Acapulco
Pizza är en av livets fyra stora glädjebringare. Det är mat som är god vad man än har på den. Det är mat som är god vad man än har på den om inte Martin väljer. Jag gillar att testa nya sorter. Så medans alla andra i fredags valde kebabpizza och capriscosa som folk i allmänhet gör så valde jag den dyraste pizzan från menyns mörkaste hörn. Acapulco: ett 80-kronorsvidunder med bland annat oxfilé, jalapeños och mild tacosås på. I sann finsmakaranda plockade började jag med att äta en skiva jalapeño för sig självt, troligen för att jag under kvällen lagom kaxigt slukat ett antal nävar wasabinötter. Ett glas dricka senare forsatte jag på pizzan.
När halva pizzan var borta började folk undra om jag var ledsen över något. Tårarna rann och svetten pärlades i pannan. När jag hade en fjärdedel kvar började jag anmärka om att mina läppar "sved som fan". Den sista biten var jag nästan tvungen att trycka i mig då det av någon anledning var extra mycket jalapeño just där.
Sen för att vara lite lurig så rekommenderar jag den här dyrgripen. För den var riktigt god om man ser över läppsvidet.
Sen för att vara lite lurig så rekommenderar jag den här dyrgripen. För den var riktigt god om man ser över läppsvidet.
Kommentarer
Martin "Mosvaka/Krull" Isacsson
FU!!!!
Isabella
Om man vill se ut som en femåring som sprungit maraton vill säga :P
nicke
ingen gillar dina pizzor martin!
Trackback
