Strumpmannen

För ett tag sen insåg jag en sak som kan vara ganska central om man analyserar min person. Sättet jag ser på tid. Då menar jag inte att jag inte att jag optimistiskt skjuter upp allt till senare tillfällen i hopp om att inget kör ihop sig. Det i och för sig sant att jag gör så, men det är bara toppen av isberget. Jag tror, efter mycket tänkande, att jag ser mitt förflutna jag, jag just nu och mitt framtida jag som tre olika entiteter.

Tänk på det, när jag struntar i att göra biologin idag och istället skjuter upp det tills imorgon så tänker jag ju inte på att "jag" får göra det senare, det är snarare jag imorgon som får göra det. Likväl så kommer mitt morgonjag vara lika argt på mitt då förflutna jag för att jag inte gjorde lite grann av redovisningen i omgångar istället för att bara släppa det som vanligt.

Det kan vara ganska skönt då mitt nu i skrivandestund-jag slipper att göra någon läxa allt och istället kan slappa. Mitt imorgon eftermiddags-jag får väl ta en för laget så att säga.


Slängde mitt morgonjag en muffin i ansiktet på Johanna Edoff idag? Tror faktiskt det. Förlåt för det.