Strumpmannen

 

Klockan tio idag så befann jag mig i bilen på väg till Linköping. Dags för lite mellandagsrea med mamma och Lisa, något jag inte alltid hänger med frivilligt och gör då deras Y-kromosombrist ger dem ett visst uthållighetsövertag shoppingmässigt. Jag gav mig iväg ändå. Något som var löjligt begåvat var när vi väl framme kom på att vi bara hade en mobiltelefon med oss, något som gjorde att den första timmen efter att vi delat upp oss gick ut på att försöka leta upp varandra så vi kunde gå vidare till nästa affärskomplex.

Jag var från början med för att införskaffa ett par nya jeans (Jins, någon?). En plan som ganska snabbt gick i stöpet då alla som låg inom min prisklass hade så usel passform att jag lätt hade fått ner åtskilliga liter russin i dem. Det är därför logiskt att man går och handlar böcker istället och i bästa "köp mer än du behöver"-anda så antog jag bokias Tag 4 betala för 3-erbjudande och har nu därför lite nya böcker att läsa.

Verkade typiskt mig att dra ut för att köpa kläder och komma tillbaka med något inte helt värdelöst men svårt att ha på sig. Men på vägen till bilen hittade vi en väldigt färgglad butik som jag först misstog för att vara en barnklädesaffär. Vad butiken hette lyckades jag aldrig få reda på, men två tröjor fick jag med mig därifrån. Inga byxor tyvärr, det får bli Kalle Anka-looken.

Jag tror att när Alex och min julhälsning lades upp förra veckan så var det en del som tänkte tillbaka på hur Alex och jag gått runt och skrikit "aah my eyes!" och vridit oss av skratt och dragit en koppling där i mellan. Jag tror dock att det är många som tänker sig att det är just det som syndes på bilden som framkallade ögonsmärtor (och om det gjorde det på någon som såg bilden så är jag djupt ledsen för det). Det är inte en helt korrekt slutsats. Visst så var det under den dagen och under den fotosessionen som uttrycket först myntades, jag måste dock få förklara vad som egentligen menas med att Alex ögon gjorde väldigt väldigt ont.

Alex och jag har planerat det här sen en lång tid tillbaka. En episk julhälsning som verkligen skulle fästa sig i minnet på de som hade (o)turen att sen den. Det gick ner en mängd planering i det. Framskaffning av material, planering av datum och anskaffandet av en amatörfotograf som var tillräckligt diskret för att hålla det hemligt tills julafton. Den bild som jag lade upp var nog den mest barnvänliga (och mest komiska, på sitt sätt) bilden vi tog. Vi har en hel mapp med bilder som följer samma tema som med största sannolikhet aldrig kommer att få se dagsljus. Detta tack vare en kombination av kalla fötter från våran sida, något kanske kan få er att föreställa er hur pass diaboliska bilderna är, samt rädslan för att Alex skulle få pisk av Hanna om vi lade upp bilderna frivilligt.

Trots att vi inte är alltför positiva till att lägga upp resten av bilderna så är vi ändå på någon vänster stolta över dem. Något vi troligen inte skulle ha varit om vi hade fullföljt den ursprungliga planen. Tro det eller ej så är det jag just beskrivit en väldigt nedbantad version av den ursprungliga planen. Någon kanske lade märke till de tjusiga kortbyxorna vi hade på bilden. I ursprungsplanen så var det inte tänkt att vi skulle ha kortbyxor, vi skulle ha bikiniunderdelar. Även detta gick i stöpet på grund av kalla fötter och rädslan för pisk, men inte förrän i alla fall jag testade hur det skulle sett ut med hela bikinisetet på mig. När Alex fick se mig i den utstyrslen ramlade han omkull på golvet och vred sig i smärtor medans han skrek "Aaah my eyes!". Det är där uttrycket kommer ifrån.

