Strumpmannen

Från att ha kläckt idéen om att införskaffa en burka och, med lite hjälp, vidare utvecklat den så att om skolan hade något emot det så skulle tidningarna skriva om min rätt att bära den i ett snaskigt snyftreportage. Det gick så långt att jag fick sidor länkade till mig där jag kunde köpa kvalitetsburkor för ett billigt pris. Allt var gulligt och hundvalpar tills jag berättade för mor min om mina planerade eskapader.

Hon ansåg att det var ytterst osmakligt, respektlöst mot folk ifrån burkakulturer (där de antagligen har mycket mer respekt än här, tänk att de har burka på fullt allvar där) och att hon tyckte att jag borde smälta in lite mer och inte sticka ut hela tiden. Med det sista menar hon att hon på är rädd för att jag skulle dra på mig någons vrede på grund av att jag inte alltid (men oftast) följer med strömmen. Hon menade på att jag hur jag än skötte det här så skulle jag bli manglad av någon som tog illa vid sig för det finns alltid folk som stör sig på en. När jag sen svarade att jag antagligen kunde bli nedslagen för att jag var för svensson också så hotade hon med the big bad banhammer och sade att gör jag något sådant, då ryker det mesta som gör livet glatt för mig.

Inte särskilt värt att göra med andra ord, med tanke på att det inte är världens viktigaste grej. Det finns andra saker att göra, även om jag just ikväll var sugen på burka.