Strumpmannen

vet inte om ni har tänkt på det men det är märkligt hur man vänder på dygnet när man är ledig. Sakta men säkert så glider ögonblicket man bestämmer sig för att "ne, nu är det banne mig dags att gå och lägga sig" allt längre framåt natten. Sakta men säkert så flyttade (i alla fall jag) man fram det ögonblicket från någorlunda resonabla tider som tolv-ett till vad som nu är runt fyrasnåret. Det finns ingen bra anledning till det. Jag är skapligt trött redan innan, det finns inget att göra och jag kommer bara vara trött när jag vaknar morgonen därpå.

Nu ligger jag här igen, i sängen framför datorn. Tidigt imorgon ska jag till stockholm och jag borde egentligen få mig lite sömn (även om jag är ytterst van vid och endast kräver runt sex timmar sömn egentligen). Sade till mig själv att tolv, då ska jag sova. Sen vid ett (Tvångsbeteende, kan bara försöka somna när klockan är hel) så intalade jag mig samma sak igen. Klockan fyra, here i come!