorna har därmed utvecklat kloaker som går medsols. Är inte naturen fiffig? Inte nog med att penisen inte passar som den ska så är kloakerna en labyrint, bokstavligt talat. Vi pratar om låtsaskloaker, korsningar och återvändsgränder. Allt för att de inte ska bli tvångsbefruktade av hanen.

 

En riktig jävla strid med andra ord. Och den funkar till viss del. Jag nämde förut att 30 procent av alla parningar är våldtäkt. Statistik visar (försöker föreställa mig hur man tagit fram den här statistiken, vissa saker kanske man inte ska gå för djupt in på) att bara 2 procent av alla andgraviditeter beror på våldtäkt. Med andra ord så har honorna övertaget i kapprustningen.

 

För tillfället.

Hittade en serie filmer på youtube idag så lär gå hem hos inbitna ateister (så som mig själv). Det är en surmulen men ytterst charmig britt som under en tre år har lagt upp videor av sitt ansikte då han med glimten i ögat passivt aggressivt kritiserar de abrahamitiska religioner och pratar om hur jobbigt det är när politik och religion går ihop.

Ta en titt på Pat Condells kanal, riktigt trevlig röst att lyssna på.

 

...eller åtminstone vara nära på att dö. Under min skolgång så har jag gått i tre klasser. Den första var hela lågstadiet och upp till och med femman, den andra var resten av grundskolan och den tredje är den jag går i nu. Bra klasser allihop. Men varje gång jag bytt klass så har det känts som ett uppbyte, vilket i sig också varit väldigt trevligt. Nu har jag dock inte tänkt att hylla min nuvarande klass i det här inlägget. Istället så hoppas jag att det här på något sätt ska bli en trendbrytare.

Min första klass i bråstorp var också en A-klass. Alla i den bodde i princip grannar eller hade gjort det under någon gång under de sex åren. Någon gång i mellanstadiet, jag vill minnas att det var i femman men jag är inte helt säker, så fick en av mina klasskompisar cancer, leukemi. Han fick cellgifter, tappade allt hår och var väl så där allmänt kass som cancerpatienter blir. Efter mycket om och men så kom han till slut igenom sjukdomen. Idag så lever han väl ett fullgott liv men då spekulerar jag bara. Jag har inte så mycket kontakt med honom längre.

I sexan fick jag en ny klass som sen fylldes på i sjuan med ett antal nya elever. Vi var uppåt en trettio stycken när vi slutade nian. Allt var verkligen riktigt härligt men lite synd att alla skulle åt olika håll i och med gymnasiet. En förmiddag veckan efter skolavslutningen så började det cirkulera rykten om att någon från skolgårda hade blivit påkörd uppe vid kosrningen av metallvägen och östermalmsgatan. Samma kväll var hela klassen och lade blommor på refugen. Jag vet inte hur lång tid det sen tog tills begravningen men jag har fortfarande kvar ett halvt paket pappersnäsdukar i kavajen jag använde den dagen.

Om det här nu håller i sig så skulle någon i NV07A kunna vara död eller nära döden innan sommaren är slut. Det eller i den andra klassen som har en gemensam länk. Nämligen Jonas Löfkvist i ES07 som är den enda andra som gått i samma klasser som mig genom hela grundskolan.

Konstig tanke eller hur? Vore väl lite osmakligt med en bild på klassen är.

I fredags så berättade Anna Wik om hur en lärare hon kände hade en elev som natten inför ett prov suttit och knarkat koffeintabletter och pluggat istället för att sova. Morgonen efter på provet så var eleven givetvis utmattad, men koffeintabletterna höll honom/henne uppe under provet. Inte nog med det, eleven märkte att nattens pluggande hade hjälpt och allt var så lätt. Ja, allt var riktigt lätt. Eleven kunde svaret på varenda fråga och gick därifrån med ett smil på läpparna för att allt hade gått så galant. När eleven sen fick tillbaka provet så blev denne jätteförvånad. Eleven hade inte fått en enda poäng. Istället för att svara på frågorna hade denne bara skrivit "det här är så lätt" i varenda svarsfält.

Anledningen till att Anna berättade det här var för att visa oss hur dåligt det var att missbruka saker som koffein. Jag tyckte dock att det hela lät mer som en skröna. Speciellt med tanke på hur osannolikt det är att man skriver "det här är så lätt" på varenda fråga utan att märka det. Även om man har lite för lite blod i koffeinomloppet. Att det var en kompis som varit med om det gjorde ju inte saken lättare att ta.

Jag bestämde mig därför för att göra lite research på det här. Så mitt i projektarbetsskrivandet letade jag upp det här. Det visade sig att liknande historier har cirkulerat i studiemiljöer sen åtminstone sjuttio år tillbaka då då någon ska ha tagit benzedrin (amfetamin) för att klara provet bättre och fått samma resultat. Det är inte bara en svensk historia heller. En fransman ska tydligen ha gjort samma sak och fyllt trettio sidor med sitt eget namn. En brittisk komediserie (red dwarf) hoppar på det här "fenomenet" och hade en karaktär som skrev "I'm a fish" 400 gånger på ett prov efter att ha tagit någon substans.

