Strumpmannen

Mormor var här förut. Med sig hade hon en burk fylld med godis som hon hade tänkt ge till de utklädda barn som inte gick runt och ropade bus eller godis. Eftersom det är sällan som vi har godis här hemma så satt hela familjen för en gångs skull samlad. Över godisburken vill säga. Vi har den mentaliteten vad gäller godis. Alla vill ha så mycket som möjligt och därför måste man vara snabb och proppa i sig så mycket godis som möjligt så inte någon annan proppat i sig allt innan än själv.

Jag lyckades sno burken. Då jag inte visste när jag nästa gång skulle få tag i någon anseelig mängd så åt jag upp det som var kvar. Nu mår jag lagom illa av allt dåligt socker jag fått i mig. Borde bygga upp en tolerans eller helt enkelt strunta i att äta godiset nästa gång. Bläh.