Strumpmannen

Jag skriver lite drygt 500 inlägg/år om man ser till det enda året jag skrivit kontinuerligt. Det betyder att det är stört lång tid kvar tills den här konversationen kommer äga rum:

-Hur många inlägg har du skrivit Petter?
-IT'S OVER 9000!

Det kanske är värt att skriva en mängd sådana här kortare inlägg?

Vad man lyckats med under festivalveckan helt enkelt. Man han faktiskt med en hel del.

Around the world
Gå drygt 150 kilometer på 6 dagar (ett snitt på 2,5 mil per dag för er som gillar att få saker serverat till er).

Protector
Avstyrt något som liknade en misshandel eller slagsmål.

Careful Planning
Lyckats med att inte använda en bajamaja över huvudtaget.

Unachiever
Haft en vecka där man gameat mindre än man duschat.

Thick Layer
Duschat enbart en gång på en vecka.

Acquiring Personal Space
Spy under en spelning.

Refined Taste
Äta 5 olika sorters kebab minst en gång.

Fight the Law
Kissa i hörnet av ett funktionärstält. Från insidan.

Achiever
Avsluta veckan med att köpa lite elektronisk underhållning.

Puntastic
Ha en oavbruten pun-kombo under hela veckan.

Shattered
Träffa en stor muskulös blatte som sen bryter alla fördomar och börjar stamma med en musse pigg-stämma.

Vill ni ha något utvecklat? Kanske skriver lite mer om det om ni lobbyerar för det. Jävligt bra vecka.

Nu är det drygt ett dygn sen jag kom hem från Peace & Love. Den tiden har spenderats på att ytterligare förstärka min solbränna (då även fylla ut ett antal vita partier), knarka den LSD som Super Mario Galaxy 2 faktiskt är (seriöst, kolla vilken trailer som helst) samt tagit igen alla uppdateringar på diverse webserier och bloggar jag missat den senaste veckan (den här parentesen finns enbart här för att de två andra exemplena hade parenteser och jag vill vara symmetrisk). Tyvärr så har jag fortfarande inte orken att sätta mig ner för att på något sätt sammanfatta min vecka i borlänge på något sätt. Det får bli någon gång nu i veckan istället.

Det vill säga när orken kickar in. InitiativPetter, iväg!

Ibland förundras man över hur snabbt saker går. Igår kväll tipsade Jeffrey mig om att jag skulle skynda mig att registrera mitt intresse för att vara funktionär på Peace & Love. Detta då han själv hade gjort det och fått en plats som uppassare/drinkspringare garanterad. Så jag skickade iväg en ansökan om att få stå i något öltält. En halvtimme senare får jag svar där det står att om jag godkänner mailet så har jag en funktinärsplats som säkerhetsvakt.

Så nu ska jag plötsligt iväg till Peace & Love hela nästa vecka. Bo gratis, äta gratis de dagar jag jobbar, ett gratis festivalpass och tillåtelse att puckla på så många fyllon jag vill. Ibland blir det väldigt kul väldigt snabbt.

Ett vanligt koncept när man "tillverkar" nya djur till fiktion är att korsa två redan existerande djur för att få fram något annat. Folk har hållit på med det i evigheter, de gamla egyptiernas sfinx till exempel som är en korsning mellan ett ickedefinerat kattdjur och en människa. Naturen själv verkar också hålla på med det här och korsar saker för att få fram saker som egentligen inte borde få finnas till. Jag tänker då främst på vattenlevande djur och människotänder. Det man får fram är som taget ur mardrömmar och strålar obehagskännslor ända in i märgen på mig. Titta bara.

Och bara för man tror att det inte kan bli värre än fucking fiskar med genuina människotänder så kommer en bild som gör att jag inte kan sova med fötterna utanför täcket.

Må väl!

Kändes konstigt att vakna upp i morse. Mamma och pappa på jobbet,syrran borta i Göteborg och en bror som aldrig vaknar själv. Var väldigt tyst, annars så kan man alltid med hyfsad säkerhet fastställa vad klockan är beroende på vilken sorts oväsen de för samt hur mycket. Idag kändes det mer som något ur The Quiet Earth. Givetvis borträknat alla bilar som låg i diket och full frontal male nudity.

