Strumpmannen

 Att ta in gästbloggare är väldigt smidigt för då hinner jag göra andra saker som att pilla mig i naveln och svettas ute i solen. Det som följer är skrivet av min syster Lisa och är en sann historia (eller så sann en historia blir när man tänker tillbaks på den efter mer än 10 år). //Petter

Det var en molnig sommardag dag. Petter och hans lillasyster Lisa var ute och lekte på trädgården. Moln i olika former svävade förbi uppe i det blå. Lisa ville jätte gärna leka med sin storebror Petter, som mycket hellre låg och latade sig i gräset. Jag vill leka med dig. Sa lisa till Petter Men jag vill hellre ligga här och kolla på molnen. Svarade Petter. Den stackars lilla flickan lisa blev ledsen och gick till baksidan. Där fick hon en ide. Hon såg en stor sten som låg på marken. Hon tänkte att om hon tog stenen och kastade den i Petters huvud, så kanske han ville leka med henne. Lisa tog upp den stora, tunga stenen och bar den till framsidan där Petter låg i gräset och latade sig. Hon gick närmare Petter och släppte stenen i ansiktet. Petter skrek av smärta medan blodet rann ner från hans mun och näsa. Stenen hade träffat rakt på en tand, och en bit av den hade försvunnit ner i gräset. Denna sanna händelse slutade dock väldigt bra, med tanke på vad som hade kunnat hända. Tänk om jag hade fått ta hand om min utvecklingsstörda bror resten av livet, på grund av att jag kastade en sten i hans huvud när jag var fyra år. Läskig tanke….