Strumpmannen

Idag hade jag lite otur. Det började på förmiddagen i skolan när Sulek kom framtraskandes till mig och bad snällt om att få dela cykellås med mig, något som vi gör ibland när han glömmer eller i det här fallet hade sönder cykelnyckeln. Självklart hjälper jag till och går därmed ut och låser fast cyklarna i varandra. Kallt var det.

Runt lunch hade vi ett ganska stort hål, tillräckligt för att Sulek inte orkade stanna kvar i skolan och bestämde sig för att åka hem. Givetvis så behövde han låna nyckeln för att kunna frigöra sin cykel, något han fick.

Sen tänkte jag inte mer på det idag, förrens jag kom ut till min cykel som hade ett bygellås rakt igenom hjulet. Eftersom Sulek inte fanns inom synhåll och jag inte har hans telefonnummer så fick jag helt enkelt knata hemåt till fots. Det var rätt skönt ute men Sulek såg ändå rätt skamsen ut när han lämnade nycklarna.