Vi har dessutom en bild på det spektaklet. Men den lär aldrig bli tillgänglig för er, någonsin.

Den fungerar!

37 stycken rebusar har vi hunnit med sen tävlingen startade i augusti. En mängd har försökt lösa rebusar, 13 har löst minst en. Många har löst desto fler. Efter att jag nu har räknat och kontrollräknat resultatet så är jag stolt över att få presentera första och andrapristagarna.

Första plats: Gabriella
Det här kom nog inte som en överraskning för de flesta. Gäb har lett tävlingen i princip sen den startade och lyckades knipa hela elva rätta svar. Vilket är mer än dubbla det tvåan fick. Gäb var dessutom en av de bidragande orsakerna till att jag instiftade en andraplats, så att resterande deltagare skulle kunna kämpa för något de också. En välförtjänt vinst!

Andra plats: Jeffrey
Den här placeringen var inte alls lika självklar men inte helt otippad. Jeffrey var länge med i en grupp potentiella andrapristagare där ingen under en lång tid utmärkte sig. Detta ändrades nu med den sista rebusen jag lade upp som Jeffrey tog hem. Fyra rätta svar var det som krävdes för en andra plats.

Jag vill även gratulera Isabella, Alexander och Johanna Roshamn som hamnade på en tredjeplats när Jeffrey drog ifrån på slutet. Johanna lyckades till exempel lösa den första tävlingsrebusen som kom upp och Alex kom in relativt sent i tävlingen och lyckades ändå glida in på en tredjeplats. Väl kämpat!

Priserna de kommer. Troligen någon gång under jullovet.

Nu tar rebusarna ledigt, men de kommer tillbaka i vår med en ny tävlingssäsong. Jag önskar er lycka till tills dess och ett gott nytt år!

Eftersom jag aldrig har varit och firat jul med några andra än släkten så vet jag ju inte hur jul ser ut på andra ställen. Men om jag skulle gissa så är det inte riktigt som familjerna Wettermark och Blomquist firar det. Bara sättet jag kom klädd till malmslätt bekräftar nog det. Som tradition så har vi alltid ett klädtema. I år så var temat bläckfisk (historien bakom det löd ungefär "-Vad ska vi ha för tema i år?  -Men ta vad som helst bara, bläckfisk eller något"). Jag tillverkade därför en mask av fyra par strumpbyxor och tog äntligen hem The Slips of Honor, priset för bästa tolkning av temat.

Det här är tyvärr den bästa bilden och då syns inte ens mina tentakler.

 

Det har ätits groteska mängder julmat, julgodis, julfika och mot slutet så smög det sig även in larver på ett hörn. När tomten kom förbi (efter mycket bönande från min smått uttråkade bror) så var vi alla snäppet över proppmätta, precis som det ska vara på julafton (eller på campingsemestrar). Det här året var smått unikt då jag och min kusin, som är året äldre än mig, var de två som fick överlägset flest paket. Något som inte hänt på kanske tio år. Vi vältrade oss i kastruller, durkslag och knivar. Det kändes nästan som att släkten ville att vi skulle flytta iväg snarast möjligt. Jag fick dock även en ritplatta, den skall användas så småningom.

 

Dessutom så hade inte tomten på sig byxor.

Jag vet at det är en hel drös personer som undrat vad jag och Alex gjorde fredagen den fjärde december. Jag kan bara säga att om ni är riktigt nyfikna så ska ni titta in när det precis blir julafton. Då kommer det att till viss del klarna för er.

Att tomta är roligt, det var därför som jag, Robert och Alex drog ner på stan i våra tomtedräkter efter att skolan slutade. Runt torget så spred vi julglädje i våra röda tomterockar och bjöd fotgängare på pepparkakor (vi försökte med en bilist en gång men det slutade inte lika roligt). Vi blev av med en hel burk och man var riktigt varm inombords efteråt (dock kall på utsidan, blåste lite mot slutet).

