Trä mot trä
Om ni varit uppmärksamma så kan ni märkt att jag har ett ärr i pannan (över vänster ögonbryn). Man kan väl undra hur Petter dragit på sig denna skönhetsfläck. Har Petter snubblat och slagit huvudet i ett bord? Har han varit med i ett knivslagsmål? Eller har han kanske blivit anfallen av galna björnar? Visst hade det varit lite häftigt om det varit galna björnar, men så macho har Petter inte varit i sitt liv. Jag kan istället berätta hur det gick till.
Under sommarlovet mellan fyran och femman, då jag var som trindast, satt jag ganska mycket hemma hos en kompis som bor längre upp på gatan. Vi spelade ganska mycket spel den sommaren. Eller snarare, han spelade ganska mycket spel och jag tittade på. Någonstans i juli månad köpte han ett nytt spel, Warcraft III.En av huvudpersonerna i Warcraft III är en människokrigare vid namn Arthas. Arthas har en mäktig tvåhandshammare som han bankar sönder oknytt med. Detta memorerade man som en duktig elvaåring.
Veckan innan sommarlovet slutade så var jag inne i vårat garage och rotade lite. Ni kan inte ana hur lycklig jag blev när jag hittade en stor träklubba som till formen liknade den som Arthas hade. Jag började naturligtvis går runt och slå saker med den. Världen gick inte säker när Petter var i farten.
Men stora klubbor är inte leksaker. En eftermiddag när en av mina kompisar kommit över så ville man imponera lite med sin stora träklubba. Jag demonstrerade min och klubbans styrka genom att ge oskyldiga blommor smisk tills jag såg en plastboll som var väldigt inbjudande. Så jag tog i och svingade klubban över huvudet och träffade rakt på bollens ovansida. Eftersom bollar är elastiska så flög klubban tillbaka upp igen. Rakt i pannan på mig. Detta resulterade i ett stort hack i huvudet, ett halvdussin stygn och en blodig tröja.
Ett av mina mindre ljusa ögonblick. Helt klart.
Hittade klubban häromdagen, en riktigt robust sak.
Under sommarlovet mellan fyran och femman, då jag var som trindast, satt jag ganska mycket hemma hos en kompis som bor längre upp på gatan. Vi spelade ganska mycket spel den sommaren. Eller snarare, han spelade ganska mycket spel och jag tittade på. Någonstans i juli månad köpte han ett nytt spel, Warcraft III.En av huvudpersonerna i Warcraft III är en människokrigare vid namn Arthas. Arthas har en mäktig tvåhandshammare som han bankar sönder oknytt med. Detta memorerade man som en duktig elvaåring.
Veckan innan sommarlovet slutade så var jag inne i vårat garage och rotade lite. Ni kan inte ana hur lycklig jag blev när jag hittade en stor träklubba som till formen liknade den som Arthas hade. Jag började naturligtvis går runt och slå saker med den. Världen gick inte säker när Petter var i farten.
Men stora klubbor är inte leksaker. En eftermiddag när en av mina kompisar kommit över så ville man imponera lite med sin stora träklubba. Jag demonstrerade min och klubbans styrka genom att ge oskyldiga blommor smisk tills jag såg en plastboll som var väldigt inbjudande. Så jag tog i och svingade klubban över huvudet och träffade rakt på bollens ovansida. Eftersom bollar är elastiska så flög klubban tillbaka upp igen. Rakt i pannan på mig. Detta resulterade i ett stort hack i huvudet, ett halvdussin stygn och en blodig tröja.
Ett av mina mindre ljusa ögonblick. Helt klart.
Hittade klubban häromdagen, en riktigt robust sak.
Kommentarer
Anonym
jag känner igen den där cykeln!
Strumpmannen
Det är min fars fruktis-cykel. Att pappa som inte har något hår ändå cyklar omkring på den är smått ironiskt.
Trackback