Jag vet inte vad ni tycker men jag anser att det verkar osannolikt att det här händer ofta. Att folk tar något uppiggande innan prov kan jag ta (även om amfetamin kanske inte är det klyftigaste, men då har jag inte provat det). Men att det sen händer om och om igen att folk fyller sida upp och sida ner med saker som "det här kan jag" eller "det här är så lätt" verkar väldigt osannolikt. Jag tror istället att det är en historia som är till för att avskräcka elever från att använda stimulanter vid prov, vilket är i exakt samma syfte som Anna berättade den för oss i början.

Så känner jag mig nu, riktigt tysk.

För er som antingen är nya eller lider av grav demens så upplyser jag er igen att det här är en form av utmaning. Ni ska helt enkelt lista ut vilken låt den här texten kommer ifrån.

 

Life is like a hurricane
Here in –Handsken-
Race cars, lasers, aeroplanes
It's a -Handsken-blur
Might solve a mystery
Or rewrite history

 

-Handsken- (oooh ooooh)
Every day they're out there making
-Handsken- (oooh ooooh)
Tales of daring do bad and good
-Handsken- (oooh ooooh)

 

Jag och handsken önskar er lycka till.

Egentligen skulle jag ha spenderat hela dagen på projektarbete. Med det menar jag att jag skulle sitta och vänta jättelänge på att jag en skulle ta tag i det för att sen skjuta upp det tills imorgon ändå. Det är ändå av någon anledning bättre att göra det än att helt strunta i det från början. Jag drog och bowlade, varför låtsas egentligen?

En av de senare grejerna vi har fått för oss i släkten är att bowlingtävlingar är bomben. Idag var det andra gången vi tävlade om vilka som var bäst på att kasta klot när för en glatt bana och knocka ner så många pinnar som möjligt (efterbliven sport (mer så än annan sport)). Min familj förlorade åter igen, mina kusiner tränar allt för mycket bowling för att det ska vara en jämn match.

Något man måste skratta åt är dock bowlinghallen vi var i. Den här gången var vi i linköping, deras hemmaplan, och körde. Om ni har varit där så vet ni hur det är. Om inte så ska jag förklara hur vi hittade dit. Bowlinghallen ligger i linköping sporthall, dock så använder den inte samma entré som alla andra idrotter. Vi gick först in i huvudentrén och hittade en stor karta som vi studerade en bra stund. Vi kom sen fram till att bowlinghallen låg på baksidan av sporthallen. Inte vilken baksida som helst heller, det var i princip en lastkaj på den sidan så man först trodde att man kommit helt fel. Efter att ha knatat förbi ett par pelare kom man fram till något som liknade ett stort elskåp med texten "bowlinghall" på som en stor efterkonstruktion som man skulle gå in i. Jag skrattade ända tills jag kommit in och hade hängt av mig jackan åt hur efterbliven ingången var.

Nej, mina ord ger fan inte rättvisa åt hur dumt det var. Gå och se efter själva.

Örjan pratade om människans biologiska klocka i tisdags. Att astmatiker har det som svårast runt klockan 7 på morgonen, ens kroppstemperatur är lägst framåt kvällen och att i alla fall män var som kåtast precis efter att de vaknar. Han nämnde även att människor generellt sett mår bra av att sova istället för att ha de där sista lektionerna på dagen. Jag skulle verkligen inte ha något emot att göra det, men så är ju givetvis de där lektionerna i vägen.

Fem är annars min sovtid, en tid som egentligen ska användas till att motionera enligt Örjan. Torsdagar är annars en väldigt bra dag att prova ut det här på, något jag sen även gjorde. Två timmar försvann i en handvändningoch plötsligt var klockan fem (nej jag motionerade inte sen, även om Sulek försökte släpa med mig till gymmet ett par gånger). En hel eftermiddag bortslösad, jag som hade tänkt pyssla lite med mat-kategorin som gått oanvänd alldeles för länge. Istället så dreglade jag ner min tröja och drömde att jag grävde upp lego ur botten av en pool.

Dessutom har jag nog spenderat tre gånger så mycket tid på att titta på den här ikväll än åt projektarbete.

För tillfället är jag frustrerad modell grövre. I torsdags inhandlade jag Bad Company 2 och det har i stort sett hela tiden inneburit problem för min del. För det första så har EAs servrar fungerat så illa att man helt enkelt kunde ha bytt ut dem allihop mot två paket mariekex och en internetkabel och inte sett någon märkbar förändring. Som att det inte vore nog med att alla drabbas av detta så har även jag specifikt verkat bli utvald till något illa funtat skämt. Det har visat sig att efter att jag startat om min dator så är det om än ännu mer omöjligt (jag vet att den kombinationen av ord inte fungerar i praktiken. Men tro mig, det är så det är). Varje gång man försöker gå in på ett multiplayerspel så stänger spelet ner till skrivbordet. Petter frustar.

