Strumpmannen

Vissa saker orkar man helt enkelt inte med. Wow, jag vet verkligen det här med hur man ska börja ett inte allt för allvarligt inlägg. Nej så här är det. Imorgon så har familjen fått för sig att åka ner till Jönköping och de ville att jag skulle hänga med. Mamma resonerade att de inte händer något i mitt liv längre, vilket är delvis sant. Men bara för att jag för tillfället städar, spelar Modern Warfare 2 och pratar med kompisar som inte bor i motala på MSN betyder det inte att det skulle vara särskilt mycket roligare att åka till Jönköping.

I Jönköping så finns det imorgon två saker man kan göra. Alternativ ett är att gå på Elmia och titta på alla bilar och lastbilar som visas där. Eftersom jag aldrig haft den übermanliga egenskapen att tycka om bilar eller ärvt lastbilsdyrkandet från fars sida av släkten så känns det ungefär lika roligt som att sätta ner ett finger i halsen. Alternativ två vore att under den tiden Max och Far dreglar över pimpade trailers gå och shoppa med den kvinnliga delen av min familj i vad nu jönköping har att erbjuda i shoppingväg. Alla kanske inte vet det, men folk med en Y-kromosom har inte samma tolerans mot de karga och syrefattiga miljöer som klädaffärer innebär. Vilket innebär att mitt huvud fylls med något som känns som varmt potatismos innan jag somnar i något hörn längst in i den 27e affären jag lyckats stappla in i.

Så istället för att faktiskt hitta på något imorgon så väljer jag att göra alternativ 3 istället. Ligga hemma och sova för en gångs skull (nej, på vardagarna går jag faktiskt upp tidigt).