De flesta barnen vi gav till tog glatt emot den tidiga julklapp som tomten bjöd på. Det var dock en unge som stack ut ifrån mängden, nämligen en ~5 åring som vi stötte på i entrén till city-huset. Så här lät det ungefär när vi gick fram till honom.

-Hohoho! Får man bjuda på en pepparkaka?
-Nej!
-Huh? Men...
-Nej!
-Ahopp, okej då......God jul!

Han visste vad han ville i alla fall.

Efter den hype som byggdes upp under helgen inför korningen av nutidskryssvinnarna så kändes det lite otippat att jag skulle glida in och ta andraplatsen. Jag menar, Philip klättrade typ på väggarna över det här och jag hörde faktiskt en del spekulerande om vem som skulle ta hem det. Mig spekulerades det inte så mycket om, troligen för att jag aldrig haft några riktiga toppar i krysset utan, lite tamt, legat stadigt på 8-9 poäng och aldrig rört mig så långt därifrån. Jag blev dock riktigt förvånad när Anna ropade upp mig, men det var inte destomindre trevligt för det.

Men nu har jag ett biobesök. Vilken film bör jag se? Vad går ens nu?

Eftersom att jullovet är alldeles för kort för att inte ha en guide när det startar så tänkte jag att det redan får komma upp en nu.

1. Inomhusstekning
Inomhusstekningen är ett givet alternativ även under vinterhalvåret. Men eftersom jag redan skrivit om det en gång så tänkte jag inte ta upp det vidare. Men kort sagt så kan jag säga att det funkar på ungefär samma sätt.

2. Utomhusstekning
Här är vad som är nytt för årstiden. De förknippar nog inte jullov med att ligga ute i solen. Det är dock varken särskilt svårt eller jobbigt.

Först så behöver du en strand.

Eftersom att jag bor nära varamon så väljer jag givetvis att sola där. Men vilken strand som helst går egentligen bra. Glöm inte att ta med solglasögon och solstol. Man vill ju varken ligga på marken eller se oglassig ut när man pressar.

 

En av de stora fördelarna med att sola under jullovet är trängseln, eller avsaknaden av den. Hade jag varit på samma plats i juni eller juli hade jag med största sannolikhet inte fått en lika bra plats som jag hade här på bilden.

Kan också tilläggas att man inte behöver ha lika mycket solskyddsfaktor på vintern som på sommaren. Om man bara pressar en halvtimme-timme åt gången så rekommenderar jag att man inte använder någon alls då det kan sluta med att man blir ännu blekare än ni var innan. Planerar ni däremot att sola hela dagen så kan man använda en låg solskyddsfaktor.

Till sist så vill jag säga att ni inte bör ta ett dopp och sen gå upp och lägga sig och sola igen. Risken finns då att vattnet fryser på huden, vilket inte ger någon snygg färg.

Igår så spenderade jag kvällen på att se My Bloody Valentine, en skräckfilm med en 3D-gimmick. Den var faktiskt inte så illa fastän det var en schablonfylld nyskräck i stil med det mesta som kommit ut i genrén de senaste fem åren. Förutom just att man kan se den tvåfärgs 3D och må halvt illa över hur suddiga många detaljer blir.

Men även om filmen i sig inte hade så mycket att erbjuda i form av originalitet så fick jag ändå ut någonting av den, nämligen antagonistens favoritredskap att ha sönder tonåringar med, nämligen en stor och tung gruvhacka. Med något som såg ut att vara löjlig lätthet kunde mördaren klyva, sprätta upp och spetsa sina offer utan att ens svettas i sin tjocka dräkt. Detta gör att gruvhackan nu glider in på listan för tillhyggen jag gärna har till hands när nästa zombieepedemi bryter ut.

En enkättät period

Ledtråd: ------

 

Olösta:

15/12

 

Tack till Bella som filmade och Martin som lade upp den.

