Strumpmannen

Riktigt härligt väder idag, man känner för att inte göra något alls. Eller, om man faktiskt vill göra något, så orkar man inte. Jag tycker inte om sådana här dagar. Jag vill slappa för att jag valt det, inte för att det känns som jag plötsligt vaknat och vill somna om. Min kreativitet når bottennivåer dagar som denna.

Därför, med kreativiteten i botten, ska jag börja fila på vad som jag möjligen kan göra nästa skolavslutning (lika bra att börja i tid). Skolavslutningen är troligtvis belägen på skolans södra sida som vanligt. Vid cykelställena placerar vi en barnpool fylld med vatten och runt den ett par personer med pulversläckare. Nästa steg i planen är att invänta att de tråkiga talen ska komma igång. Då kliver jag fram, indränkt i värmetålig gel med ett tunt lager brandfarlig vätska ytterst, ställer mig framför talaren och tänder eld på mig. Sen ska jag skrikandes springa igenom den chockade folkmassan och slänga mig i barnpoolen medans mina medhjälpare sprutar pulver över mig.

Det som får mig att tveka över planen är på hur många sätt det är olagligt att utföra något sådant samt att jag kan bli allvarligt skadad om jag misslyckas (vilket är troligt med tanke på att jag inte är någon erfaren stuntman). Fast vad gör man inte för att göra världen mer random. Ja, och aftonbladet skulle ju säkert skriva om det med.