På tal om min bror så tänkte jag utföra ett experiment på honom idag. Jag ska dra till stan om en stund och det ska bli kul att se om han fortfarande sover när jag kommer tillbaka. Hur länge han kan sova är fortfarande ett mysterium.

Idag var vi ett gäng som åkte upp till kilsbergen och spelade paintball. Ett fyrverkeri av asskickande av sällan skådat slag. Yoghurt var där och redo att läxa upp det otursamma lag som skulle möta oss. Därför hoppar vi till vår mest lyckade skärmytsling. Operation Penis.

Operation Penis är döpt efter den frontlinjesformation som vi lade upp. Med två små offensiver på 2-4 pers vardera gick ner på banans kanter och höll linjen medans en stark grupp gick in i mitten för att knäcka allt motstånd. Det visualiseras ungefär så här:

Yoghurt tog givetvis på sig ansvaret att trycka mitt. En frontalattack är inte det lättaste man kan utföra. Speciellt inte när mitten ligger på en kulle så att man syns från sidorna när man kommer springandes. Vi började att trycka framåt med Karl ståendes uppe i utpoststornet där han kunde täcka oss. Vi körde fast framme vid Alamo som i princip var en mur av trä och två torn där försvararna satt och campade. Efter ett tag tröttnar karl på att sitta bakom oss och går fram Scarface-style och flänger skott i fiendens riktining som om han vattnade blommorna med en vattenslang. Vi andra börjar skjuta ner de som sitter i skyddet och tog även den punkten. På vägen dit blir dock Karl skjuten, något som skulle kunna vara slutet för honom i den rundan om inte jag, som var medic igenom spelet,
kom fram och gav honom en uppryckande klapp på axeln. Vilket är det enda som behövs för att man ska komma upp på fötter igen.

 

Väl framme i skyddet var det bara Aevan kvar som skyddade flaggan. Resten var nere och tryckte på vårat försvar på flankerna. Han satt dock positioneradpå ett sätt så vi inte kunde skjuta honom från Alamo. Med risk för att bli skjuten nedifrån eller av andra gömda spelare i basen (just här visste vi inte att Aevan var ensam). så gick jag fram och sköt en salva på honom. Aevan skrek att "det räckte" då jag hade träffat åtminstone 3 skott på honom och att han skulle gå av banan. Det roliga här var att trots att jag träffat honom så hade inga av bollarna spräckts på honom. Tekniskt sett så var han inte utskjuten, men det kändes oschysst att dra iväg en salva till på honom är han ändå bestämt sig för att gå av.

 

Efter det så kutade vi fram, såg oss snabbt omkring, tog fiendens flagga och kutade i full fart tillbaka till basen. Den enda flaggan som erövrades idag och den erövrades av yoghurt. Vi tryckte oss igenom drygt fem pers på vägen dit utan att ta någon permanent förlust (Karl blev trots allt healad). Något som inte är särskilt dåligt.

 

Överlag så har det här varit en ytterst bra runda för mig. Jag tog en flagga, sköt minst en person per match och blev bara skjuten 2 eller 3 gånger (tror jag egentligen inte blev utskjuten under den första matchen, mer att ett av mina egna skott gick av i magasinet och kletade ner insidan av det). Dessutom så fick jag spela med yoghurtboysen. Något som gör min dag varje gång det händer.

Finns ju en viss risk att jag aldrig kommer in på läkarlinjen. Mitt lite för kassa högskoleprov håller ju inte måttet och betygen är ju inte ens någon idé att ta fram ens en gång. Men när jag satt och tittade igenom antagningsstatistiken för läkare häromdagen så gled jag in på en annan linje som hade aningen lägre krav. Så pass låga att jag i princip är garanterad en plats.

Vad är det då för skitlinje Petter har tänkt sig som man inte behöver 1.8 för att ta sig in på. Allvarligt talat så skulle jag inte säga att det är en ganska bra linje. Man blir något med goda jobbutsikter, lönen är bra och man får köra in händerna i folks munnar. Jag pratar givetvis om tandläkare, en linje som det bara krävs 1.6 för att komma in på i stockholm och göteborg. För första gången på länge känner jag att jag vet hur framtiden kommer reda ut sig.

