Strumpmannen

Sitter och tittar på ritplattor. Är väldigt sugen på att införskaffa en sådan just nu. Då ska jag rita häcken av mig hela dagen lång (eller rita av häcken hela dagen lång). Just nu är det den här jag är mest intresserad av.

Om jag skulle införskaffa en så skulle jag givetvis använda den så det syns i bloggen. Jag funderar även på att sen när rebustävlingarna är klara så kanske jag istället för att börja en ny rebusomgång göra något i stil med "rita och gissa". Låter det som en bra idé, eller liggar rebusarna er för varmt om hjärtat?

Jag tycker det är härligt när kroppen själv fixar saker åt en som är jobbigt. Att den självständigt tar tag i ett problem så jag slipper ta itu med det. Med det menar jag då inte matsmältning och hjärtslag som ändå vore allt för påfrestande att koncentrera sig på dagarna i ända. Det jag menar är enklare vardagliga saker.

Då undrar ni givetvis vad jag menar och det är i sig inte så konstigt. Grejen med att kroppen arbetar självständigt är konstigt och det händer inte alltför ofta. Det som hänt mig oftast är när jag någon morgon vaknar sittandes i duschen eller vid frukostbordet med en halväten smörgås i handen och inte har något minne av hur jag kom dit. Det är väldigt smidigt då man slipper vakna i en varm och ytterst mysig säng utan någon som helst vilja att gå upp i ett kallt rum. När jag vaknar är det redan fixat. Tack kropp.

Jo, just det. För att avsluta som om det här var frågespalten i en tjejtidning: "Är jag normal?"

Det är så härligt när man står och duschar av sig i vår duschkabin här hemma. Om man håller i duschmunstycket och står på golvbrunnen känner man en svag men ändå tydlig ström som går igenom en. Det är väldigt uppfriskande när man på morgonen efter att man stått ute i kanten av kabinen i väntan på att det ska bli varmt, kliver in i det varma vattnet och får sig en mild stöt. Fungerar dessutom ännu bättre om man har sår på fingrarna.

Vad gör man inte för att vakna till på morgonen. En direkttillförsel av elektricitet in i blodet är väldigt uppiggande.

För första gången på flera veckor (eller till och med månader) så tittade jag mig igenom en hel film på TV. Att det sen skulle bli något så hjärndött som Die Hard 4.0 är dock en helt annan sak.

Det som var fascinerande med den filmen (eller serien överhuvudtaget) är den mängd smisk och smärta McClane får uthärda. Ha en man med stryptag om din hals medhängandes när du accelrerar iväg med din bil? Dräm in honom i en container och hoppas du inte känner av det. Är någon elak, ger dig råpisk och sparkar ut dig från ett fönster på fjärde våningen? Hämnas genom att ta en bil och kör ner personen, bilen och dig själv rakt ner i ett hisschakt. Din lastbil blir beskjuten av ett jaktplan? Kör på. Du får det nyss nämnda jaktplanet i huvudet? Gå vidare.

John McClane lär vid det här laget bestå till minst 70% av ärrvävnad.

Nu ikväll så har jag varit på musikcafé, något jag sett fram emot hela veckan. Det är riktigt hemtrevligt att sitta och sörpla sockerrik läsk tills jag blir alldelles hyper och inte kan sitta still till tonerna av Swing Life Away (vilken de faktiskt spelade, Petter blev extatisk). Utöver att ha lyssnat på trevlig musik med trevligt folk och druckit trevlig dryck så har även jag och Alex brainstormat om vad vi ska göra kommande fredagar (Dagens tejpande var inte alltför lyckat) samt tagit de första stegen mot ett samarbete runt min blogg. Det kan tänkas bli så att Alex får vara med på ett hörn som gästbloggare, något jag gärna fixar lite hype kring.

Vad gällande nästa fredag så har vi nu en väldigt bra idé om vad vi ska göra. Det kommer med lite tur bli svinigt bra.

Lilla hem hade världens gulligaste lilla farbror i kassan. Riktigt söt.

Blev inget projektarbetande idag. Istället så var jag och klippte mig, eller mest så stod jag utanför frisörsalongen och väntade på att någon skulle komma dit. I en dryg halvtimme stod jag utanför och undrade varför det var stängt och funderade på om det var värt att stå ute i kylan och peta sig i näsan några minuter till.

