Strumpmannen

Egentligen är det någon sorts tradition för motalabor att varje år gå ner och titta på vätternrundanstarten. Oftast för att det finns billigt godis, skräp och ostadiga åkattraktioner än egentligen för att titta på cyklisterna. Jag valde att istället för det sitta hemma och tugga på insidan av min kind. Främst för att jag har en stor ovilja mot att stå och heja på en massa folk man inte känner, varav en anseelig mängd är tyskar, samtidigt som man blir genomblöt av årets hittils värsta vätaudelning. Dessutom så vill jag inte tappa suget inför det år då jag ska cykla vilket leder mig in på nästa punkt.

Det var tänkt så att jag skulle cykla vätternrundan nästa år, detta var innan jag kom på vad studenter brukar ha för sig kvällen innan vätternrundan. För trots att cykla i trettio mil inte är den roligaste av aktiviteter så är det nog snäppet värre med en massiv baksmälla och sömnbrist som man nog kan räkna med mot slutet av studentveckan. Därför skjuter jag nog upp det ett år och får ta smällen då istället.

För övrigt: Grattis alla cyklister till de 60-80 millimeter regn som ska ha fallit nu under fredag-lördag.