Så nu är bara frågan vilken linje det blir. Kommer jag i slutändan in på läkarlinjen eller får jag nöja mig med tandläkarlinjen? Ska bli kul att se.

Idag är en sån där dag då jag vet att jag vill få ut lite tankar i textform och publicera här men har stora problem med att genomföra det. Jag skulle vilja säga att det är mycket som rör sig i huvudet men då hade jag ljugit. Jag tror inte jag har insett vad som precis hänt.

När jag slutade nian så hade jag världens bästa klass. Jag hade en enorm ångest över att behöva lämna dem i ensam behöva gå vidare till en ny klass. Det vändes helt upp och ner i och med NV07A, en klass jag inte har många ord för mer än "fantastisk". Jag vill inte låta klyschig här men säger att det nog är de bästa tre åren jag upplevt.

Men om jag återigen tittar tillbaka på min förra klass så kan jag inte bli annat än nedstämd. Hur bra jag än kom överrens med dem och hade ett antal riktigt bra kompisar där så har jag i princip förlorat kontakten med dem allihop. Jag vill verkligen inte att samma sak ska hända igen. Även om det är i princip omöjligt med tanke på att många inte stannar kvar ens i östergötland nu till hösten.

Men även om jag håller på och bli vattning i ögonen allt eftersom jag skriver det här så vill jag inte att det ska vara ett sorgligt ögonblick. Folket i NV07A är bra människor och jag är glad att jag fick träffa er allihopa. Jag hoppas verkligen vi alla träffas igen någon gång.

Kuk på er. Kuk på er alla.

Vad är det som vi har kvar i skolan egentligen? Sista riktiga veckan, om man ens kan kalla den det, är runt hörnet och det är tre större uppgifter kvar. Det känns inte riktigt värt att hålla ångan uppe trots att det är så kort tid kvar. Det känns inte särskilt viktigt längre att få höga betyg i varken samhäll eller Matte e. Speciellt inte när jag ändå tänkta gå på högskoleprovet till slut ändå.

Egentligen så skulle jag bara kunna släppa allt nu. Jag har inget kvar nu som krävs för att komma in på läkarlinjen. Inte mer än 1.8 på högskoleprovet vill säga. Varför försöker jag ens. För trots att jag kanske inte satsar fullt ut så läser jag på inför proven. Det är någonting i mig som spjärnar emot, en liten bit som vägrar låta de sista proven gå helt åt helvete. Något som inte vill att betygspappret ska vara befläckat med ett IG i matte E.

I slutändan så kanske jag får mitt andra G. Det där jag fick i bild sitter fortfarande så fint.

Måste säga att de som planerade in att ha balen idag verkligen prickade in dagen med rätt väder. Soligt med enstaka (om ens några) moln och lika varmt som de två dagarna innan tillsammans. Så pass varmt så att jag svettades ihjäl i mina kortbyxor. Kan knappt tänka mig kvävningskänslorna man skulle fått i de varma kostymerna.

Idag var det faktiskt alldeles för varmt. Petter trivs bättre när det är ett par grader lägre. 15-20 grader sitter perfekt. Då kan man ha på sig t-shirt men slipper svettas. Om 2010 ska bli året med väderextremer med en sommar då det är konstant 30-40 grader varmt kommer jag skjuta mig. Det vill säga om jag lyckas gå så långt mellan värmeslagen.

De senaste dagarna har jag förhindrat min syster från att trampa på en mosad fiskmås, suttit i en hylla på IKEA bland kartonger fyllda med dasslock och spelat pokemon på min gameboy samt besvarat ett hej från en random person med ett väldigt högljutt "Det är fel!". Vad har du gjort som är udda på sistone?

Badrummet här hemma är efterblivet. Det är en smärtsam upplevelse att använda handfatet och spegeln samtidigt. Medans mer konvetionella badrum har spegel precis ovanför handfatet där den faktiskt borde vara så har vi placerat spegeln på motsatt vägg från handfatet. Detta av att den då inte blir nedsmutsad lika lätt.

