Strumpmannen

Häromdagen när jag drog mitt kort i matsalen så fick jag inte ut någon tallrik. Jag  försökte ett antal gånger innan jag gav upp och kom fram till slutsatsen att det var dags att pensionera det utslitna kortet. Jag gick därför optimistiskt bort till expeditionen i hopp om att man skulle få ett nytt gratis kort om man slitit ut sitt gamla. Det var är ju trots allt skillnad på att slita ut ett kort och tappa bort det.

Så var det ju tyvärr inte. Istället så fick jag en arg blick och en kommentar om att "det kan ju inte vara bra att ha klistermärken på kortet", vilket jag nu då har. Det spelar väl ingen roll vad man har på kortet så länge man inte är korkad och klistrar fast det på magnetremsan. Men det fattade väl inte hon. Som grädde på moset så drog hon med sin nagel på magnetremsan, skrapade bort en lagom stor bit och förstörde därmed allt hopp om att kortet kanske skulle ha fungerat ändå. Och eftersom jag inte hade några pengar på mig så fick jag ta ut min sista matlapp, tur att jag ens hade någon kvar.

Men hon var inte färdig än. Dagen efter när jag kom tillbaka så fick jag en spydig kommentar om att det var jag som inte kunde sköta mitt kort. Snacka om en som tar ut ilskan av sin livssituation på eleverna.