Strumpmannen

Min mobil beter sig dumt igen. Vissa knappar slutar fungera, däribland "vänsterknappen" och den ena av multifunktionsknapparna. Vänsterknappen stör inte så mycket, det går att ta navigera menyerna ändå, även om man får ta vissa omvägar. Högerknappen ställer dock till en del irriterande småproblem. Det som hittils stört mig mest är att det är den knappen som stänger av väckerklockan. Den andra multifunktionsknappen styr snooze, men kan inte stänga av den efter det. Jag oroade mig över hurvida jag skulle kunna ha med mig mobilen till skolan och hur det skulle kännas som min väckningssignal konstant går på. Som tur var så kom jag igår på att man istället för att stänga av signalen kunde flytta tillbaks klockan ett par minuter direkt efter att man vaknat och därmed slippa fortsatt morgonterror.

Lättare sagt än gjort. När jag vaknade imorse så lyckades jag i mitt yrvakna tillstånd aktivera ytterliggare en alarmsignal. Nu har jag därmed två signaler att stänga av när jag vaknar, fast något säger mig att den siffran snart kommer att ligga uppåt fem. Dessutom så måste jag nu sätta signaler på helgerna med.

"Men Petter, varför stänger du inte av mobilen på helgmorgornarna då?".
Tyvärr så är det så att Sony Ericsson, smarta som de är, har byggt mobilerna så att alarmsignalen ska gå igång ändå även om mobilen är avstängd eller till och med urladdad. Jag tror för fiskpinnen att den kan forsätta ringa trots att man tar ut batteriet, maler ner mobilen och kastar den i havet.

Men just nu är jag på tok för snål för att införskaffa en ny. Vi får se hur lång tid det tar innan jag blir galen på den.

Jag hatar när ungar får för sig att hoppa studsmatta om nätterna. Med ungar menar jag då flugor och hoppa studsmatta försöka sätta sig i ansiktet på mig hela tiden. Detta hände i natt då jag hade en terrorfluga som flög omkring i rummet. Då menar jag inte en sån där jävel som låter som en minimoped när den drar fram. Istället hade jag en stealthbombare fast besluten att kraschlanda i näsan på mig. Den inte bara väckte mig med den här metoden, den höll mig dessutom vaken i vad som kändes som timmar i halvmörkret. Det slutade att jag lade mig på mage och virade mitt täcke två varv runt kroppen och kvävdes till döds i min egen svett för att bli av med den jäveln. Det var det värt!

Börjar tröttna på min telefon nu. Den har fungerat ganska bra nu en period men har nu valt att inte vara samarbetsvillig igen. Utöver att den vägrar erkänna att den faktiskt har ett sim-kort instoppat så har den nu gjort skärmen hippare, men eftersom att mobilen tycker att svart är den hippaste färgen så ser man inte så mycket. Avstängningsknappen strejkar, så varje gång något händer måste man rucka lite på batteriet. Detta gör man dock inte riskfritt då sim-kortet även det kan ruckas då.

Så nu sitter jag här med en mobil som inte vill mer. Det är väl bara till att köpa en ny snart. Gärna en med hyfsad kamera.

Jag gillar statistik, därför sitter jag maniskt och klickar på bloggens statistikknapp var femte minut. Jämför med veckan som gott, blir orolig om något sjunkit och glad om något höjs. Förundras över att folk faktiskt läser det jag skriver eller, som i Karls fall, tittar på bilderna.

Något som jag tycker mindre om är att statistiken inte funkar under vissa klockslag. Hur irriterad kan jag vara berättigad att bli över att gårdagens statistik inte funkar mellan 00.00 och 01.00. Eller att statistiken inte fungerar alls mellan 01.00 och 02.00. För ett statistikfreak med tvångstankar är det överjävligt att inte se hur många som är inne på min blogg under det tidsintervallet. Ändå sitter jag där mitt i natten och tvångsklickar på statistikfliken, trots att jag vet att det inte fungerar. Det skulle ju trots allt plötsligt fungera och det vill jag absolut inte missa.