I'm not wearing any pants
Finns nog en rejäl mängd anekdoter från studentveckan som man kan berätta. Spontant när jag tänker "anekdot" och "studentveckan" så glider mina tankar över till historien om Petters byxor. Det är det jag ska berätta om nu.
I måndags var det sjukhustema. Min dräkt bestod av mina tjusiga gröna byxor, munskydd och en labbrock. Eller snarare så är det det min dräkt skulle sett ut om inte alla skolans labbrockar redan var upptagna. Dräkten hamnade snäppet under "half-assed". Som tur var då så hade Jeffrey en reservplan åt mig. Hans mamma gör något inom vården (läs, torkar skit) och kunde därmed skaffa fram scrubs åt oss. Snygg räddning indeed.
Problemet var bara att just den kvällen så möttes inte jag och Jeffrey upp förrens vi var nere på förfesten hos Hanna och Maria. Och eftersom jag skulle gå på konsert på musikskolan först så kunde jag inte gå i kalsonger ut till råssnäs. Jag fick därför byta byxor på festen.
Den första effekten av detta byxbyte märkte jag när vi skulle gå in till stan därifrån. Då jag efter att ha gått 700 meter märkte att jag glömt legget i de andra byxorna. Så jag kutar tillbaka, hittar det och kutar sen ifatt mitt sällskap som då nästan hunnit fram till gamla stan. Kan säga att så långt har jag inte sprungit sen idrotten i skolan och att det troligen bara var alkoholen som gjorde att jag orkade hela vägen.
Effekt nummer två inföll när jag sen kom hem och inte hade någon nyckel på mig (de låg i den andra fickan) och fick knacka på mitt i natten trots att jag lovat att inte göra det. För att verkligen väcka alla så ringde jag min syster innan jag knackade på så att hon skulle öppna i ett försök att slippa väcka mamma. Hon fattade inte vinken och lade på innan jag ens lyckades få ur mig vad jag ville. Jag lyckades med andra ord väcka alla utom min bror, något jag får ta igen den här veckan.
Nu var det bara att få hem byxorna. Min cykelnyckel satt i nyckelknippan så det blev aningen svårare att spontant kunna cykla ut och hämta dem. Dessutom så var tvillingarna inte hemma när jag hade tid.
Det slutade med att Sulek fick tag på påsen någon gång under onsdag kväll. Han lämnade dem till mig under vagnpyntingen dagen därpå. Vilket skulle ha varit slutet på historien om jag inte lyckades glömma byxorna igen (!) ute på bondgården vi var på. Jag fick ringa Isaksson så han fick ta hand om dem åt mig innan han åkte.
Jag fick sitta i två dagar till utan byxorna. Sen fick jag skjuts ner till martin och hämtade dem. Tror de ligger någonstans här i rummet nu men vet inte riktigt vart.
I måndags var det sjukhustema. Min dräkt bestod av mina tjusiga gröna byxor, munskydd och en labbrock. Eller snarare så är det det min dräkt skulle sett ut om inte alla skolans labbrockar redan var upptagna. Dräkten hamnade snäppet under "half-assed". Som tur var då så hade Jeffrey en reservplan åt mig. Hans mamma gör något inom vården (läs, torkar skit) och kunde därmed skaffa fram scrubs åt oss. Snygg räddning indeed.
Problemet var bara att just den kvällen så möttes inte jag och Jeffrey upp förrens vi var nere på förfesten hos Hanna och Maria. Och eftersom jag skulle gå på konsert på musikskolan först så kunde jag inte gå i kalsonger ut till råssnäs. Jag fick därför byta byxor på festen.
Den första effekten av detta byxbyte märkte jag när vi skulle gå in till stan därifrån. Då jag efter att ha gått 700 meter märkte att jag glömt legget i de andra byxorna. Så jag kutar tillbaka, hittar det och kutar sen ifatt mitt sällskap som då nästan hunnit fram till gamla stan. Kan säga att så långt har jag inte sprungit sen idrotten i skolan och att det troligen bara var alkoholen som gjorde att jag orkade hela vägen.
Effekt nummer två inföll när jag sen kom hem och inte hade någon nyckel på mig (de låg i den andra fickan) och fick knacka på mitt i natten trots att jag lovat att inte göra det. För att verkligen väcka alla så ringde jag min syster innan jag knackade på så att hon skulle öppna i ett försök att slippa väcka mamma. Hon fattade inte vinken och lade på innan jag ens lyckades få ur mig vad jag ville. Jag lyckades med andra ord väcka alla utom min bror, något jag får ta igen den här veckan.
Nu var det bara att få hem byxorna. Min cykelnyckel satt i nyckelknippan så det blev aningen svårare att spontant kunna cykla ut och hämta dem. Dessutom så var tvillingarna inte hemma när jag hade tid.
Det slutade med att Sulek fick tag på påsen någon gång under onsdag kväll. Han lämnade dem till mig under vagnpyntingen dagen därpå. Vilket skulle ha varit slutet på historien om jag inte lyckades glömma byxorna igen (!) ute på bondgården vi var på. Jag fick ringa Isaksson så han fick ta hand om dem åt mig innan han åkte.
Jag fick sitta i två dagar till utan byxorna. Sen fick jag skjuts ner till martin och hämtade dem. Tror de ligger någonstans här i rummet nu men vet inte riktigt vart.
Kommentarer
Trackback
