Strumpmannen

Idag på lunchrasten så stötte jag ihop med Alex strax utanför matsalen. Alex sträckte i vänskaplig anda ut sin arm så att jag kunde kroka fast i den, vilket jag även gjorde. I matkön upptäcktte vi att det var riktigt roligt att sitta ihop arm i arm och bestämde oss för att göra det. För alltid! Vi forsatte framåt, drog våra matkort samtidigt, tog mat samtidigt och åt varandra, hämtade dricka och satte oss med armarna sammankrokade. Vi åt, jag med gaffeln i vänster hand för ovanlighetens skull och gick för att hämta mer dricka när den gamla tog slut. Vi gick och lämnade vår disk. Vi gick upp och satte oss utanför Alex lektionssal där vi plötsligt gled isär när jag var tvungen att rusa till min lektion.

Nu saknar jag en 60kilosklump runt min högerarm. Den fattas mig.