Strumpmannen

Första dagen efter lovet. Det innebar att morgonen spenderades i ett mer eller mindre hjärndött tillstånd där jag tack vara att mina morgonritualer är inbäddade i hjärnstammen lyckades klä på mig och trycka i mig en strumpa till frukost. Det var med andra ord helt som vanligt. Eller det var precis som vanligt tills jag fick ett argt samtal från tandläkaren som undrade vart jag höll hus. Vadå tandläkare? Jag ska ju gå till skolan och sova på engelskalektionen, hade jag även en tandläkartid?

Riktigt fail att missa den, tydligen så hade jag fått veta det ett par veckor tidigare och jag har svaga minnesfragment av att jag satt vid köksbordet och diskuterade det. Men det samtalet kan lika gärna ha handlat om att trycka godissvamp i öronen. Jag slapp dock betala straffavgift och fick faktiskt en ny tid tre timmar senare. Eftersom jag numera inte litar på mitt minne längre så skrev jag istället upp tiden med stora siffror på armen samt en massa pilar som pekade mot den. Allt för att jag inte skulle missa den ännu en gång. Riktigt effektiv metod, förstår att man inte får använda den för att komma ihåg saker på prov.