För ett tag sen insåg jag en sak som kan vara ganska central om man analyserar min person. Sättet jag ser på tid. Då menar jag inte att jag inte att jag optimistiskt skjuter upp allt till senare tillfällen i hopp om att inget kör ihop sig. Det i och för sig sant att jag gör så, men det är bara toppen av isberget. Jag tror, efter mycket tänkande, att jag ser mitt förflutna jag, jag just nu och mitt framtida jag som tre olika entiteter.

Tänk på det, när jag struntar i att göra biologin idag och istället skjuter upp det tills imorgon så tänker jag ju inte på att "jag" får göra det senare, det är snarare jag imorgon som får göra det. Likväl så kommer mitt morgonjag vara lika argt på mitt då förflutna jag för att jag inte gjorde lite grann av redovisningen i omgångar istället för att bara släppa det som vanligt.

Det kan vara ganska skönt då mitt nu i skrivandestund-jag slipper att göra någon läxa allt och istället kan slappa. Mitt imorgon eftermiddags-jag får väl ta en för laget så att säga.


Slängde mitt morgonjag en muffin i ansiktet på Johanna Edoff idag? Tror faktiskt det. Förlåt för det.

Vad snö det var imorse, det var nästan så jag funderade på att skippa cykeln och ta bilen. Något jag sen gjorde ändå och drog till Skänninge. För att, fuck it, jag kan.

Den egentliga anledningen var att idag så skulle jag och Darth Grek hålla i inte bara en utan två mattelektioner för några nior på en skola som jag glömt bort namnet på minst sju gånger hittils (det är troligtvis den enda skolan med nior i i skänninge, så det är den). Vi var där extra tidigt och gjorde facit till ett tjusigt uppgiftsblad som vi filade på igår (gör man något förutom precis innan det ska vara klart har man kastat bort tid).

Första lektionen började och allt gick mjukt framåt. Blev lite besviken över att de inte hade svarta tavlor som Jeffrey hade beskrivit, hade faktiskt med mig en gaffel enbart i syftet att göra traumatiserande skrapljud. Vi pratade på om pythagoras, vad man kan använda hans formel till och hur genial den var. Sen fick de sköta sig själva med Mattepapprena vi kopierat upp. Det gick i största allmänhet bra, även andra lektionen. Det gick till och med så bra att vi fick gratis skollunch av Hans. 

Låt mig skriva ett par rader om skollunchen innan jag slutar. Jag har gått i skolan i motala kommun i hela mitt liv och alltid fått samma smakbefriade mat från samma plats oberoende om jag gått på Skolgårda, Bråstorp eller Platen. I skänninge var maten kryddad, salladsbordet hade jättebra struktur och maten var faktiskt god. Det ska bli härligt deprimerande att komma tillbaka till Platen imorgon, sätta tänderna i en saftig potatis och gråta en skvätt. Om matkostnade höjs så snälla ,snälla låt åtminstone lite av den kostnade gå till en ökad kryddbudget åt skolköket. Tack på förhand.

Nu har jag gått och funderat ett bra tag utan att ha kommit någonstans. Jag behöver därför eran hjälp med att fatta ett beslut. Jag har nu byggt upp tillräckligt inför själva frågeställningen.

Vad fasen ska jag göra med min mustasch?

Jag menar,  mitt skäggväxt är inte den tätaste men den fungerar i sin enkelhet. Min glesa mustasch däremot får mig bara att tänka på moppepojkar, speciellt då den inte är sammanlänkad med resten av skäggväxten. Det kan dock bli ännu fulare utan det och det är det som oroar mig.

Så hjälp stackars ambivalente Petter med hans mustasch. Vad vore bäst att göra?