Jag lyckades faktiskt lösa problemet. Om man installerar om allting så kommer spelet in på spåret igen. Tyvärr så verkar den här taktiken bara fungera tills nästa gång man har startat om datorn, sen uppstår samma problem igen. Man kan då välja mellan att installera om det igen eller att pytsa ut datorn från balkongen tätt följd av några av de tyngre möbler vi har här hemma.

Och då har jag inte ens nämnt punkbuster. Om man trots dålig uppkoppling och en dator från FOT skulle lyckas komma in i ett game så blir man hälften av gångerna kickad för att ens antihacksystemet inte är samma version som serverns. Det är frustration.

Ibland händer det att jag startar en ny kategori. Idag är det en sådan dag men inte nog med det, idag så introduceras Handsken till sidan, en person som kommer att fungera som som både kreativ konsult samt förhoppningsvis lägga upp inlägg som de här varje söndag.

Handsken är inte en ny bekantskap för mig men har varit bortrest ett bra tag. Innan Handsken kom tillbaka till Sverige så var Handsken bosatt i den demilitariserade zonen mellan Nord och Sydkorea där handsken jagade vildsvin med kniv och sålde minor Handsken desarmerat på ett sätt som får MS röj att verka konservativt till pantade turister.

Nu är Handsken tillbaka och bad mig om att får starta en sorts utmaning i min blogg. Ni som varit med och löst rebusar kommer känna igen er ganska väl. den stora skillnaden är dock att istället för en serie bilder så har Handsken en väl modifierad låttext som ni ska lista ut var den kommer ifrån. Men för att inte spilla mer tid. Here it is:

Jag vet att hon vet att jag inte är förtjust i fråga
True or false it may be Sant eller falskt det kan vara
She's still out to get me Hon är fortfarande på att få mig

 

Släng er på kommentatorsknappen.

Härom dagen läste jag om en kvinna som hade EDS eller Ehler Danlos Syndrom. Det innebär att bindvävstillverkningen på något sätt är nedsatt. Detta innebar för den här kvinnan som för de flesta att hon hade väldigt töjbara leder och hud. Hon demonstrerade detta väldigt fint på en bild i artikeln. Så här såg det ut.

Det här fångade mitt intresse. Inte för att det är vare sig coolt eller groteskt men istället för att jag också kan göra så där. Många har säkert redan sett det men för er som inte har det väljer jag att lägga upp en bild även på det.

 

Jag var tvungen att ta reda mer om EDS. Så jag googlade fram fler bilder. Bland annat den här som jag också kunde efterapa utan vidare svårigheter.

Jag verkar ju besitta vissa egenskaper som de som har EDS diagnoserat har. Betyder jag att jag har EDS?

Troligen inte. Jag läste vidare om det på bland annat wikipedia och där stod det att även om överrörliga leder och töjbar hud var symptom för det här så åtföljs de av väldigt skör hud, leder som hoppar ur och allmän trötthet då ens muskler får stödja upp kroppen där huden normalt ska. Det är en handikappande sjukdom, något som artikeln jag läste även förtäljer. Det var dock lite synd att jag inte kom mycket närmre ett svar om varför jag har så töjbar hud. Annat än fler bevis som pekar mot att det har något med bindvävnad att göra.

Går på repeat just nu. Otroligt catchy.

Jag misstänker att Kenny Starfighter känner sig lite ensam. Även om en teamup Filip, Fredrik och han imellan skulle vara helt fantastiskt.

Hade glömt bort hur fantastiskt skönt det är att bara komma hem från skolan och sova i ett par timmar. Men innan jag kom hem och kletade saliv över hela min kudde till hjärnan kändes alldeles luddig och härlig så var jag ju som sagt i skolan. Karin var trevlig nog och gav oss ytterligare en skrivuppgift ovanpå den vi redan har. Det måste krävas ganska mycket skill för att ens komma på allt skit som hon gör. Men Johannes och jag tror vi kom på hur hon faktiskt gör det. Enter Karins uppsatsämnesmall.

Vad är  | Naturens/ödets/slumpens/ostsåsens/etc... | roll i |  [bok hon tvingat klassen att läsa]
Med den mallen kan man lätt komponera ihop hur dumma uppgifter som helst utan något som helst direkt arbete. Man behöver inte ens ha någon mening bakom det. Tur att jag hade akupunkturnålen med mig idag så att jag inte somnade.

Det jag reagerat mest på idag är hur kvackelmagiga vissa är. Att jag trycker in en nål i huden (som för övrigt ska tryckas in i huden) är verkligen ingenting mot folk som klyver sina kukar, trycker upp smällare i stjärten eller trycker (grövre) nålar genom sina testiklar. Eller för den delen att vi ska skära lite grishjärtan i biologin snart. Att jag sen har sett sådana saker är en helt annan sak.