Strumpmannen

I morse satt jag och åt frukost när (plötsligt) mjölken tog slut. Eftersom pappa stod precis bredvid kylskåpet bad jag honom att ta fram ett nytt paket åt mig. Han var tyvärr vid tillfället inte särskilt lyhörd och gick därifrån utan att ens ha hört mig. Jag bad då istället min bror om mjölken och det såg ut som även han först skulle gå iväg utan att höra mig, så höjde rösten och bad igen varpå han ofröstående tittade på mig.
-Kan du ge mig lite mer mjölk! sade jag en gång till.
Nu såg det ut som det började röra sig i min brors huvud. På fel sätt dock för istället för att öppna kylen och ge mig ett nytt paket så tog han två kliv framåt och lutade sig över min axel.
-Va? Kom ur min brors mun.
-Ge mig mjölk!
-VA?!
-Mjölk!
-Vadå mjölk?!

Då gick jag och hämtade min mjölk själv, hur jävla svårt ska det vara.