Märkte i veckan att jag kommer att bli den perfekte föräldern. Det var jag, min syster, min bror och hans kompis hemma och jag bestämde mig för att laga mat till hela bunten. Det är inte själva grejen att jag lagade mat som var grejen nu utan att när jag började röra ihop ingredienserna i en bunke. Jag satte då på Caramelldansen, satte upp volymen ett par snäpp och med bunken i ena handen och en slev i den andra äntrade jag dramatiskt min brors rum och mimade texten medans jag dansade och rörde med sleven. Min brors kompis satt tyst under hela föreställningen.

Den perfekte föräldern, behold!

Den fulsnyggaste reklambannern jag sett. Känns som det nästan gått ner lite möda i den.

Ni vet studiedagen som Martin och jag spenderade i skolan (om inte, jo vi var där, vi var trötta)? Förutom att bomba bacon så fann vi nya sätt att använda autopipetterna på.

Vi använde även kemiinstitutionens utrustning till att blanda saft.

När jag kom hem idag så tittade jag på kylskåpet och fick se ett brev från släktens malmslättsdivision. Jag blev väldigt överraskad och väldigt glad då de nu har valt ut årets jultema. Ett bra sådant dessutom.

För er som inte har koll på vad det här med jultema är så är det en en Wettermark-Blomquisttradition som går många år tillbaka. Det började med saker som att man skulle ha på sig något rött, något som glittrar till andra saker som den bästa julslipsen eller breda teman som "julgran". Jag som tycker om att få utlopp för min kreativitet har alltid tyckt om det här.

Nu har som sagt årets jultema anlänt. Det är bläckfisk. Lätt det bästa temat hittils.

Idag har varit en riktig "meh"-dag. Med det menar jag hur lite som man faktiskt fått gjort och hur mycket tid som enbart spenderats på väntande. Först var det som bekant nationellt prov i matte D idag, något som kändes som det gick ganska bra trots den minimala till icke-existerande möda jag lade ner på att plugga. Jag blev kvar en dryg timme innan sista inlämningstid och fick därmed lite tid över som jag inte riktigt visste vad jag skulle göra med. Turligt nog så tyckte Jeffrey att vi skulle ner till Hannas och ta en kebab för att fira vår kursavslutning, något jag inte hade något emot.

Tyvärr så satt det en hel drös med vad jag misstänker var Carlsundselever där nere, det betydde att vi fick sitta och vänta i en tjugo minuter och först vänta på att de skulle få sin mat först och sen en kvart till på att vår mat skulle anlända. Under den tiden samt när vi åt satt vi och lyssnade på några från FOT som satt i ett hörn och lät normalbegåvade. "Raggarballe, raggarballe med sats. Höhöhöh".

Tillbaks i skolan så stötte vi på Daniel och fick reda på att att matten var inställd. Vi fick med andra ord en bonustimme att göra vad vi redan gjort sen elva. Klockan var då tolv och nästa lektion började vid halv två. Så vi gjorde vad vi redan gjort hela dagen, väntade.

Dumt nog så slutade dagen kanske en halvtimme efter att psykologin började, då Örjan inte ansåg att hålla kvar oss var nödvändigt i vårt individuella arbete. Då hade man väntat sen elva för att få höra att man ändå inte behövde vara kvar i skolan. För övrigt hoppade kedjan på vägen hem.

Whine

Insåg nyss att det faktiskt är matteprov imorgon. Jag insåg även i samma veva att jag inte riktigt har grym koll på det som provet handlar om. Jag insåg även att jag kanske borde plugga, men samtidigt insåg jag att jag varken har tid eller ork till det. Jag insåg att det inte kommer bli bättre av att jag panikpluggar kvällen innan provet. Jag insåg även  att jag kommer vara hos Martin större delen av kvällen och därmed inte skulle kunna plugga ändå. Jag insåg att det bästa jag kan göra är att sova ett par timmar extra inatt.

Jag insåg att det är det jag kommer att göra.

Om den hade funnits på spotify så hade den lätt hamnat i nobelfestslistan. Och jag vill verkligen inte höra att den inte är dansbar.