Jag lyckades dock sent igårkväll få igenom en ändring på det. Trots att jag inte ska bo kvar hemma särskilt länge så kommer den sista perioden få en genomlevas med en spegel som sitter där den ska. Under de senaste veckan eller två så har jag låtit bli att raka mig. Detta för att det inte är optimalt att raka i blindo som jag hittils fått göra men även för att jag är lat. Blev smått förvånad när mamma kom ner och lovade att sätta upp en spegel bara jag fixade till det.

Klart jag rakade mig sig. Blev en sådan förändring att Johannes trodde jag hade klippt mig.

OMG this is the greatest thing I've seen in my life! There's this unicorn that's not really a unicorn but a robot posing as one. And the robot unicorn runs around on floating islands eating butterflies and headbutting rockstars.I was a unicorn once. I headbuttet my way to 60000 points. Or hamburgers, i'm not really sure.

Observation: Längst ner i låtsasslutförvaringssystemet för gammalt kärnbränsle 450 meter under marken i oskarshamn så finns det 8 meter djupa gropar. De groparna ingår i låtsassystemet för att prova hur bra man kna pytsa ner de gigantiska sarkofagliknande cylindrar av segjärn och koppar på bästa sätt. På botten på den rundtursgrop som fanns där nere låg en anseelig mängd mynt (även: en tjuga) som folk kastat ner där. Förra året hade de gått ner och samlat ihop alla pengar och skänkt till barncancerfonden. Av den anledningen kastade jag ner ett mynt i gropen (även för att jag hade lust att kasta något och pennor verkade inte särskilt lämpligt). Det tillfredställande ljudet jav mynt om sten ag tänkte på när myntet singlade ner mot botten uteblev dock. Tydligen så låter bottnar på gropar "BANG!" när de träffas av mynt. Tillräckligt högt för att en del som stod runt gropen skulle hoppa till.

En annan observation: Vakten i tunneln måste ha en Telia-chef som bitch. Trots 450 meter granit över huvudet så stod han glatt och fipplade med sin mobil när guiden berättade för oss vilka enorma mängder lera som det var tänkt att man skulle begrava tunneln i.

Första dagen efter lovet. Det innebar att morgonen spenderades i ett mer eller mindre hjärndött tillstånd där jag tack vara att mina morgonritualer är inbäddade i hjärnstammen lyckades klä på mig och trycka i mig en strumpa till frukost. Det var med andra ord helt som vanligt. Eller det var precis som vanligt tills jag fick ett argt samtal från tandläkaren som undrade vart jag höll hus. Vadå tandläkare? Jag ska ju gå till skolan och sova på engelskalektionen, hade jag även en tandläkartid?

Riktigt fail att missa den, tydligen så hade jag fått veta det ett par veckor tidigare och jag har svaga minnesfragment av att jag satt vid köksbordet och diskuterade det. Men det samtalet kan lika gärna ha handlat om att trycka godissvamp i öronen. Jag slapp dock betala straffavgift och fick faktiskt en ny tid tre timmar senare. Eftersom jag numera inte litar på mitt minne längre så skrev jag istället upp tiden med stora siffror på armen samt en massa pilar som pekade mot den. Allt för att jag inte skulle missa den ännu en gång. Riktigt effektiv metod, förstår att man inte får använda den för att komma ihåg saker på prov.

Så här är det: Efter gymnasiet ska jag satsa på att bli läkare. Som ni alla vet så är läkarlinjen inte den absolut lättaste linjen att ta sig in på. Att försöka med mina betyg är som att försöka trä på en kondom på en falukorv som sitter fast på ett av rotorbladen på en helikopter. Det visar sig dock att medans man betygsmässigt behöver MVG i alla ämnen, så mycket meritpoäng man kan få, ha fångat alla pokémon och ha en massa tur för att ens bli reserv så behöver man bara ynka 1.8 på högskoleprovet för att kvala in sig.

