Strumpmannen

Var förbannat sugen på något att småäta på efter skolan idag. Så när Martin och jag var nere och letade kött på stan idag (något vi inte lyckades få tag på, än) så tänkte jag att jag tar och köper mig ett tråg kakor. Det var väldigt länge sen sist. I ett ögonblick av oerhörd djärvhet så valde jag att inte plocka upp chokladbollar som jag brukade. Istället så tog jag dess granne, punschrullarna. Lagom nöjd började jag gå mot kassan när jag med ens insåg att jag inte har några pengar, så jag fick besviket lägga tillbaks dem på hyllan.

Egentligen så har jag pengar. Jag hade bara inte tillgång till dem i butiken. För några veckor sen, den innan skolan började vill jag minnas, så var jag uppe hos mormor och morfar och hjälpte dem med deras digitalbox. När jag var där uppe så fick jag ett sms från tele2. Meddelandet gratulerade mig över mitt nyinförskaffade mobila bredband, gav mig ett ordernummer samt konstaterade att en summa pengar skulle debiteras från mitt bankkonto. Detta gjorde mig först väldigt förbryllad, jag hade inte beställt något mobilt bredband. Sen blev jag rädd, någon beställer saker i mitt namn! Det var bara att snabbt åka hem och flytta mina pengar till ett annat säkrare konto. Där har de suttit sen dess.

Och för att knyta an till rubriken:
Så jag kan inte köpa kakor för att någon beställt mobilt bredband i mitt namn för att det är så enkelt att anordna sådant på tele2s hemsida för att tele2 vill tjäna pengar i en hård telemarknad för att kapitalismen gillar när företag konkurrerar på en fri marknad. Kapitalismen förhindrar därmed mig från att köpa kakor. Ironiskt.