Vad är jag rädd för?

Nu känns det som att det skulle kunna komma ett djupt inlägg om skräckupplevelser och fobier. Problemet är att jag inte har några vettiga sådana. Varken höjder eller åskan har någonsin skrämt mig, inte ens som barn. Det är sällan jag är med om något jag upplever läskigt förutom de gånger då något bara kastar sig över en och låter högt. Det finns dock en sak som jag har en rädsla eller till och med fobi för.

Gigantiska sniglar.

Det som jag känner mest obehag över av i princip allt jag kan tänka mig är att en snigel stor som en soffa skulle glida upp i min säng när jag sover. Sakta men säkert glida över mig med sin slemmiga fot för att sen kränga ut magen och svälja mig hel. Får rysningar av att bara tänka på det. Något jag hoppas aldrig händer.

Ledtråd:-------

 

Olösta:

27/11

Förra veckan åt vi pannkakor. Det blev en liten stackare över som min syster förbarmade sig över och bestämde sig för att plasta in den. Idag är det åtta dagar sen hon gjorde det. Vart har den spenderat den tiden? Upptejpad på min dörr. Helt fantastiskt vackert.

Idag så sitter jag och tittar på The Nostalgic Critic. Varför? Jo för att jag känner att torsdagar i likhet med veckans andra dagar ska vara läxfria om inget akut kommer upp (vilket inte är fallet imorgon).


Jo och sen tack vare det här också. HerreDarwin.

Imorgon så ska det som bekant hållas tal på Engelska C. Vi ska prata om vad som är så bra med Sverige, något man givetvis skulle kunna använda det här talet till:

"Faaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaal-uuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuusaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaau-uuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuusaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa-aaaaaaaaaageeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeee"
and
"Priiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiinceeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeee-eeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeesaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaauuuuuuuuu-uuuuuuuuuuusaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaage"

Udraget över två minuter så får man fram två helt förträffliga anledningar till att gilla Sverige. Dessutom så skulle man få använda det beryktade korvtalet.

Idag hade jag lite otur. Det började på förmiddagen i skolan när Sulek kom framtraskandes till mig och bad snällt om att få dela cykellås med mig, något som vi gör ibland när han glömmer eller i det här fallet hade sönder cykelnyckeln. Självklart hjälper jag till och går därmed ut och låser fast cyklarna i varandra. Kallt var det.

Runt lunch hade vi ett ganska stort hål, tillräckligt för att Sulek inte orkade stanna kvar i skolan och bestämde sig för att åka hem. Givetvis så behövde han låna nyckeln för att kunna frigöra sin cykel, något han fick.

Sen tänkte jag inte mer på det idag, förrens jag kom ut till min cykel som hade ett bygellås rakt igenom hjulet. Eftersom Sulek inte fanns inom synhåll och jag inte har hans telefonnummer så fick jag helt enkelt knata hemåt till fots. Det var rätt skönt ute men Sulek såg ändå rätt skamsen ut när han lämnade nycklarna.

Idag på lunchrasten så stötte jag ihop med Alex strax utanför matsalen. Alex sträckte i vänskaplig anda ut sin arm så att jag kunde kroka fast i den, vilket jag även gjorde. I matkön upptäcktte vi att det var riktigt roligt att sitta ihop arm i arm och bestämde oss för att göra det. För alltid! Vi forsatte framåt, drog våra matkort samtidigt, tog mat samtidigt och åt varandra, hämtade dricka och satte oss med armarna sammankrokade. Vi åt, jag med gaffeln i vänster hand för ovanlighetens skull och gick för att hämta mer dricka när den gamla tog slut. Vi gick och lämnade vår disk. Vi gick upp och satte oss utanför Alex lektionssal där vi plötsligt gled isär när jag var tvungen att rusa till min lektion.

Nu saknar jag en 60kilosklump runt min högerarm. Den fattas mig.