Precis när jag tänkte retirera till bilen så kom frisör nummer två cyklandes och öppnade upp och släppte in mig. Efter ett kort telefonsamtal visade det sig att min frisör mindes att jag varit inne och beställt en tid och att hon skrev en lapp med klipptiden som hon gav till mig, det hon inte gjorde var att skriva ner i sin kalender att mitt hår skulle av den tolfte november klockan halv 2.

Eftersom jag känner min frisör (Yeah, jag klipper mig jätteofta) och för att hon antagligen ville lätta lite på sina skuldkänslor så fick jag en burk frisörvax värd 200 riksdaler. Klippningen i sig gick väl på lite mer än 200 så Petter är tämligen nöjd.

Kära dagbok!

Idag hade jag tal i skolan, något jag inte kände mig förberedd för ett ekollon för. De sista detaljerna samt PMet man skulle skriva till talet färdigställdes på lektionstid, ett fåtal minuter innan jag steg upp i talarstolen.

Efter Emil var det min tur att visa vad jag gick för. Länge stod jag bakom den flyttbara möbeln och talade. 5 minuter passerade jag rätt snabbt och jag var på väg upp mot tio när jag till sist slutade. Jag gladde mig över att det gick så pass bra som det gick och att det äntligen var över, gav rum åt Hanna och gick och satte mig.

När Karin sen pratade med mig så blev jag först och främst väldigt förvånad över hur positivt inställd hon var. Hon tyckte att mitt tal hade väldigt bra struktur, bra insvepande ämnen som många kände igen sig i, bra personliga åsikter samt ett bra och ihopknytande avslut. Som om det inte vore nog så tyckte hon även att mitt sätt var avslappnat och ledigt och däremed väldigt bra att lyssna på.

Det förväntade jag mig inte alls från min hastigt ihopsatta text om min relation till mina småsyskon. Det enda negativa var nog egentligen när hon sade att nu förväntade hon sig mer till nästa gång.

För att inviga körkortet så skjutsade jag pappa till jobbet ikväll. Vägen till mjölby var på inget sätt annorlunda än tidigare åkturer men efter att jag släppt av honom, ja, det var väldigt fint. Jag har aldrig suttit i en åkande bil själv förut och det var en speciell känsla. Var faktiskt tvungen att titta till i passagerarsätet ett par gånger för att försäkra mig om att det var på riktigt. Det är riktigt trevligt med körkort.

Mitt skägg är nu så pass långt att jag kan dra fingrarna genom det, ta tag i det och göra små skruvar med det. Det fladdrar skönt i det när det blåser eller när man cyklar. Lite som att ha hårbotten i ansiktet. Men även fast jag vid något tillfälle i mitt liv vill se ut som Kurt Russell i The Thing och tolvåringen i mig kommer skrika av fasa så är det dags att raka av allt när körkortet tas. Kurt Russell får vänta.

Måste skaffa mig en ritplatta.

 

Namn:

Strumpmannen

Ålder:

Okänd

Familj:

Okänd

Ursprung:

Okänt

Karaktärsdrag:

Folkskygg, stark känsla för rättvisa, smaklös, skoningslös, fascistiska drag, självrättfärdig, modig, bekräftelsebehov

 

 

Lan

Johan gillar lan

Så gör även Robert

Skulle kunna säga att bilderna inte blir mycket roligare än så här. Men det är fel

Sen köpte Petter en falukorv och vilket röj det blev då. De flesta av bilderna kommer dock bara upp i den slutna facebookgruppen men den här kan ni få ta del av.

När vi rotade runt lite i lärarrummet hittade vi den här lådan. Från det kan man dra slutsatsen att lärarna inte bara dricker starköl i skolan men även att de inte orkar städa undan efter isg.

Här har jag börjat bygga torn av donerade burkar. Det kom bara att bli värre ju längre jag var kvar i skolan.

Någon gång på tisdagen kände några av oss att vi hade fått för lite fysisk exercis. Vi bestämde oss därför för att ha en liten tävling.

Datastolsrace!

