Strumpmannen

Idag har varit en riktig "meh"-dag. Med det menar jag hur lite som man faktiskt fått gjort och hur mycket tid som enbart spenderats på väntande. Först var det som bekant nationellt prov i matte D idag, något som kändes som det gick ganska bra trots den minimala till icke-existerande möda jag lade ner på att plugga. Jag blev kvar en dryg timme innan sista inlämningstid och fick därmed lite tid över som jag inte riktigt visste vad jag skulle göra med. Turligt nog så tyckte Jeffrey att vi skulle ner till Hannas och ta en kebab för att fira vår kursavslutning, något jag inte hade något emot.

Tyvärr så satt det en hel drös med vad jag misstänker var Carlsundselever där nere, det betydde att vi fick sitta och vänta i en tjugo minuter och först vänta på att de skulle få sin mat först och sen en kvart till på att vår mat skulle anlända. Under den tiden samt när vi åt satt vi och lyssnade på några från FOT som satt i ett hörn och lät normalbegåvade. "Raggarballe, raggarballe med sats. Höhöhöh".

Tillbaks i skolan så stötte vi på Daniel och fick reda på att att matten var inställd. Vi fick med andra ord en bonustimme att göra vad vi redan gjort sen elva. Klockan var då tolv och nästa lektion började vid halv två. Så vi gjorde vad vi redan gjort hela dagen, väntade.

Dumt nog så slutade dagen kanske en halvtimme efter att psykologin började, då Örjan inte ansåg att hålla kvar oss var nödvändigt i vårt individuella arbete. Då hade man väntat sen elva för att få höra att man ändå inte behövde vara kvar i skolan. För övrigt hoppade kedjan på vägen hem.