Sen var det ju lov också
Sista dagen på sista APU-veckan innebär den sista sovmorgonen innan det är dags att träffa Karin igen. Jag sov in, inte för länge utan precis lagom. Jag vaknade, tog en dusch, åt en hastig frukost och satte mig på bussen till skolan. Det blev den bussen som tar en till sporthallen precis när första lektionen börjar. Det var i alla fall vad jag trodde tills jag i stan tog mig en titt på schemat för att minimera runtspringandet och som en slak varmkorv över näsan fick fram att jag egentligen hade börjat en dryg timme tidigare. Ingen big deal dock, då dagens fyra lektionstimmar ändå skulle spenderas på matte ändå och de två sista på prov.
Det var i vilket fall som helst den initiella planen. Men efter att den enda timmen innan provet användes mer till att jämföra bröstvårtor och karikatyrer av bänkkamrater än att lära sig polynomdivision så bestämde jag mig för att ta provet först efter lovet. Vips så försvann sista lektionspasset och jag hade tekniskt sett slutat. Men jag drog inte hem förrens efter att ha ätit skolans delikata bonnbrända falukorv med broccoli. Värt.
Det var i vilket fall som helst den initiella planen. Men efter att den enda timmen innan provet användes mer till att jämföra bröstvårtor och karikatyrer av bänkkamrater än att lära sig polynomdivision så bestämde jag mig för att ta provet först efter lovet. Vips så försvann sista lektionspasset och jag hade tekniskt sett slutat. Men jag drog inte hem förrens efter att ha ätit skolans delikata bonnbrända falukorv med broccoli. Värt.
Kommentarer
Trackback