Strumpmannen

Något förfärligt har hänt. Något hemskt. Efter ett långt och meningsfullt liv så har min klocka till slut upphört att ticka. Det är med stor sorg som jag måsta ta farväl av min trogna tidsvisande kamrat. Du som så länge hållit mig på fötter och visat mig rätt tid. Du kommer att vara för evigt saknad som den sanna vän du var.

Jag minns den sommar för så många år sen då jag fann dig. Innästlad bland klockradioapparaterna på Ge-kås elektronikavdelning. Jag visste med en gång att vi skulle få en lång och lycklig tid tillsammans när jag befriade dig från de eviga reaornas klor. En tid som inneburit glädje men också smärta och sorg. Den sista stunden vi hade tillsammans var fylld av svårigheter och din kamp mot döden var inget annat än heroisk. Ingen annan klocka skulle kämpat på så hårt som du, trots att batterierna inte ville. Det var bara så synd att din kropp inte ville acceptera transplantaten.

Du var en fin klocka, du förtjänar att vila nu när din tid är över.