Går ut på att med en datastol springa/rulla ett helt varv runt 200-planet på kortast möjliga tid.

Alla som deltog lyckades ta sig in på under minuten. Jeppe och jag tog båda hem vinsten med en tid på 43 sekunder.

Roberts dator. <3

Sista morgonen: Petter börjar stapla på allvar.

Mer!

<3

Jag är nog för övrigt beroende av att stapla.

Den här kommer jag inte ihåg att jag tog.....

 

Sen undrar jag, ni som var där till slutet, vad hände med tornet?

På en skala av svettighet som går från ett till tio, där ett är inget alls och tio är Claes Malmbergs buttcrack under ett bastumaraton, så låg jag efter dagens äventyr någonstans runt sju åtta. Min dräkt till den traditionella skräckfilmskvällen vi har runt halloween var inte särskilt bra på att släppa igenom luft så min hud kunde andas. Detta då den till största del bestod av silvertejp och hundbajspåsar. Nu är jag avskalad och nyduschad. Bilder kommer upp imorgon (idag?) och då även bilder ifrån lanet.

Fått det absoluta minimikravet för sömn. Eftersom jag bara hade med mig två filtar (varav den ena lånades ut till Martin) så hade jag inte mycket komfort att tillgå. Jag byggde därför en säng av åtta stolar mellan d206 0ch datasalen. Den var hård och kändes som den skulle glida isär när som helst. Men den höll inte bara ihop utan jag somnade till och med i den. Jag sov där mer eller mindre bra tills vaktmästarna kom och tyckte att min säng och Johans luftmadrass låg i vägen och bad oss flytta någon annanstans. Om jag inte hade märkt att sängen erbjöd minimal komfort så gjorde jag det då. När jag reste mig kändes det som alla mina leder mer eller mindre växt ihop. The pain.

Sen gick jag och somnade i kafeterian, fanns lite röd soffa som inte var upptagen där jag tog en timme eller två.

Sitter just nu i skolan, d206 för att vara exakt.

Jo, jag vet att det är lov och jag håller inte till här för att jag har masochistiska drag (men det kunde givetvis var därför). Istället så är vi ett par pojkar, varav de flesta går natur, som kopplar ihop våra datorer mellan onsdagen och delar med oss illegalt nedladdat material. Ja, sen spelar vi naturligtvis spel också.

Mitt blodsocker har sjunkit till farligt låga nivåer med tanke på att min diet under eftermiddagen bestått av enbart socker. Att sen behandla det med mer socker fungerar, men det är inte en särskilt effektiv metod. Så nu ska jag iväg till östenssons och köpa lite fett och proteiner.

Idag blev jag överraskad. När pappa och jag var ute och backade runt hörn så sa han att vi skulle avsluta färden med att åka till bråstorp och köpa en ny dator. Tydligen så har mamma och pappa tyckt att de datorer vi har i huset är för få och för orörliga. En laptop satt med andra ord bra resonerade de. Jag sa inte emot och hjälpte till att välja ut en med hyfsad prestanda.

Jag har faktiskt länge velat ha en bärbar dator. Mest för att kunna sitta utomhus och lyssna på spotify. Så nu är det väl dags att knata ut och steka lite i solen.

Tittade just till poängen från högskoleprovet. Om jag tittar på vad normalitetsvärdena låg på de senaste tre tillfällena så hamnar jag i 1.5-skiktet, något som kanske inte är alltför illa för att vara första gången. Att jag även nästa termin betala riktiga pengar för att vara i skolan åtta timmar en lördag är något jag tänker ignorera tills jag är där.

Något jag tyckte var väldigt intressant var hur våran provvakt var slående lik Jonathan Frakes. Som för övrigt ser ut så här.

De sista sidorna på varje provdel var intressanta. Där det stod skrivet mitt på sidan att den medvetet var tom. Vilken självmotsäglig egenreferens.

Måste ha lagt tillbaka mattan konstigt efter senaste gången jag dammsugit. Den ligger lite för nära dörren än vad som är hälsosamt. På två dagar har jag slagit i dörren två gånger tack vare att mattan stoppar dörren från att gå upp ordentligt när jag rusar ut. Jag tror jag snart behöver ett nytt höftben, eller ny hud runt midjan åtminstone.