Högskoleprovet är där med helt rätt för mig. Så idag så satt jag mellan halv nio och fyra och fyllde i rutor så det glödde om det. Blev hyfsat nöjd med resultatet och drog hem. Förväntansfull om vad facit skulle uppbringa för poäng åt mig. Jag rättar skiten, räknar ihop hur många fel jag hade. 22, vilket lät helt acceptabelt, jag kanske till och med var och slogs bland de riktigt bra grapparna. Jag tittar på normeringsvärdena för våren och hösten 2008.

22 fel innebar att jag fick 100 poäng, en summa som låter väldigt fin men som inte var tillräcklig. Gränsen till 1.8 låg på 101 poäng. Vad i helvete? Jag deppade. Sökte lite sympatier från facebook med uppdateringen: "Ett poäng från 1.8. Typ dö". Allt var väldigt dystert tills Gäb sa: "Du fick också 99 poäng alltså?".

Först blev jag lite förvirrad, sen mer hoppfull när Jeffreys röv bekräftade att gränsen i höstas låg på 100 poäng. När jag sen kollade själv så visste jag inte vad jag kände. Gränserna har fan varit statiska hur länge som helst, vad är oddsen att de ändrades förra gången. Om det håller sig kvar nu så har jag lyckats, jag slipper högskoleprovet igen!

Men om gränsen hoppar upp ett snäpp eller om jag räknat fel (vågar inte räkna om poängen) så är jag körd. Då sitter jag där i höst igen. Jag vågar inte hoppas just nu, det är lättare att bara ha ångest.

Det var varmt ett tag idag. Åtminstone så tror jag att det var det för jag har inte varit ute och känt på luften sen sent igårkväll men det såg i vilket fall som helst varmt ut. Tecken på det var förutom att det var obehagligt ljust ute var att min kanin som bor ute låg och solade magen. Allvarligt talat, när jag tittade ut genom köksfönstret mot Majas bur så låg hon uppfläkt mot solen med benen tryckta mot väggen på ett sätt som är väldigt okaraktäristiskt för en kanin. Vi skrattade åt henne ett tag (och åt det faktum att hon faktiskt är brun på ryggen och vit på magen vilket gör det fullt förståeligt varför hon vill sola den biten) och tänkte ta kort på henne när någon sa "hon kanske har dött" vilket var mindre roligt. Så jag knackade på fönstret för att se om hon reagerade. Och reagerade gjorde hon. Hon flög upp, slog två skruvar och satte sig i spaningsläge för att försäkra sig om att ingen hade sett henne.

Så jag har tyvärr inga bilder men vi som såg det fick i alla fall ett gott skratt.

Inne på timme 11 på lovets LAN (ett dykarLAN har jag hört). Det är pissigt varmt här inne och det lär bara bli värre ju längre natten går. Till er som inte trodde att det kunde vara varmt på Platen - HEJ.

Nätverket var i början väldigt instabilt. Tog säkert en och en halv timme för det att fungera vettig. I farten verkar det som jag lyckats bränna sönder det nätverkskort jag införskaffade i tidigt i höstas när moderkortets integrerade lade av. Det är som ni kan tro väldigt svårt att LANa utan nätverksanslutningar, desperat som jag var så testade jag min gamla trasiga moderkortsanslutning som nu givetvis funkade. Jag vet inte längre vad det är med min dator. I bästa fall så självläker den, i sämsta så var den aldrig trasig från början och fick mig att köpa ett nätverkskort i onödan.

Klart mest irriterande ikväll (låter som att det inte är särskilt kul här men what the hell). Något pucko tyckte att det var jobbigt att gå upp för trappen i kafeterian och valde istället att gå ut genom det som nu är en nödutgång. Tydligen så kopplar det inte att man faktiskt inte ska gå ut där när larmet går igång när man öppnar första dörren, går in, ser skylten "dörren är larmad", drar bort plomberingarna på den andra dörren och sen går ut. Resultatet var att larmet var igång trots att man stängde dörren. Åtminstone 6 timmar tog det tills securitas kom hit och stängde av skiten. Under den tiden blev tanken att få ha ihjäl något (föredragsvis den som öppnat dörren) mer och mer tilltalande.