Strumpmannen

Lördagen har dominerats av min jakt på ett nytt tangentbord och mus-set. Mitt sökande började inne i Linköpings centrum, ett ställe som jag märkte inte hade särskilt många affärer som sålde sådant. De tangentbord jag hittade var antingen trådade, hade fel funktioner, var fula eller för dyra (de flesta var alltihopa på en gång). Vi drog därför vidare ut till tornby.

I tornby hittade jag ett ställe där de sålde min gamla tangentbordsmodell. Jag blev först glad, jag var invan vid den modellen och tyckte väldigt mycket om den. Sen tittade jag på priset och blev förvånad över att de dubblat priset på den sen jag köpte den för drygt ett och ett halvt år sedan. 1,5 tusen är inte ett mus och tangentbordsset värt, så jag letade vidare. Till mitt förtret så hade de flesta affärer inte mer än ett par, tre tangentbordsmodeller som mest uppe på hyllorna och de flesta var gemensamma affärerna imellan. Jag åkte hem besviken.

I ett optimistiskt ögonblick så bad jag pappa svänga in på motalas elgiganten så jag kunde titta på deras sortiment. Till min förvåning märkte jag att deras uppsättning kickade hela linköpings röv med hästlängder. På så sätt fick jag till slut tag på ett relativt billigt set och kunde lyckligt åka hem.

Allting fungerar jättebra. Tangenterna har ännu mjukare fjädring än mitt gamla tangentbord, funktionsknapparna är rejäla och hela tangentbordet ger ett stadigt och på något sätt oplastigt intryck. Det är dock fult, den vänstra shiftknappen ungefär hälften så står som vilken som helst av bokstavstangenterna (förbryllande) och på baksidan står det antt användande av tangentbordet kan leda till allvarliga skador. Det sista gjorde mig väldigt förvånad, det stod inget om varför eller hur jag skulle tillfogas dessa allvarliga skador. Sen läste jag på mitt gamla och drog slutsatsen att det har med sittställning att göra. Något jag inte har mycket av framför min dator.

Jag kan skriva igen.